Vilket är värst: manga eller verkliga övergrepp?

Jag skriver inte ofta om allvarliga saker. Jag skriver oftare om saker som film, TV, Wikipedia och skrivande, som visserligen är viktiga för mig, men som knappast får folk att gapa av häpenhet eller koka av ilska. Några gånger har jag skrivit om allvarliga saker: En gång skrev jag om hur folk bränns levande idag. En gång skrev jag om hur viktigt det är att vaccinera sig. En gång rekommenderade jag ett tal som Stephen Fry håller om hur kyrkan inte är en kraft för det goda.

Nu är det dags igen. Jag har sedan jag gick ur skiljedomskommittén på svenskspråkiga Wikipedia försökt att hålla mig utanför barnporrfrågan, eftersom det alltid finns risker att man blir missförstådd. Men när jag läste den nya bloggen Saker att tänka på kunde jag inte låta bli att tycka att författaren har en mycket rimlig inställning:

Från det att jag var tolv år gammal finns min rapport av övergrepp dokumenterade i min sjukhusjournal, jag berättade men det fanns inte resurser eller intresse att hjälpa mig på något plan. Det tog några ytterligare år försöka skaffa hjälp, göra något åt brottet och de själsliga och fysiska skador jag åsamkats. Men i slutändan fick jag klara mig själv så bäst jag kunde. Gärningsmännen går fria.

Jag är inte en tecknad figur. Jag har känslor, jag kan vara rädd, ledsen och nära nervsammanbrott på riktigt, och det som hänt mig har hänt på riktigt.

Jag är förolämpad av att det som har hänt mig kan jämställas ens någonstans i närheten av en tecknad åldersambivalent figur. Den arbetsinsats som ägnats åt att granska innehållet på hårddiskar, förbereda material för ett åtal och faktiskt drar in en hel del resurser av polis, utredare, åklagare, försvarare och alla inblandade… vilket slöseri. För ett ringa barnpornografibrott. För tecknade bilder. Som är åldersambivalenta.

Jag önskar att det hade funnits ett sådant maskineri på plats när jag behövde hjälp, och jag skulle banne mig hoppas att ett sådant maskineri finns på plats när ett riktigt barn behöver hjälp!

Det är inte så att jag förordar att man ska strunta i mindre brott till förmån för grövre brott. Mindre brott är ofta grogrunden för de som senare blir yrkesbrottslingar. Däremot tycker jag att man ska hjälpa verkliga offer innan man sätter igång att hjälpa eventuella offer.

Jag har träffat Oscar Swartz ett par gånger. Han är trevlig och intelligent. Och han gör research. Nu senast bloggade han om hur de här bilderna ser ut, som mangakännaren blev dömd för. Så här skriver han om det. Och bloggaren Karl Andersson skriver om vad Ecpat borde satsa på framöver.

About these ads

Ett svar

  1. [...] Lennart Guldbrandsson (Blog à la Mr Chapel): Vilket är värst: manga eller verkliga övergrepp? [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 304 andra följare

%d bloggers like this: