Du behöver inte skämmas…

Efter drygt tio år som lektör (bland annat för Vulkan) har jag mött många olika reaktioner på mina rekommendationer. Jag har fått tillbaka glada utrop från folk som har ”hittat” sin egen text, jag har mött stönanden över hur mycket som återstår av arbetet, jag har fått frågetecken och utropstecken i mail efter mail, jag har insett att världen går att se på väldigt olika sätt, och jag har mötts av tystnad.

Ibland kan det vara tur att de är tysta...

Ibland kan det vara tur att de är tysta…

Men den vanligaste kommentaren jag får är… en ursäkt. Så här går det till:

Jag lämnar mina rekommendationer. Det tar en tid, och sedan kommer ett svar där författaren skriver att han eller hon tyckte att kommentarerna var bra, särskilt X eller Y. Men han eller hon har inte följt alla instruktioner. Ibland har författaren låtit någon annan läsa texten och den hade andra synpunkter, och så sammanförde författaren det bästa från båda. Slutligen kommenterar han eller hon att jag säkert inte kommer att bli nöjd och ber om ursäkt.

Det här är alltså en av de vanligaste reaktionerna, och det följer just det här mönstret. (Jag skriver inte det här för att peka ut någon, eller för att driva med hur lika folk är, utan för att… ja, jag kommer till det.)

Jag brukar alltid svara en variant av följande:

Vad roligt att du börjar känna dig färdig med texten. Du behöver dock inte ursäkta dig för att du gör som du tycker blir bäst eller känna att du måste försvara dig för att du inte använder alla mina rekommendationer. Det var aldrig avsikten att du skulle göra som jag sade. Tvärtom gillar jag att du snarare tänker själv än förlitar dig på andras åsikter. Jag är heller inte så arrogant att jag tror att enbart jag kan hjälpa dig att göra texten så bra den kan bli (även om jag naturligtvis har stor erfarenhet och kan ta dig en lång bit på vägen). För att texten ska bli så bra som möjligt är det viktigt att du tänker på texten ur olika synvinklar, med hjälp av input från andra. Vad resultatet blir spelar egentligen mindre roll, för om du får den typen av hjälp en gång, så kommer du tänka på ett annat sätt inför nästa text. Om du beslutar dig för att inte ändra någonting så har du åtminstone tänkt över det, och om du bestämmer dig för att gå åt helt motsatta hållet, då har du gjort något som du inte hade gjort annars.

Mitt mål är att texten ska bli så bra som möjligt. Men det är inte jag som ska skriva den. Därför är det du som beslutar vad som är ”bra”. Jag inte bara respekterar dina beslut angående det; jag gillar inte att ta ansvaret för andras texter.

Och därmed kommer vi till frågan om varför jag skriver om det här. Svaret är att få vet vad en lektör gör. En del tror att lektörer som jag beordrar författare att slakta sina älsklingar. Så gör inte de flesta lektörer (de tänker nog på förlagsredaktörer). De läser istället texten och speglar den så att författaren enklare förstår vad den innehåller, förstår vari problemen ligger, och hur den kan göra texten bättre. Det är en slags majevtik. Författaren ska göra allt jobb, eftersom det är författaren som vill ta åt sig äran. Lektören blir som mest tackad i förordet.

Varför är det viktigt att känna till vad en lektör gör? Den enkla förklaringen är att det gör det enklare att jobba ihop om båda har samma bild av vilka arbetsuppgifter den andra har. Den personliga förklaringen är dock viktigare för mig. Det känns lite märkligt att bli ”anklagad” för att vara en sådan person som förväntar sig att andra ska ge upp sina texter, helt förändra dem efter mitt godtycke och därefter förändra dem på flera sätt som ofta talar mot varandra. Framför allt när jag så gärna blir överbevisad om att jag har fel.

Som Toby Ziegler säger i ett avsnitt av Vita huset: ”Why don’t you pick your section of the speech. Fight with me about it, and I’ll lose, and then I can call in the next group.” (He shall from time to time) Jag ”förlorar” gärna ett par fajter, för jag vet att det finns stora chanser att jag kommer att vinna i slutänden. Det är bara det att jag ofta har några viktiga poänger bland mina förslag, och det är inte alltid de är uppenbara. Så länge jag får ”vinna” dem…

About these ads

Ett svar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 274 andra följare

%d bloggers like this: