Jag ville ju bara klaga lite…

Vadå, jag dyster?

Vadå, jag dyster?

Det finns en scen i inledningen till filmen ”Måndag hela veckan” (Groundhog Day) där den buttre TV-meteorologen Phil (spelad av Bill Murray) möter en kvinna som kommenterar vädret.

Mrs. Lancaster: There’s talk of a blizzard.
Phil Connors: We may catch a break and that blizzard’s gonna blow right by us. All of this moisture coming up out of the south by midday is probably gonna push on to the east of us and at high altitudes it’s gonna crystallize and probably give us what we call snow. Probably will be some accumulation but here in Punxsutawney our high is gonna get up to about 30 today, teens tonight. Chance of precipitation about 20% today, 20% tomorrow. Did you want to talk about the weather or were you just making chitchat?

Jag vet folk som absolut inte har någon koll på när man bara vill småprata och analyserar sönder det man säger. Risken är att man aldrig kommer vidare till det man verkligen vill prata om och bara diskuterar småsaker. Vilket troligen är vad den andra personen har som mål, eftersom det är bekvämare att märka på ord än att faktiskt ha en konversation där båda personerna får delta lika mycket på utrymmet.

Men det var inte riktigt det jag tänkte skriva om. Min grej idag var snarare problemet med Mrs. Lancaster.

I det här fallet är det inte särskilt tydligt, men det finns folk som påstår saker, och sedan inte är intresserade av att ta diskussionen efteråt. Särskilt inte om sakfrågan är mer komplicerad än vad personen först antydde.  Vanligast är det här kanske bland folk som klagar på något och sedan inte vill höra varför det där något ser ut som det gör. Jag märker det med folk som gnäller på Wikipedia. Till exempel så här:

- Borde ni inte bara låta experter skriva på Wikipedia, så att man vet att det som står där är sant?

- Nja, det finns ju många typer av experter, såväl universitetsprofessorer och yrkesaktiva, men även autodidakter och hobbymänniskor. Dessutom är inte alla experter överens om sakfrågor, fokus, termer, eller ens testresultat. Vi har till exempel sett hur personer som driver en liten webbplats om ett extremt smalt ämne kan vara nog så kunniga om just det ämnet, trots att de kanske inte allmänt betraktas som experter. Sedan behövs det folk till många olika uppgifter: korrekturläsning, formatering, bildredigering.

I det här läget börjar personen som ställde frågan att bli irriterad, eftersom han eller hon bara ville klaga litegrand, inte ha en verklig diskussion som belyser alla aspekter av ämnet. Särskilt frustrerande är det när personen som klagat a) inte verkar bry sig om att svaret kanske krävt ordentlig tankemöda, research och tid, b) flyttar målsnöret, d.v.s. tar upp nästa klagomål, till synes utan att lyssna på svaret, och kanske till och med lite senare anklaga den person som svarat antingen för att inte ha svarat på frågan eller att krångla till saken.

Orsaken är naturligtvis att personen inte ville ha ett ärligt svar. Mrs Lancaster och andra i hennes situation ville bara få sitt klagomål hört, få känna sig uppmärksammad, och känna att det är okej att få ha klagomål lite då och då. De flesta inser, trots vad det kan verka, till och med att situationen är mer komplex än de gett uttryck för. ”Det är väl bara att…” är alltså egentligen bara ett uttryck för frustration och ilska, inte för naivitet. Behandla det därefter.

För den som tycker att jag klagar på båda parterna i dialogen (”båda gör ju fel enligt dig”) så är det en riktig iakttagelse. Jag gillar diskussioner som flödar fram, där båda kan erkänna sina fel, där båda ser den andra som en person, och där anklagelser inte blir personliga attacker utan säger mer om den som klagar. Å andra sidan är det bra att studera folk som agerar märkligt, så att man lär sig hur man ska tas med dem.

I filmen jag nämnde i början blir svaret på frågan ”chitchat”. Mitt svar hade nog blivit ”Hmm, a little grumpy today, Mr Connors.”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 274 andra följare