Hannibal Heyes och the late, great JD Sumner

När jag var liten hade pappa ett par skämt som han alltid återkom till. Ifall man råkade säga ”Han” sist i en mening eller lite betonat, så dröjde det sällan länge innan han kontrade med ”Hannibal Heyes”. Jag fattade aldrig vad det var.

Så satt jag och slötittade på TV3 en gång för snart åtta år sedan. Döm om min förvåning när en figur dyker upp med det namnet tillsammans med ett annat namn som jag i efterhand kunde minnas pappa lägga till ibland, Kid Curry.

Det blev inte mindre förvånansvärt när det visade sig att TV-serien var riktigt, riktigt bra. Alias Smith and Jones hette den. Än så länge har bara första säsongen släppts på DVD, men jag lyckades fånga ungefär hälften av avsnitten på VHS och det är jag nu mycket nöjd över.

En annan sådan där figur som pappa pratade om var när jag uttryckte hur imponerad jag var av folk med basröster, och framför allt Pierre Isacsson som bl.a. sjöng med i Family Four. Då brukade han kontra med att JD Sumner var världens djupaste bas. Jag brukade hmpfa och strunta i det. Så fick jag höra Now and then (there’s a fool such as I) med Elvis. Jäklar.

Jag började kolla lite mer på nätet och hittade bl.a. den här sköna videon:

Och häromdagen hittade jag den här som faktiskt är helt otrolig:

Ewww… hur fasen kan man?

Tim Storms… Pappa hade rätt. JD Sumner var djupast i världen. Numera är det två andra som har kommit djupare. Och tyvärr får jag väl hålla med om att Sumners djup är fylligare, att Storms knappt är hörbar ibland.

Så varför har inte jag sån röst?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: