Ny bra svensk sitcom

Numera vet ganska många vad ett ”high concept” är. För den som inte vet hur det begreppet hänger ihop med rubriken ovan, kan jag förtydliga att det är vad någon har beskrivit som ”en berättelse som när den väl är gjord inte kan göras igen” (utan att den andra filmen känns som en kopia). Det är ett ganska bra sätt att sälja en TV-serie. Jag säger inte att det är det enda, men det är trots allt ett praktiskt verktyg.

Om man jämför med något mindre kontroversiellt (folk har massor med åsikter om TV) så kanske det blir lite lättare att förklara det här. Mobiltelefoner kanske. Nuförtiden har i stort sett alla mobiltelefoner inbyggd kamera, musikanläggning och möjlighet att surfa på nätet. En del kan man till och med ringa på. Poängen är att de inte skiljer så himla mycket. Visst, färger, ihopvikbar eller inte, och någon millimeter hit eller dit, men de är rätt lika. Så hur säljer man dem? Genom något unikt som går att förklara på ett enkelt sätt. I mobiltelefonernas värld rör det ofta någon teknisk term: 3G, UMTS, bluetooth, POR, WLAN, och UIQ. (De flesta är så måna att vara med att de glatt accepterar allihop, utan att misstänka att någon av dem kan vara påhittad. Ovan var till exempel POR påhittad för att se hur godtrogen du är, men vem vet hur många påhittade termer det finns inom mobilmarknaden?)

I alla fall, det finns som sagt andra sätt att sälja, som mun-till-mun-metoden, men den är inte alls lika tillförlitlig. Och man kan inte sänka pris eller köra med andra lockgrejer hur mycket som helst. Till slut kommer folk ändå titta på vad det är man får för pengarna.

Folk har inte riktigt fattat hur mycket sitcoms hänger på en bra grundidé. Den grundidén kan vara en särskild skådis (Kirstey Alley är fat actress), en särskild stil (Big bang theory) eller ett särskilt format (Family Guy). I vissa fall är kemin mellan skådespelarna så bra att den bildar grundidén (Vänner), men det kan man knappast räkna med i förväg.

Jag föredrar nästan sitcoms där miljön är grunden i high conceptet. Det finns många exempel: Pang i bygget, Svarte orm, Spin city, i viss mån Frasier, och That 70’s show. Men det bästa exemplet är nog ändå ‘Allo, ‘allo, ’emliga armén. Varför? För att den äger rum under andra världskriget. Inte på fronten, inte på en stab, eller med bara en sida närvarande (som jag tycker att M*A*S*H lider av), utan mitt emellan tyskar och britter *och* franska motståndsrörelsen – bland civilbefolkningen. Klockrent!

Nu görs det knappt några svenska sitcoms längre. Delvis beroende på att man inte anammat det här med high concept. (Försöket med Playa del Sol tyckte jag mest var en pinsam version av Sällskapresan.)

Därför ska jag berätta om en idé jag har haft ett tag på en svensk sitcom som jag tror skulle kunna bli intressant – och rolig. Eftersom jag har läst Wordplay (troligen den bästa sajten om att skriva som finns, kolla in den på www.wordplayer.com!) vet jag att jag inte behöver vara rädd för att någon ska stjäla min idé, eftersom a) de flesta orkar ändå inte utföra någon annans idé, b) min tolkning skiljer sig från andras tolkningar av samma idé och jag litar på att min är bäst, c) i och med det här blogginlägget är det upphovsrättsskyddat. (Dessutom vet jag inte om ens en superbra sitcom skulle bli gjord i Sverige som läget är.)

Serien utspelar sig hos det närmaste vi har ‘Allo, ‘allos skurkar nazisterna idag: en sekt. Huvudpersonen är en person som är på gränsen mellan sekten och omvärlden, nämligen en man som försöker omvända sin bror som tror fullt och fast på sektens irrläror och som därför tvingas infiltrera sekten. Han måste vara trovärdig för annars blir han antingen utkörd eller korsfäst. Där har vi en hel del konflikt redan där. Men där är inte high conceptet; det kommer här: han blir kär i en av sektmedlemmarna och vill inte lämna henne där. Problemet är att hon är född i sekten och inte vet något annat liv. Så hur ska han kunna föra ut henne i omvärlden utan att förstöra henne?

Konflikt, you bet! Och har du någonsin sett insidan på en sekt? Inte en sådan här, det försäkrar jag.

6 avsnitt, till att börja med, inspelat inför publik, för att det skärper skådespelarna, och inga Dramaten-skådespelare, tack, utan riktiga komiker. Sådana med tajming, menar jag.

Och skulle någon stjäla idén, så gör det faktiskt inget. Så länge någon producerar den! För tamejsjutton om vi inte behöver åtminstone en bra svensk sitcom det här århundradet.

3 svar

  1. […] om något som faktiskt kunde leda utvecklingen istället för att upprepa tidigare misstag? Något djärvt nytt. Något som visar på att allt som finns i Sverige inte hör till den traditionella bilden av […]

  2. […] lästa inlägg Lost in AustenOm migNy bra svensk sitcomDa Vinci-koden är som Arkiv XVad Västtrafik har gemensamt med arbetslöshetspolitikenHannibal […]

  3. […] är också märkligt för att jag så ofta tänker på att den svenska film- och TV-branschen borde förändras. Och om alla gjorde som jag, hur skulle den då få nyskapande material? Genom att inte skriva mina […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: