FSCONS igen

Nu är det snart dags att dra iväg på FSCONS. I år fick vi med fyra talare, varav Frank Schulenburg från Tyskland var en. Lars Aronsson var en annan. Mer otippade var två ”okända”: Per A J Andersson och Jan Szczepanski, som jag tror kommer vara mycket spännande. Men så har vi ju Oscar Swartz, Johan Thelin, Mathias Klang och John Buckman också.

För bättre koll på läget, se http://www.fscons.org

Fem onödigaste sakerna jag gjort

Ibland tänker jag: ”Tack och lov att jag inte har börjat spela datorspel i alla fall.”

Trots det jag skrev häromdagen har det funnits ett par saker jag har hunnit med som kanske inte alltid har varit så genomtänkta eller effektiva. Här kommer en topplista över de onödigaste sakerna jag har gjort:

Bubblare: Tagit ut låtar, ton för ton – på min mobil.

5. Letat igenom hela lägenheten flera gånger om, i timme efter timme – efter min favoritpenna. (Till slut hittade jag den i en ihopslagen pärm. Det var flera månader senare.)

4. Namngett låtar i datorn, bara för att några månader senare byta dator med operativsystem och upptäcka att de använder olika namngivningssystem. Och naturligtvis köpt ny skrivare, någon månad innan jag bytte operativsystem

3. Arbetat två-tre månader med ett manus och bli halvklar, och glömma att backuppa. Då kraschar datorskrället och allt är oåterkalleligt borta.

2. Åkt 20 mil för att skaffa bostad tills starten av termin, och när jag kommer fram upptäcka att jag glömt plånboken med id-kortet hemma. (Tack, pappa för den gången. Jag höll på att kasta mig i Fyrisån innan du sa att du kunde åka upp enkom för plånboken!)

Och den troligen mest tidskrävande, onödiga aktiviteten jag gett mig in på:

1. Skrivit sådana här listor

Det där med tid…

Jag vet att man inte har mer tid än man tar sig, men det finns ändå ett par olika skäl till att jag inte uppdaterar den här bloggen dagligen:

* Min son går på dagis 5 timmar per dag. Eftersom det tar omkring en halvtimme att ta sig hem efter att ha lämnat honom och gå dit för att hämta honom blir det bara 4,5 timmar kvar. Under den tiden som är kvar måste jag äta. Kvar är strax under fyra timmar. Sedan tar det en halvtimme att kolla igenom min mail och bedöma vad som måste besvaras direkt. Om det är något större, vilket det ofta är kan det ta ända upp till en timme. (Det här är naturligtvis sammanlagt under dagen.) Säg att vi ändå har tre timmar kvar. Sedan är det dags att kolla vad som hänt på de andra sajterna, typ min bevakningslista på Wikipedia. Två och en halv timme kvar, ibland mindre. Någon gång i veckan är det något datorrelaterat som måste tas hand om. Två timmar kvar. Sedan ringer telefonen. En halvtimme till bort. Förutsatt att inget mer händer, och där finns inga garantier, har jag alltså ca 90 minuter att söka jobb, hålla kontakten med vänner, hålla mig à jour med min bransch, ta itu med uppgifter antingen som presskontakt för Wikipedia eller som ordförande för Wikimedia Sverige, duscha (de dagar jag inte orkat det på morgonen eller blivit väckt för sent), bränna ner saker från DVD-spelarens hårddisk, städa och diska, försöka hålla levande alla projekt jag är involverad i, raka mig, sova (ifall jag arbetat för långt in på natten), läsa, titta på alla TV-serier och filmer jag har spelat in och följer, röja på skrivbordet, planera för närmaste tiden, fakturera, beställa biljetter, göra research inför något jag håller på mig (vilket riskerar att jag fastnar i något som är intressant). Och så vidare!

* Det här är alltså bara de fem timmarna när min son är på dagis. På kvällarna då? Vi har delat upp kvällarna så att båda ska få vara ”ledig” och göra egna saker. Det betyder i stort sett att jag antingen är upptagen eller får sitta och jobba för att hinna ikapp på mina lediga kvällar, och att hennes kvällar blir ungefär samma sak som när min son inte är på dagis.

* Sen finns det naturligtvis dagar när jag måste på möten eller på resor också, och det skjuter på mitt schema ännu mer. Likadant är det med semestrar.

Slutsatsen av det här är att jag önskar att jag kunde få jobba *heltid* någon gång, så att jag hann med allt som jag måste göra, vill göra och behöver göra. Det är så frustrerande att ha mer än en heltidstjänst och ha mindre än en halvtid att göra det på.