Fiasko med bakningen igen

Det blev ett hejdundrande fiasko med bakningen igår, när jag skulle fixa till en chokladkaka till sonens dagis. De har Luciatåg idag. Jag tänkte vara lite avancerad och lägga i apelsin i glasyren så att det blev lätt smak av romerska bågar. Tyvärr glömde jag bort att man då bör ta bort en del av vattnet. Det blev bara slask. Jag blev tvungen att blanda i lite chokladpulver för att glasyren över huvud taget skulle vara fast. När jag sedan smakade på det hade det blivit någon reaktion mellan apelsinen och chokladen. Det var så surt, så surt, så surt, som sonen skulle ha sagt om han hade fått smakat den. Det fick han inte. Så surt var det.

Men det där påminde mig om några av våra andra bakäventyr genom åren.

Som den där gången när vi gjorde pepparkaksdeg själva, ställde ut den för att kallna över natten och missade att det var kastrullen med ett hål för ångan. Snön föll med andra ord rakt ner i smeten och gjorde den blaskig, får man nog säga. Men det slutade inte där. Vi var ju tappra och tänkte rätta till det där. I med lite mjöl. Okej, mycket mjöl. Degen blev fast igen. Den gången var vi så duktiga. Vi smakade inte en enda gång. Förrän de var klara. Då smakade de som papp.

Alla har väl haft lite för varmt vatten på jästen? Våra limpor jäste inte särskilt mycket efter det. Men de var i alla fall fiberrika, mätt per kubikcentimeter.

Sen har vi ju kaffekakorna. Jag älskar kaffe i alla varianter förutom drickbart. Kaffeglass – mums. Kaffesmak på milkshake – wow. Sådana där kaffebön-godis – mmmm. Och kaffekakor är bland det godaste. UTOM… utom när man läser deciliter istället för matskedar. Då förvandlas de från kaffekakor till KKKKKKKKKKKAAAAAAAAAAAAFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE-KKKKKKKKKKKKKKAAAAAAAAAAAAAKKKKKKKKKKKKKKKOOOOOOOOOOOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!!

Vi var nog uppe den natten, om jag inte minns helt fel.

Men det värsta jag har varit med om i bakväg var min sambos rulltårta. Den blev så illa att vi numera har kommit överens om att aldrig prata om den mer. Jag kan fortfarande – utan några som helst problem – känna smaken ibland. Inte för att jag vill. För att jag inte kan låta bli. Nog laddat nu. Min sambo skulle göra en rulltårta, men tänkte listigt att hon kunde spara äggvitorna och göra maränger av senare. Hon hade alltså bara i äggulorna i rulltårtesmeten. Å resultatet? För det första blev smeten aldrig fluffig. För det andra smakade det bara äggula, över allt annat i hela köket. För det tredje var eftersmaken ännu värre. För det fjärde, för det fanns något som var ännu värre än trean där, så blev eftersmaken kvar – länge. Man fick helt enkelt inte bort smaken av äggula ur munnen.

Vi åt inte upp den. Men det var en klen tröst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: