På spåret, Schlagerfestivalen och Vita huset

De senaste dagarna har jag varit fullt upptagen med nya babyn, men en tanke här och där har ändå dykt upp. Som det här med På spåret, Schlagerfestivalen och Vita huset. Tanken är kanske ungefär lika revolutionerande som att folk faktiskt tittar på… olika kanaler… Men ändå… jag har inte sett någon faktiskt ta upp grejen med att det är lite orättvist vilka som får mest uppmärksamhet.

På spåret

På spåret är givetvis ett TV-program. Men här får det representera alla de där folkliga programmen som har skyhöga tittarsiffror eftersom de lyckas tilltala pensionärer som inte tittar på andra kanaler än SVT och TV4, medelålders som inte har tid att titta på andra tider än prime-time, och i viss mån också lillgamla tonåringar. (Det finns undantag vad gäller genomsnittspubliken, men strunt samma. Det är funktionen som är viktigast.) Jag syftar på Antikrundan, Let’s dance, Idol och liknande. De här programmen får ganska stort utrymme i TV-tablån. Det är också de som det står saker om i tidningar när man skriver om TV.

Schlagerfestivalen

Schlagerfestivalen (som jag inte tänker kommentera individuellt förutom att säga ”ett otal delfinaler, två omgångar i varje program – och nu också en duell!”) och andra större tävlingsprogram: Let’s dance, dokusåpor och så vidare har i stort omvända proportioner från På spåret-typen. Schlagerfestivalen förekommer numera nästan bara någon timme om dagen, för alla kanaler, men de tar all uppmärksamhet.

Vita huset

Här sorteras alla arbetshästar in. TV-tablån är fulla av riktiga TV-serier med skådespelare, manus och så vidare. De får bara i undantagsfall någon uppmärksamhet. Vita huset är kanske inte något bra exempel, eftersom den serien gick i åtta år och fick bra recensioner. Men de andra åttiofem procenten – de syns inte som mer än rubriker i TV-tidningen, får aldrig mer än artighetstrailer på TV-kanalen och även om det bloggas om dem ibland, blir det i Sverige aldrig de som uppmärksammas mest på TV-galor.

Ändå är det i den sista typen mycket av kvaliteten med TV finns. Här finns mer än nöje för ögonblicket, här finns passion och här finns stora delar av det som vår kultur troligen kommer att bli ihågkommen om femtio år. Titta bara på hur svårt det kan vara att få reda på något om ett På spåret-liknande program som gick för tio år sedan. Ögongodis tittas på och glöms bort. Jämför det med hur väldokumenterade i stort sett vilken Vita huset-serie som helst bevaras, bevakas och skrivs böcker om. Så det är dags att alla media, både nya sociala media och gammalmedia sätter igång och uppmärksammar vårt bidrag till kulturen istället för att tiga ihjäl något som via den långa svansen får en stor del av tittarsiffrorna.

Skriv saker om Big bang theory. Blogga om MacGyver. Skriv en bok om Spin City (du kan lägga upp den på Vulkan.se om du inte hittar något förlag). Gör en förening för att hylla Frasier. Gå med i West Coast Trekkers. Skriv bättre Wikipedia-artiklar om de där serierna. Och fortsätt att titta utan att skämmas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: