Sista lagret ljug

En återkommande kommentar till många författare är att de inte gör det tillräckligt svårt för sin protagonist, d.v.s. huvudperson. De har inte trängt ända in i berättelsens kärna. Kommentaren är visserligen så vag att den kan betyda i stort sett vad som helst och används istället för att säga ”jag vet inte varför det här är dåligt, men det är dåligt” – men det ligger ändå något i den.

Jag har kommit att kalla det ”sista lagret ljug”.

Hur man tränger längst ner i en berättelse

Det hela började med min flickvän som nyligen fick tillbaka just en sådan kommentar och undrade om jag visste hur man kom ända längst ner i en berättelse. ”Det är klart jag gör”, svarade jag. För visst vet jag det, likaväl som i stort sett alla. Det är ju skillnad att faktiskt göra det…

Men jag tog i alla fall ett papper och började rita upp hur hon hade gjort när hon hade skrivit sin pjäs. ”Först kom du på en idé. Sedan började du skriva. Sedan fick du kommentarer (av mig bl.a.). Du skrev om. Du fick nya kommentarer av andra. Skrev om igen. Skickade in. Fick den där kommentaren.” Hon nickade. Processen stämde i stort sett med hur hon hade gjort. Jag skulle gissa att de flesta som skriver gör ungefär på det sättet. De som skriver om sina berättelser i alla fall.

Processen är ett recept för att få just den kommentaren, eller för att skapa den bristen i berättelsen. Det torde vara ganska uppenbart när jag lägger in ett extra steg.

Mellan det att man får idén och det att man börjar skriva tar man tid på sig. Jag räknade upp ett par olika saker man kan göra för att se till att man tränger ända ner i berättelsen:

1. Man gör research. Fakta kan behövas för att undvika att man faller i en fälla (”men så får advokater inte göra”) eller för att få nya uppslag (”jaha, så inom astrofysiken har man upptäckt X, vilket jag kan använda som klimax”). Men research kan också ge rollfigurerna liv. Det kan ge miljön liv. Och det kan ge kontakter som senare kan göra att berättelsen faktiskt säljer.

2. Man tänker efter. Den första idén kanske inte var så bra som man först tyckte. Den kan ha inre motsägelser som gör att den är helt omöjlig att skriva. Å andra sidan kanske den bara behöver förändras lite för att fungera.

3. Man pratar med andra om idén. Faktiskt. Man frågar folk vad de tycker. Garanterat får man alternativa tolkningar, alternativa vägar och förslag på andra berättelser som den liknar. Om ingen är intresserad, vad är det då för mening med att skriva den?

4. Man går igenom idén systematiskt. Vad krävs? (”För att idén om läkaren som försvunnit ska fungera måste vi ha ett vittne, ett sjukhus, en läkare, en anledning” etc). Vad blir följderna? (”Om läkaren försvinner, då blir hennes man ledsen.”) Pröva att göra idén tvärtom. (”Istället för en försvinnande läkare – en uppdykande läkare”) Lägg till ett hinder. (”Läkaren vill försvinna och har en plan, men det finns hela tiden vittnen.”) Gör något oväntat. (”Läkaren försvinner och ingen märker det.”) Byt perspektiv. (”Vi ser allt ur läkarens perspektiv.”) Gör en ny tolkning av fakta. (”Läkaren har inte försvunnit, utan dött.”) Fortsätt att förvandla idén tills du tycker att du vet allt om idén.

5. Efter de fyra tidigare stegen gör man en sammanställning där allt det man kommit fram till på något sätt finns med, om så bara omnämnt.

6. Sen skriver man berättelsen. Med så mycket förarbete brukar det inte dröja länge innan rollfigurerna börjar sköta sig själva.

7. När berättelsen är skriven första gången, först då brukar jag fatta vad berättelsen egentligen handlar om, temat. Då är det mycket lättare att göra resterande omskrivningar för då vet man själv vad som ska filas på, utan att någon annan påpekar det.

Sista lagret ljug

Okej, men det är inte det ”sista lagret ljug” handlar om, inte egentligen. Sista lagret ljug handlar om att protagonisten går hela berättelsen och ljuger. Det är ingenting man behöver tänka på, för som människor går vi alla omkring och håller uppe en fasad. Så bry dig inte om att hitta någon komplicerad lögn.

Men det du bör göra är att mot slutet lägga in en scen där din protagonist – av ett väldigt gott skäl – blir tvungen att sluta hålla uppe den fasaden. Den kanske är för skadad, den kanske blir avslöjad av någon annan, den kanske märker att fasaden gör mer skada än nytta, den kanske inser att den måste förändras för att nå sitt mål, eller vad det nu kan vara. Det är här det blir jobbigt som författare. Protagonisten är ju till viss del man själv. Därför kan det vara svårt att beskriva sig själv i ett realistiskt ljus, ”warts and all” som engelsmännen säger. Man tar bort sista lagret ljug och blir helt sanningsenlig, åtminstone för ett ögonblick.

När man har gjort den scenen, då spelar det i stort sett ingen roll vad man gör annars. Ingen kan klaga på att man inte kommit till rollfigurens kärna.

Så, du själv då…?

Ja, jag själv då? Om du scrollar upp lite ser du att mitt sista lager ljug ligger ganska tidigt (”För visst vet jag det, likaväl som i stort sett alla. Det är ju skillnad att faktiskt göra det…” i tredje stycket). Det finns en poäng med det. Det här tvingar mig att vara mer ärlig än jag kanske hade velat. Jag blir tvungen att sikta högre och därmed skriva bättre än om jag hade sparat det sista lagret ljug till slutet av berättelsen.

Dessutom gör det texten mer oförutsägbar. ”Vad ska han hitta på när han redan har tagit av sig det sista lagret ljug?” Jo, det ska jag säga dig: jag ska göra mitt jobb. Vi hörs.

PS. Vill du ha mer av liknande klokheter, rekommenderar jag dig att köpa ”Manusförfattarens guide”. Den finns att köpa på Vulkan.se. Klicka här.

2 svar

  1. […] ihåg att låta rollfiguren ljuga! Alla ljuger då och då – skillnaderna ligger i vad vi ljuger om och hur mycket. Låt därför inte din […]

  2. […] sin rädsla för att agera enligt ens verkliga jag. Eller som jag beskrev det, man tar bort det sista lagret ljug. Man kan i den traditionella treaktsstrukturen lägga upp det så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: