Einsteins problem

Jag hörde en gång ett ordspråk. Nu har jag googlat fram att det är Georg Christoph Lichtenberg som skrev ner det ca 1773, och via Wikiquote hittat att det i original fanns i hans anteckningsbok D så här: ”Wenn ein Kopf und ein Buch zusammenstoßen und es klingt hohl, ist denn das allemal im Buche?” Fast jag hörde det så här:

”När en bok och ett huvud stöter ihop och det låter ihåligt, är det inte säkert att det är bokens fel.

Först trodde jag inte att jag gillade citat, men jag har insett att jag strör citat omkring mig. Jag har tidigare beskrivit hur jag använder uttrycket primum non nocere för att analysera vad texter måste åstadkomma som lägstanivå för att lyckas, och hur Simpsons förklarar hur en kung känner när en tiggare känner sig som en kung för att inte talas om Mark Twains odödliga ord om sin status som icke-död. I alla fall, det här citatet gillar jag därför att det nästan tvingar mig att inte tycka att en bok är dålig. Därför försöker jag hitta flera tolkningar och vinklar på allting, från reklamjinglar till filmer och sångtexter.

Det är också orsaken att jag försöker att välja lite mer noggrant vad jag läser. Det är helt enkelt jobbigt när man lägger ner betydande tankekraft på något som bara är dåligt. Resultatet blir att jag inte tittar på dokusåpor, allsång på Skansen/Liseberg/spåret/någonstans, eller sport. Det har inte med snobbism att göra, utan med att jag kan göra bättre saker av mitt liv. Såsom att titta på C-filmer, lyssna på samma musik jag har lyssnat på den senaste tiden, eller skriva blogginlägg och Wikipedia-artiklar.

Men det är också därför varje tavla och varje bokrygg jag har hemma blir sönderstirrad och genomanalyserad. Jag går omkring när jag pratar i telefon (och annars också), och då hjälper det att ha saker som kan betyda många saker. Länge hade jag ett närmast otolkbart citat fastsatt på mitt tangentbord. Det var en del ur en minnesanteckning som en av världens mest säljande och produktiva författare, Erle Stanley Gardner (som skapade Perry Mason), gjorde inför ett brev han skulle skriva till Gene Roddenberry (som skapade Star Trek) när denne hade skrivkramp:

Den flödande eller icke-statiska intrig-teorin

Förklara för honom teorin om den minsta gemensamma nämnaren i fiktion och teorin om att kombinera två konventionella utspel ["gambits"], och dessutom teorin om överlappande [eller "att överlappa"] impulser och intrigstruktur, och teorin om att plocka upp en kontaktyta ["point of contact"] som ligger långt ifrån huvudintrigsekvensen och om det är absolut nödvändigt, ge honom hemligheten bakom intrigkoncentration.”

(citerat i Star Trek Creator, s 157)

Jag har suttit med det citatet framför mig i flera års tid, och trots att jag har läst Erle Stanley Gardners författarbiografi är jag egentligen inte närmare att förstå vad den gemensamma nämnaren i fiktion är eller hur man kombinerar två konventionella utspel, eller mest lockande av allt, hur man koncentrerar en intrig. Irriterande nog fortsätter Star Trek Creator med att säga att Roddenberry aldrig hade skrivkramp igen. Jag vill veta!

Å andra sidan vill jag också fundera.

En av de tavlor jag därför uppskattar mest är den tavla som hänger i mitt bibliotek (ja, vi har ett bibliotek). Den föreställer Albert Einstein som ser mycket bekymrad ut. Bredvid honom finns ett av hans många smarta citat.

Den tavlan får mig alltid att fundera. Citatet går nämligen att tolka på så många sätt. Fundera gärna lite själv:

Do not worry about your difficulties in mathematics. I can assure you mine are still greater.

Jag vill minnas att jag har läst citatet i ett brev till ett barn som skrivit och varit ledsen över att det hade så svårt med matten.

Okej, här har vi alltså en av världens smartaste människor. Därför blir hans problem med matte ännu jobbigare. För vem ska han fråga när han kör fast? Det här är inte ett ovanligt problem. När Leonardo da Vinci mötte ett problem som han inte kunde lösa sökte han en större hjärna – åtminstone enligt Star Trek Voyager.

Det är bara en aspekt av saken.

Jag har själv hittat åtminstone fem-sex aspekter till på det citatet. Hur många hittar du?

Och allt det här bara för att en kille som varit död i flera hundra år inte ska kunna säga att mitt huvud inte klingar ihåligt de få gånger någon kastar en bok på det.

Hur dumt är inte det…

5 svar

  1. Intressant blogginlägg.

  2. [...] finns många sådana här sammanställningar. Erle Stanley Gardner har jag redan skrivit om, Robert Heinleins [...]

  3. […] Och jag behöver båda för att överleva och trivas. Jag gillar att vara båda två. Och jag gillar att se komplexiteten i det enkla. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 275 andra följare

%d bloggers like this: