Tänk om det hade varit din vän…

Låt säga att du har en vän som heter Josef. Ni sitter och pratar hemma hos honom.

Två vänner

Du och din vän.

Klockan är över elva på kvällen. Han bjuder på mat och dryck och ni har riktigt kommit in i samtalet.

Eftersom ni känner varandra riktigt väl nämner du att din mamma har cancer och just nu genomgår strålbehandling. Josef vänder sig förvånat om och tittar konstigt på dig.

– Strålbehandling? säger han. Men käre vän, nog vet du att strålbehandling bara gör cancer värre? Strålarna går in i kroppen och gör att cancercellerna växer snabbare och blir mer aggressiva.

Du blir lika förvånad och undrar hur Josef kan skoja när din mamma är allvarligt sjuk, men när du säger till honom att sluta, så blir han alltmer upprörd. Till slut inser du att han faktiskt verkar ha fått för sig att strålbehandling till och med orsakar cancer och att folk som försöker få folk att genomgå strålbehandling är onda, onda människor.

I det läget beslutar du dig för att byta ämne och aldrig mer nämna cancer, strålbehandling eller din mamma igen i Josefs sällskap. Men han är ju så trevlig att du snart lugnar ner dig, och han lugnar ner sig. Någonstans funderar du på om det trots allt inte var ett skämt (om än ett osmakligt), och att Josef bara håller dig på halster ovanligt länge.

Eftersom Josef jobbar inom skolvärlden, tänker du att han kanske skulle vara intresserad av att prata om en rolig lärare du hade på gymnasiet. Du hinner inte säga mer än: ”Hon hade…” innan Josef avbryter dig och nu är han närmast hånfull:

– Menar du att du hade en kvinnlig lärare?!

För att försöka lätta upp stämningen utnyttjar du dubbeltydigheten i vad Josef säger och skämtar:

– Kvinnlig och kvinnlig? Hon hade XX-kromosomer i alla fall.

Ibland klädde hon upp sig

– Läraryrket är alldeles för viktigt för att överlåtas åt kvinnor, säger Josef. De har inte rätt pondus och kan inte se till att eleverna lär sig något.

Dina minnen av din lärare (lärarinna, om man ska vara noggrann) verkar motsäga vad Josef säger. Hon var i själva verket den bästa lärare du har haft. Men Josef fortsätter att klaga så mycket på hur kvinnor förstör läraryrket att du är förvånad över hur han jobba inom skolvärlden med tanke på att de flesta lärare är kvinnor.

– Äsch, Josef skojar bara ännu mer, säger du till dig själv, och konfronterar honom lättsamt med skämtet.

Men Josef blir upprörd över att du ens kan antyda något sånt, och snart tvingas du till tystnad medan han orerar om hur orena kvinnor är.

Bara om man har tur

Han berättar hur han konsekvent missgynnar kvinnorna han arbetar med: tystar dem, låter dem jobba längre än männen, struntar i deras klagomål om att deras löner är hälften så stor som männens – det är ju deras eget fel. Och bäst av allt. Han gillar hur han har skapat jobb på sin arbetsplats som inga kvinnor någonsin kommer att kunna få, eftersom han har skrivit arbetsbeskrivningen så att bara män kan komma ifråga. Det här har gjort att han har fått beröm från cheferna – för det är inte lätt att skriva sådana arbetsbeskrivningar utan att få ”feministerna” på sig. Men här han han lyckats se till att inga kvinnor ens vill jobba där.

Du säger inget. Trots allt är det ju din vän Josef vi talar om. Ni har ju varit med om så mycket ihop: skidsemestrar, tennisträningen när ni var yngre, scouterna…

Istället börjar du prata om dina barn. Du har två så fantastiska barn, och kan berätta så roliga anekdoter som till och med folk som inte gillar barn tycker om. Särskilt den om ostmackan – den är fantastisk.

Berättelsen blir inte lika bra när man skriver ner den

Berättelsen blir inte lika bra när man skriver ner den…

Du laddar upp historien ordentligt, broderar ut den med armrörelserna (man måste berätta den med armrörelser), och väntar på ett skratt.

Inget.

Själv fnissar du lite för att visa att det är dags att skratta. Josef tittar tyst på dig.

Nu börjar du bli lite obekväm. Varför var du tvungen att ha på dig en så tajt skjortkrage?

– Vad säger du, ska vi ta en promenad? Jag är alldeles mätt, säger du för att försöka avleda samtalet från det som verkar kunna bli en jobbig situation annars. Någonstans inom dig börjar du fundera på varför du och Josef blev kompisar för så länge sedan. Har han ingen humor? Gillar han inte barn? Du försöker minnas alla gånger ni mött barn ihop, men det kanske är vinet, men du kan inte minnas något just nu.

Josef går med på att gå ut, och ni tar vägen in mot centrum.

Gatan är ganska lugn, men det är något som känns lite konstigt.

Närmaste grannen är ute och klipper gräset

Det är nästan vindstilla, och längre bort längs gatan lyser lamporna från ett par av villorna. Du och Josef pratar inte så himla mycket, så du hör ganska väl något som låter som dämpade skrik. Är det någon som har TV:n på så högt? Det låter lite väl mycket för det.

Snart får du dina värsta farhågor bekräftade. Dörren till en av villorna slås upp så hårt att glasrutorna i villan skakar. Ut ur huset kastar sig en varelse. Nerför trappan. Skriker. Stirrande rädda ögon som vänds i skräck tillbaka mot dörröppningen. Kvinnan är blodig och har sönderrivna kläder. Hon har flera blåmärken i ansiktet och haltar märkbart. Munnen raspar fram hesa rop på hjälp.

Så får kvinnan se oss. För en sekund tvekar honom. Du springer fram emot henne med öppna armar.

– Men vad i hela fridens namn har hänt dig? säger du.

Hon låter sig omfamnas och skriker ut sin smärta och förnedring.

Jag tror att vi alla behöver en söt bild just nu.

Jag tror att vi alla behöver en söt bild just nu.

Precis då kommer en större figur ut ur mörkret i villan. Han har ett brännbollsträ i ena handen och en flaska med öl i den andra. Han kommer ut på gatan, rakt emot dig och kvinnan. Du märker hur kvinnan börjar skaka och gråta.

– Kom hit, säger mannen.

– Nej, säger du i någon slags vanföreställning om att du skulle kunna förhindra honom från att slå ner dig.

Då kommer Josef in i bilden. Med ens känns saken inte lika hopplös längre.

– Hej, säger han till mannen. Jag heter Josef och jag ska hjälpa dig. Jag förstår att det här måste ha varit jobbigt för dig, men jag ska se till att det kommer att bli bättre för dig framöver.

Både du och mannen ser oförstående ut. Kvinnan kryper ihop. Men Josef fortsätter:

– Jag har en ganska hög position, och jag kan se till att du får ett bättre jobb så att du inte behöver hamna i den här typen av situationer längre. Och jag ska se till att polisen inte kommer att besvära dig. Som jag sa, har jag en ganska hög position.

– Men jag tänker ringa polisen, säger du, eftersom du knappt kan tro dina öron.

Josef tittar på dig, och sedan på mannens öl.

– Nej, det tror jag inte.

Han lånar mannens öl. Sedan häller han den över din mage. Rikligt med öl över hela bröstet.

– Så där, nu kommer ingen att lita på vad han har att säga, säger han till mannen. Förresten, ser du hur de hånglar med varandra? Inte undra på att du var tvungen att lära henne lite folkvett.

Nu är frågan: skulle du fortsätta att umgås med en sådan person som Josef? Oavsett hur goda vänner ni hade varit, och hur länge ni hade umgåtts tidigare, hade du kunnat förlåta honom?

Inte ens med en så här fin skylt

Inte ens med en så här fin skylt, va?

Tänk om det inte vore din vän då…

Men tänk om det inte hade varit din vän.

Tänk om det hade varit en läkare som hade sagt att strålbehandling hade gjort din mammas cancer värre. Troligen hade du, om du hade vetat vad det var, anmält läkaren till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd (HSAN).

Om det hade varit en politiker som hade gått till val med vallöftet att minska antalet strålbehandlingar eftersom de sprider cancer, då hade den politikern fått svårt att bli vald. Strålbehandling är nämligen effektivt mot cancer. Och det vet tillräckligt många läkare för att det skulle ha blivit ett ramaskri genom media.

Och hade det varit en tidning som hade spridit den lögnen, så hade de andra tidningarna, TV och bloggvärlden varit på den tidningen som en hök.

Eller tänk om…

… någon myndighet hade diskriminerat kvinnor på det sättet som Josef gjorde… Okej. Dåligt exempel.

Eller tänk om…

… någon som äger en av Sveriges största banker hade försökt att skydda hustrumisshandlare från att bli gripna av polisen genom att ljuga och gömma undan förrövaren. Det hade fått aktierna att sjunka så lågt att Telia-aktien hade verkat vara en bra affär i jämförelse.

Tänk om polisen konsekvent hade bortsett från att kvinnor misshandlas istället för att försöka lösa problemen. Då hade gigantiska protester uppstått. FI hade fått mer än den procent av rösterna det rör sig om nu. Kvinnojourerna hade blivit nerringda. Diskrimineringsombudsmannen hade blivit tvungen att ta i.

Säg till och med att någon i kungahuset hade gjort vad den kunde för att dölja att någon vän hade misshandlat sin fru, dolt det för polisen, diskrediterat vittnen och befordrat den personen? Kungen är immun mot åtal, men den allmänna opinionen hade kunnat gjort det omöjligt för kungahuset att representera Sverige utomlands.

Börjar du tycka att det är konstigt att gå så långt upp? Tror du att jag spekulerar?

Men det är faktiskt det här som har hänt. Fast istället för att hävda att det är strålbehandling som är dålig, så hävdas det att kondomer är dåliga och att de orsakar AIDS (de skyddar tvärtom mot HIV). Och istället för att gömma undan hustrumisshandlare så gömmer man undan pedofiler och våldtäktsmän.

Att han diskriminerar kvinnor anses nästan normalt i sammanhanget.

Och den skyldige heter Josef Alois Ratzinger. Eller som han är mer känd: påven Benedictus XVI.

Nog för att vissa påvar har varit galna, men de levde förr i tiden. Den här påven lever i nutid, tycker man ju i alla fall.

Galen påve 1.

Galen påve 1. Avråder folk i Afrika från att använda kondomer.

Galen påve 2.

Galen påve 2. Gräver upp sin döde företrädare och ställer honom inför rätta.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Tänk om… igen

Jag har tidigare skrivit om hur Stephen Fry argumenterar i frågan. Frågan är hur länge man kan hyckla utan att råka ut för några som helst konsekvenser, ens som påve.

Jag tänker inte argumentera så där enkelt som många andra gör, genom att fråga dig ”sätt dig in i offrens situation”. Men jag undrar en sak…

Tänk om han hade varit din vän. Hade du accepterat det då?

Annonser

2 svar

  1. […] pengar. Nu är det dags att föra in ett annat omstritt och alltid lika aktuellt element, nämligen religion. Här finns det egentligen två alternativ: antingen sker våldtäkten i en moské (vilket för oss […]

  2. […] Det finns mycket sjukt här i världen. Jag har tidigare skrivit om häxbränningar och skyddande av pedofiler, förutom de glättiga grejerna som jag vanligtvis brukar skriva […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: