Manusförfattarens guide: Att krama ur citronen

Det här är femte delen i min bok Manusförfattarens guide. Se fler delar här. Du får sprida det här materialet fritt, så länge du anger källa.

Mmm, citroner...

Mmm, citroner...

Att krama ur citronen

Som yngre var jag rätt brådmogen. Numera betraktas jag som en besserwisser i vissa kretsar. Det är något jag får leva med, eftersom jag ganska tidigt lärde mig hur tråkigt det är med det som kallas esprit d’escalier. Du kanske inte har hört namnet, men rakt översatt betyder det ’kvickhet i trappan’, alltså att man har haft ett gyllene tillfälle att säga något roligt, men inte kommer på den där dräpande kommentaren förrän man går därifrån.

Sådant var helt enkelt inte något man ville vara med om i min familj. Antingen lärde man sig att vara kvick eller så blev man kvällens hackkyckling. Eftersom jag aldrig har varit pigg på att ligga längst ner i hackordningen, utan hellre hamnar någonstans där jag kan styra in samtalet på trevligare saker (film, planer inför framtiden, världsfred, ja, vad som helst annat), så tränade jag upp en förmåga att slänga käft med de bästa.

En kortkurs i det skulle kunna se ut så här:

  1. Man får vara elak. Man får ljuga. Och man får strunta i att ta till sig legitim kritik.
  2. Håll inte igen. Det går alltid att be om ursäkt senare. (Undantag: pika aldrig tjejer/kvinnor för deras utseende. Det kan verka okej just då, men de kommer ihåg det för all framtid.)
  3. Humor är ett plus, men inget krav. Det är tonen som är avgörande: du räcker om du låter som om du är rolig.
  4. Våld är verkligen ett tecken på att du har förlorat, så håll händerna upptagna med något – hela tiden.
  5. Glöm det som har sagts så fort samtalet är slut. Kritiken är aldrig legitim. Förolämpningarna är aldrig allvarligt menade. Och skratten är aldrig på din bekostnad, utan bara ett tecken på att ni hör ihop.

Men det viktigaste att lära sig är det som också är det här kapitlets namn. Lär dig att krama ur all saft ur citronen. (Med andra ord: lär dig att utnyttja den fulla potentialen i något innan du slänger det.)

Det är ett bra tips i köket, det är ett bra tips när man slänger käft, men det är guld värt när man skriver. När man kramar ur all saft behöver man nämligen inte lika många citroner (läs: idéer). Och inte bara det, de flesta är så pass lättimponerade att de betalar pengar till de som kan krama ur mer saft ur citroner än de själva gör när de bara klämmer lite på dem.

Ta en tugga, vetja...

Ta en tugga, vetja...

Det går till och med att dra liknelsen ett varv till (för att verkligen krama ur den all saft…): om du inte kramar ur citronen en viss mängd saft så kommer folk bli så besvikna att de struntar i alla rollfigurer, teman och motivationer. De vill bli underhållna av ett proffs, inte av vem som helst.

Okej, nu är väl liknelsen ändå tillräckligt urvattnad? Jag hoppas det, men jag har en stark misstanke om att du kanske undrar över denna citronfascination och hur det går att utnyttja som manusförfattare

Det är ganska enkelt. Precis som det finns tekniker för att krama ur en citron så att verkligen all saft rinner ut så finns det tekniker för att få ut det mesta möjliga ur ditt koncept. För som vi redan har konstaterat (se kapitlet om Sidan 30-problemet) kan det vara svårt att komma på vad som ska hända efter att ens grundidé är uttömd på saft.

Eller för att ta det hela ur en helt annan synvinkel: hur många gånger har du inte stött på böcker eller guruer som säger åt dig att du ska lägga in sak X i intrigen för att göra den spännande? Det kan handla om att den romantiska komedin bör innehålla ett romantiskt missförstånd eller att actionfilmen ska innehålla ett förräderi. Nästan alla diskussioner om treaktsstrukturen bygger på sådana förutfattade tankar.

Alternativet är en teknik som hittar nya vändningar i intrigen baserat på det du redan har skrivit. Inga pådyvlade, artificiella vändningar. Bara rena naturpreparat.

Hur man kramar ur en citron all saft

Citronen, som jag verkligen, verkligen hoppas att du har förstått representerar din idé här, går att krama på många sätt. Så för att det ska bli tydligt tänkte jag visa på den här citronen:

En kvinna blir falskt anklagad för att ha dödat sin bror via telepati.

Särskilt om brodern heter Arkimedes...

Särskilt om brodern heter Arkimedes...

Låt oss säga att det är den idé du tänker skriva om. Du är exalterad eftersom du känner att ingen annan har skrivit om något liknande, åtminstone inte på ditt sätt. Du känner också att det är en idé som kan sälja. Det är helt enkelt ett ”high concept” (se bilden).

 

Vad många inte pratar om är att ett high concept inte hjälper till med story till mer än ett par scener. I det här fallet säger konceptet inget om vad som händer efter de nödvändiga scenerna med relationen, mordet och anklagelsen. Med andra ord, om du inte har tur och snubblar över en bra fortsättning så kommer du att köra fast, och min gissning är att det kommer att ske någonstans omkring sidan 30.

Det är okej. Det är därför man fortsätter krama citronen. Så vad händer sen? Här är några tekniker:

GÖR EN BESKRIVNING. Använd dina sinnen för att göra en beskrivning av det som har hänt. Låtsas att du skulle gå igenom det som din huvudperson skulle gå igenom och reagera känslomässigt. Gör sedan en så torr och saklig beskrivning av idén som möjligt.

GÖR EN JÄMFÖRELSE. Hitta något som liknar ditt koncept, antingen i verkligheten eller i ett tidigare verk. Är inte den här historien rätt lik ett avsnitt av ”Matlock”? Fast där kanske det var brodern som anklagades för mordet. Och vad finns det för likheter med något så avlägset som ”Alice i Underlandet”?

DELA UPP I BESTÅNDSDELAR. Vad vill du berätta? Vad måste finnas med för att berättelsen ska komma fram? Finns det några delar som är valfria? Om du räknar upp så många du kan får du en bra överblick över idén och mer frihet att göra det bästa möjliga av den. Risken är annars att du utgår ifrån att alla element måste finnas med i precis den form du tänkte från början.

ASSOCIERA. Tänk fritt om telepati, syskonskap, falska anklagelser. Syskonskap kan t.ex. leda till syskonrivalitet och incest. Syskonrivalitet kan i sin tur leda till avundsjuka, som kan leda till… som kan leda till… Skriv ner alla associationer även om du inte använder dem, eftersom de kan leda dig vidare till något som du kan använda.

HITTA EN ANVÄNDNING. Det finns alltid en anledning till att något är som det är, hur dåligt det än kan verka. I det här fallet kan frågan vara vem som tjänar på att syrran blir anklagad. Är det broderns fru som ville bli kvitt sin make? Ett annat syskon som hoppas ärva? Men titta på en användning för alla. Det finns en orsak till att just den kvinnan blir falskt anklagad – hennes skelett i garderoben, hennes hemliga problem.

HITTA ARGUMENTEN. Det finns alltid två sidor av konflikten, så lek djävulens advokat ett tag och hitta argument för att det som hände är bra. Och sedan kan du sortera upp argumenten för att hon inte är skyldig. Minst tre argument på varje sida. Och gärna motargument mot den andra sidans argument också.

HITTA EFFEKTERNA. Som Sir Isaac Newton sa: För varje verkan finns en lika stor, men omvänd, effekt. Om det här skulle hända i verkligheten, vad skulle hända då? Juridiskt? (Både filmjuridiskt och i praktiken.) Relationsmässigt? Mediamässigt? Faktum är att det finns så många möjliga effekter att bara effekter skulle kunna fylla en hel berättelse. Tricket är att hitta de effekter som leder dit du vill. Vill du berätta en cynisk historia om hur polisen bara tar första bästa misstänkta så finns den utvägen. Vill du istället berätta om polisen som faller för den oskyldigt anklagade kvinnan så finns den utvägen också. Men ju fler effekter du kan kartlägga, desto större chans har du att välja.

HITTA ETT ELEMENT X. En oväntad händelse kan starta en helt ny linje som det ursprungliga konceptet kan bollas mot. Kvinnans hus kanske brinner upp, varvid det sista beviset för hennes oskuld brinner inne. Eller så hittar hon ett brev som förklarar hennes mystiska kraft. Vidare, se artikeln om Element X.

INVERTERA KONCEPTET. Åhh, här finns det guldgrejer! I själva verket, för att visa hur viktig den här rubriken är och hur mycket idéer som ryms i den så gör jag så här:

Kolla! Nu fattar du, va? När man till och med gör ett nytt stycke, då är det allvarliga grejer…

Okej, men då kanske jag ska upprepa rubriken också.

Invertera konceptet

Ett koncept går att vrida på rätt många sätt. När man har skrivit om konceptet så länge man kan, kan det därför vara bra att variera själva idén och låta berättelsen övergå till att handla om en variant på originalidén.

Ett sätt att hitta inverteringsmöjligheter för en idé är att använda ”inte”-metoden. Man går helt enkelt igenom och negerar alla element i storyn ett efter ett. I det här fallet finns det många möjligheter. Anklagelsen dras tillbaka (kanske oförklarligt). Brodern är inte längre död. Det visar sig att kvinnan var skyldig ändå (antingen via telepati eller på något annat sätt). Eller så är det någon annan som är skyldig och nu försöker döda kvinnan.

Ett annat sätt att invertera idén är att titta på helheten, d.v.s. idéns struktur, och vrida och vända på den. Vad händer t.ex. om berättelsen börjar där den slutar (med att kvinnan blir friad från alla misstankar)? Eller om allt sker i omvänd ordning? Eller vad händer om det är någon annan huvudperson? Och vad skulle hända om det här är biintrigen?

Besläktat med den metoden är metoden att byta stil. Idén kanske inte är en tuff thriller, utan en fars med flera bedragare på jakt efter kvinnans förmåga? Och temat kan ju då bli ett helt annat.

Alla de här tankarna kräver lite arbete. Ge det en halv A4 var. Då har du helt plötsligt kanske 15 sidor till du kan använda i det fortsatta arbetet. Tänk dig. 15 sidor uppslag. Det borde räcka.

Slutligen…

Med tanke på hur svårt det kan vara att krama ur citroner – och då pratar jag inte om att det kan skvätta i ögonen – tänkte jag ge en sista fruktrelaterad kommentar på det engelska språket:

“When life gives you lemons, make lemonade.”

Lycka till med lemonaden!

***

Vänta lite förresten. Att sluta här hade ju inte varit att krama ur den här citronen ordentligt. Det finns ett par saker till man kan göra.

Det finns en sensmoral här, hur förutsägbar den än kan vara: sluta inte krama förrän du bara har knastertorra citronstrimlor kvar.

Och det första du bör göra är:

GÅ IGENOM ALLTIHOP IGEN. Jag vet, det är inte det första man längtar efter, att gå igenom det hela en gång till, men det är en fruktansvärt effektiv metod. Man hittar nya användningsområden för ”döda” idéer, man drar idéerna längre, man knyter ihop flera trådar till rep som är betydligt hållbarare, man tvingas läsa igenom sitt material och man fattar idén mer grundligt. Det finns egentligen inga skäl att inte gå igenom materialet flera gånger. Det är som att göra en omskrivning på idéstadiet – och det tar betydligt mindre tid än en omskrivning av en hel berättelse.

Så ta ett nytt papper eller ett nytt dokument och gå igenom den där listan igen.

Låt bli att låta bli det. Det har du igen, om inte tusenfalt, så åtminstone tre gånger. Men sen finns det mer du kan göra, förutom att gå igenom saken igen.

KRAMA UR SAFTEN UR EN DEL AV CITRONEN. Ta en av de där idéerna och gör om samma sak med just den. Gör en jämförelse mellan den och något annat. Dela upp den. Invertera den.

KORSA DELAR AV IDÉN. Säg att du har fått fram trettio idéer från den där grundidén (incest, det är egentligen broderns fru, Matlockavsnittet, etc). Börja nu fundera på hur två eller fler av dem kan hänga ihop sinsemellan. Kan incesten orsakas av broderns fru? Går det att korsa telepatidelen med Alice i Underlandet? Ju mer hejvilt du korsar – och ju noggrannare du kollar de kombinationerna du fått fram – desto större chans är det att du hittar något som faktiskt går att använda.

LJUG. Var inte så förbaskat bunden vid sanningen! Det här du har hittat på är ju inte sanningen, så gå bara steget längre och hitta något som i den här påhittade berättelsen är påhittat. Någon rollfigur, broderns fru kanske, drar iväg berättelsen genom att ljuga om när hon såg vår huvudperson på en mystisk plats. Eller någon som verkar hjälpa protagonisten visar sig ha hittat på allt. Eller ljug själv: allt kanske bara är kvinnans dröm – men då måste det finnas ett underbart skäl till det. Hon kanske känner dåligt samvete för att hon mördade någon annan. Det finns tusen sätt att ljuga på, alla bra.

LÄGG TILL ETT ONÖDIGT ELEMENT. I matematiken använder man ibland neutrala element för att lösa ekvationer som annars skulle ha varit olösbara. När man är klar tar man bort elementet igen och så är allt som vanligt. Vad händer till exempel om du lägger till elementet ”masker”? Alla bär masker, alltså.

Såna här masker

Såna här masker

Skriv ner vad det får för effekter, skriv berättelsen, ta bort maskerna och vips har du en helt annan berättelse. Vad händer om du lägger till ”berättelsen är tecknad”? ”Övervakaren ser allt”? ”På stenåldern”? ”Bimbo”? ”Alla personer har det andra könet”? Skriv gärna upp ett urval utan att tänka, kanske med hjälp av en ordbok och kör igenom berättelsen genom det filtret gång på gång.

Ibland kan det kännas som om idén ska falla isär när man tar bort det extra elementet, men det är bara bra, för det betyder att du kan ta bort det överflödiga elementet och se var det verkliga problemet i berättelsen finns. Grattis!

När du är klar med de här metoderna, gör om dem igen.

Vadå? Hade du väntat dig att det skulle vara lätt? På den här nivån, när citronen är så urkramad, då tär det på krafterna att få ur mer saft. Men tro mig, det finns alltid mer saft.

8 svar

  1. […] Manusförfattarens guide: Att krama ur citronen […]

  2. […] här skulle de flesta kanske sluta. Själv går jag längre än så. Ett element måste till för att det ska kunna sägas vara ett löp som vilken journalist som […]

  3. […] det finns mer Fexéus hade kunnat göra. Han hade kunnat kramat ut det sista ur citronen. D.v.s. börjat med att fundera på vad folk redan visste om ämnet, och sedan gått tre, fyra steg […]

  4. […] olika synvinklar, motsatser eller standardfrågor. Oftast är den här uttömmande och går igenom allt som går att tänka sig att ta upp om ämne, till exempel Working wounded av Bob Rosner eller Reclaiming history av Vincent […]

  5. […] den här processen ta tid. Och när du tror att du är klar, börja om från början. Du kan aldrig få för mycket tomrum eller för lite […]

  6. […] de vanligaste problemen som jag stöter på – tillsammans med man saknar en antagonist, att man inte kramar ur allt ur citronen, och att man skriver om för tråkiga saker. (Inte bara i sånt jag får i uppdrag att läsa […]

  7. […] eller olika mytuppslagsverk. Men sen måste man göra något med materialet också. Man får krama ur citronen. Men också diskutera med andra. Eller så flyttar man bara över grundmyten till nutid. Vad som […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: