Manusförfattarens guide:Konflikt, del 2

Det här är trettonde delen i min bok Manusförfattarens guide. Se fler delar här. Eftersom just kapitlet om konflikt är så långt har jag delat in det i två sektioner (den första delen hittar du här). Du får sprida det här materialet fritt, så länge du anger källa.

Man kan riktigt se ilskan i deras ögon

Man kan riktigt se ilskan i deras ögon

Konflikt, del 2

DEL FYRA: DE NYA BUDORDEN

Det här har varit roligt, eller hur? Men det kommer mer. Låt mig först ge dig de tio budorden för bra konflikter:

  1. Om det finns mer än två krafter (eller sidor) i konflikten, finns det mer än en konflikt. Varje konflikt har bara två motsatta sidor.
  2. De två krafterna måste mötas regelbundet under berättelsen, ansikte mot ansikte eller via telefon. Ju fler möten, desto mer drama.
  3. Ju starkare motsatserna känner för sina respektive mål, desto starkare konflikt. Det är därför du aldrig ska jobba med ”vill” utan bara med ”behöver”.
  4. Om konflikten är påhittad, det vill säga inte redan existerar i publikens erfarenhet, kommer reaktionen på den att bli svagare.
  5. Ge bara utrymme till de konflikter som ska finnas med – de som följer temat, och de som gör störst intryck. Ta bort all annan konflikt.
  6. Ingen av sidorna får vara så oövervinnerlig att lösningen är den andra sidan ger upp. Konflikter slutar alltid med att båda sidorna har haft fel. Ingen av sidorna i konflikten kan vara ”ond” eller ”dålig”. UNDANTAG: Om ingen av sidorna är god.
  7. Risk är konfliktens valuta. Men risken måste innehålla ett straff. Straffet måste visas tydligt.
  8. Konflikten måste öka i intensitet (risk, alltså) ju längre berättelsen går, men den kan inte öka i en rät linje från 0 till 100% – den måste öka i vågor. Utan lugnet före stormen kommer stormen att förlora i styrka.
  9. Dubblera aldrig en konflikt. Det finns inte utrymme för att repetera samma argument, samma hot eller samma slagsmål. Lös konflikten, öka spänningen, eller gå vidare i berättelsen.
  10. Konflikter får inte lämnas öppna. De kan sluta tragiskt, lyckligt, eller båda på samma gång, men de kan inte lämnas neutralt.

Som med alla regler när det gäller att skriva: bryt dem på egen risk, du måste veta vad du gör innan du gör något, bla bla bla. Äsch, följ dem bara.

DEL FEM: I PRAKTIKEN

Det här kanske verkar lite abstrakt, så det kanske blir tydligare om jag istället visar precis hur man arbetar med konflikt för att göra en scen bättre. För att göra det använder jag en scen som jag skrev för ett tag sen.

Utanför sin lägenhet ser Johan en man med en TV i famnen, och sen ser han en sönderslagen ruta i hans fönster.

JOHAN: Hördudu. Vad håller du på med? Det där är min TV!
LASSE: Jag vet. Jag är din granne. Jag hörde en krasch—

JOHAN: Håll käften! Ge den till mig!

LASSE: Här. Du, jag har inte gjort något fel. Det är inte jag som—

JOHAN: Så mitt fönster slog sönder sig självt? Tror du jag är dum eller? Du hade min TV!

LASSE: Jag skulle aldrig stjäla. Jag är inte någon tjuv. Jag försökte hjälpa till. Jag såg att ditt fönster var sönder och sen såg jag din TV på vagnen.

JOHAN: Jag tänker ringa polisen. Följ med här.

(Och nästa scen handlar om hur de går in i Johans lägenhet och Johan upptäcker den riktiga tjuven…)

Scenen är i grund och botten ett missförstånd, där protagonisten är den som missförstår.

Isolera den riktiga konflikten

Första steget är att skriva om, att göra det skarpare. Främst gäller det att ta bort allt onödigt.

Utanför sin lägenhet ser Johan en man med en TV och sen ett trasigt fönster.

JOHAN: Det där är min TV!

LASSE: Jag hörde en krasch.

JOHAN: Ge den till mig!

Lasse ger Johan TV:n.

LASSE: Jag är inte någon tjuv. Jag är din granne. Jag försökte hjälpa.

JOHAN: Jag ringer polisen.

(Och nästa scen handlar om hur de går in i Johans lägenhet och Johan upptäcker den riktiga tjuven…)

Den omskrivna versionen är mycket kortare, men behåller ändå allt från den första versionen.

Synvinkeln

Men det är fortfarande något som inte stämmer. Lasse har mer att förlora än Johan, och eftersom det är så man definierar en protagonist, börjar vi hos Lasse istället.

Lasse hör en krasch. Han går ut och ser en TV på en vagn. När han tar upp den, ropar en man.

JOHAN: Det där är min TV! Ge hit den!

Lasse ger Johan TV:n.

LASSE: Jag är inte någon tjuv. Jag är din granne. Jag försökte hjälpa.

JOHAN: Jag ringer polisen.

(Och sen handlar scenen om hur de går in i Johans lägenhet, och Johan upptäcker den riktiga tjuven…)

Med Lasse som huvudperson finns det ingen anledning att förklara vad som fick honom intresserad, eftersom vi redan vet det. Och vi kan fortfarande identifiera oss med Johan som tror att han har funnit tjuven.

Risken

Härnäst ökar vi insatsen.

Lasse hör en krasch. Han går ut och ser en TV på en vagn. När han plockar upp den, skriker en man. Han drar sin kniv mot Lasse.

JOHAN: Det där är min TV. Ge hit den!

Lasse ger Johan TV:n, men Johan fortsätter hotet.

LASSE: Jag är inte någon tjuv. Jag är din granne. Jag försökte hjälpa.

JOHAN: Jag ringer polisen. Du kommer åka in för det här.

(Och sen handlar scenen om hur de går in i Johans lägenhet, och Johan upptäcker den riktiga tjuven…)

Ju mer missförståndet övergår i ett riktigt hot, desto mer konflikt får vi från det. Och en kniv är inte lika överdriven som en pistol skulle vara.

Spänning

Vi har redan bestämt oss för att Lasse inte är den riktiga tjuven. Så då utnyttjar vi det avslöjandet så snabbt som möjligt, och låter nästa scen handla om spänningen i att fånga tjuven.

Lasse hör en krasch. Han går ut och ser en TV på en vagn. När han plockar upp den, skriker en man. Han drar sin kniv.

JOHAN: Det där är min TV! Ge hit den!

Lasse ger Johan TV:n, men Johan fortsätter hotet.

JOHAN: Jag ringer polisen. Du kommer åka in för det här.

Men innan de kan röra på sig, hörs en DUNS inifrån.

LASSE: Där hör du.

Johan inser att han har gjort ett misstag.

LASSE: Jag följer med dig.

JOHAN (skakad): Tack… Förlåt.

(Och sen handlar nästa scen om hur de går in i Johans lägenhet och söker efter den riktiga tjuven.)

Genom att ge scenen hela missförståndet, istället för bara uppbyggnaden, har vi förberett nästa scen bättre. Och vi har också startat en konflikt där Johan skäms för att ha missta Lasse för att vara en tjuv, och Lasse är arg på honom för det.

Plus, som jag skrev här ovan, håll bara liv i konflikten så länge det inte finns något mer spännande längre fram.

Karaktärerna

Johan och Lasse är inte några riktiga karaktärer än. De behöver några definierande drag, något som skiljer dem åt. Vi gör Lasse ännu mer i underläge genom att göra Johan större, mer hotfull och kanske påverkad av alkohol, medan Lasse är en blyg hemmaman.

Lasse diskar när han hör en krasch. Han går ut och ser en TV på en vagn. När han plockar upp den, skriker en man. MC-knutten modell större som närmar sig drar fram sin kniv.

JOHAN: Den där är inte din!

Vettskrämd lämnar Lasse bort TV:n, men Johan fortsätter hotet.

LASSE: Jag är inte någon tjuv. Jag är… din granne. Jag försökte… försökte hjälpa.

JOHAN: Visst! Häng med här!

Men innan de kan röra på sig, hörs en DUNS inifrån.

LASSE: D-det där var… inte jag.

Johans blick går från fönster till Lasse, och tillbaka till fönstret.

JOHAN: Okeej. Sorry.

(Och sen handlar nästa scen om att de går in i Johans lägenhet och söker efter den riktiga tjuven.)

Självklart skulle scenen bli ännu mer effektiv om Lasse och Johan hade någon händelse i deras bakgrunder som skulle förändra situationen, till exempel ifall Lasse hade blivit attackerad med kniv tidigare, eller om Johan tyckte att Lasse såg ut precis som den chef som just sparkat honom.

DEL SEX: MAN MÅSTE INTE ÖKA KONFLIKTEN

Men det finns fler sätt att göra scenen mer intressant, utan att egentligen öka konflikten.

Rollbyte

Låt karaktärerna byta roller. Om inbrottet gör den större Johan svag, och Lasse tar kommandot, kommer det att överraska publiken.

Lögner och hemliga planer

Lögner är en viktig del av alla konflikter. Ingen säger egentligen hela precis vad de menar, men folk som blåljuger är intressantare att titta på, eftersom det betyder ett avslöjande och en konfrontation. Plus, lögner behöver vara smartare konstruerade än sanningar, och smarta konstruktioner är roliga att titta på.

I den här scenen skulle Lasse kunna känna sig nödgad att ljuga om vad han gjorde med TV:n, om han kände att det verkliga skälet var dumt, eller svårt att tro på under omständigheterna.

Meta-konflikten

När båda karaktärerna är medvetna om konflikten och sina respektive roller i den, får scenen en helt ny dimension. Till exempel skulle Lasse kunna säga: ”Jag vet att det här låter otroligt, och om rollerna vore ombytta skulle jag antagligen göra samma sak som du gör just nu, men…” (fast med andra ord – om han använde de där skulle han antagligen bli snittad…).

Motargumentet

En variant på meta-konflikten och rollbytet är att ge den ena sidan i konflikten ett riktigt starkt argument från den andra sidan plus ett bra skäl att inte godta det, istället för att bara ha de båda sidorna argumentera för sin sak.

I den här scenen skulle ett sätt att göra det kunna vara att låta Johan tro att han vet varför Lasse stjäl – och sen fördöma honom för att tänka på det sättet.

Tvåfrontskriget

Som jag skrev tidigare har en konflikt bara två sidor. Men det betyder inte att två konflikter inte kan pågå samtidigt. Tänk om Johan talade i telefon – och får reda på att hans bror har blivit kidnappad? Vilken konflikt ska han koncentrera sig på?

Det dubbla målet

Tvåfrontskriget kan bli svårare om Johan har två mål i samma scen, snarare än i två olika situationer. Bara tänk dig vad som skulle hända om Johan ser Lasse stjäla TV:n, och Lasse var den person som skulle kunna hjälpa eller stjälpa hela Johans karriär. Eller om Lasse tvingades att välja mellan att bli skuren eller att tala om en hemlighet som han har svurit att hålla hemlig för att ta sig ur situationen.

Flerstegskonflikten

Och naturligtvis kan konflikten bli mer komplicerad av att ges flera lager, så att när vi tror att vi vet som ska hända, så dyker en ny utveckling upp. Du kan börja med ett dubbelt mål för den ena karaktären, två fronter för den andra, sluta med ett rollbyte, eller vilken annan kombination som helst.

DEL SJU: EPILOG

Efter allt det här hoppas jag att du kan prata om konflikter med mer konkretion och mindre blaj.

Jag hoppas också att dina konflikter blir mer intressanta, för jag vill inte läsa fler platta grälscener när jag ber om mer drama. Och om du inte håller med… synd.

För då har vi en konflikt. Och det är en konflikt jag kommer att vinna.

2 svar

  1. […] Manusförfattarens guide:Konflikt, del 2 […]

  2. […] Manusförfattarens guide:Konflikt, del 2 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: