Landet Mythia:Kapitel 9

Kapitel 9: Flykten från trollgården

Inte ens fem minuter senare hade Ulo och Knygge burit iväg Olle och Elvan till byn och pressat ner dem i en underjordisk grotta medan Påke övervakade det hela. Grottan stank av en blandning av fotsvett, gödsel och olja till lamporna som lyste upp halvmörkret. Längst in fanns ett galler som skilde den ena delen av rummet från det andra. Knygge puttade in Olle och Elvan i den lilla fängelsehålan och låste in dem.

Nyffe! Lork!” ropade Påke.

Strax dök två troll till upp. De såg ut som jättelika bulldoggar, men de vaggade från sida till sida som kameler. De hade sett löjliga ut om det inte hade varit för att de hade armar som skulle kunna lyfta varsin häst.

Vakta dem! De är elaka!” sa Påke till nykomlingarna och pekade på Olle och Elvan. Sedan gick Påke, Ulo och Knygge upp ur grottan.

Olle skulle just klaga på Elvan, men Elvan hann före och klagade på sig själv:

Bravo, Elvan, det där klarade du fint. Skyltarna var ju så otydliga. Får jag aldrig nog av att spärra in Olle och mig själv i burar av alla möjliga storlekar?”

Framför dem satt Nyffe och Lork med undrande miner.

Vem pratar hon med?” sa Nyffe, som hade en tunga som var lite för lång.

Hon kanske pratar med dig”, föreslog Lork med den trånga jackan.

Elvan himlade med ögonen och började dra isär sina hårstrån för att kanske få bort det där förbaskade tuggummit en gång för alla. Då fick Olle syn på en stor nyckel på ett bord bakom Nyffe och Lork. Han skulle just viska något till Elvan, när han insåg att någon tittade på dem.

Det var Nyffe som stod med ansiktet nära gallret och gungade fram och tillbaka, samtidigt som han tittade på Elvan. Elvan stirrade tillbaka och började gunga huvudet på samma sätt. Då log Nyffe.

Nu fungerar spegeln igen. Ett tag fungerade den inte, men nu rör sig huvudet där inne också.”

Elvan suckade och la huvudet i handen. Då gjorde Nyffe det också.

Det är en bra spegel”, sa Lork. ”Den reagerar fort.”

Elvan skrattade till.

Det här är inte sant”, sa hon.

Då log Nyffe också så att man såg hela hans långa tunga. Han slutade inte ens när Elvan blev allvarlig igen. Lork tittade nyfiket på honom, och sedan på Elvan. Nyffe fortsatte att le.

Nyffe, är du kär i spegelbilden?”

Nyffe såg chockad ut och blev alldeles röd i hela ansiktet. Han stammade fram:

Nej, jag… öh… haha… nej… jag tycker bara att… jag känner igen spegelbilden…”

Lork skrattade med hela munnen.

Du är visst kär i spegelbilden!”

Nej”, sa Nyffe generat och vände sig till Elvan. ”Har inte vi träffats tidigare? Eller har du någon yngre syster som inte har klet i håret, någon som inte är lika smutsig och tjock?”

Elvan suckade, men Olle kunde inte hjälpa att han tyckte att det var roligt att se ett troll vara kär i Elvan. Framför allt var det kul att se hur Elvan reagerade.

Jag har sett dig förut”, sa Nyffe. ”För länge sen.”

Jovisst”, sa Elvan ironiskt. ”Så ofta som jag har varit här i trollens värld så är det inte konstigt. Och jag hade definitivt kommit ihåg dig, med den tungan. Hur kan du äta med den där i munnen?”

Äta?” sa Lork. ”Jag är hungrig.”

Båda trollen gick bort till en liten håla i väggen där det stod burkar och säckar. De tog fram varsin korg med äpplen och satte sig på det smutsiga jordgolvet. De hällde ut några äpplen på marken, hukade sig och nafsade på äpplena.

Ska ni verkligen äta på det här smutsiga golvet?” sa Elvan.

Öh, nej”, sa Lork och tittade på jordgolvet.

Lork och Nyffe krafsade i äpplena i korgarna igen, och utan ett ord tog de med sig korgarna upp ur grottan. Olle hörde hur de hällde ut äpplena igen på marken utanför, och började äta igen.

Vad hände egentligen?” sa Olle.

Jag vet inte. Jag får ont i huvudet av de där saftskallarna.”

Hon lade sig ner och det dröjde inte länge innan hon snarkade högt. Olle satt vaken och väntade på att trollen skulle komma tillbaka, men när han hörde att trollen hade glömt bort var grottan fanns så orkade han inte vänta längre och lutade sig mot ena väggen och somnade.

 

Olle vaknade återigen i halvmörkret av att fnytten knackade honom på axeln. Elvan hade av allt att döma nyss satt sig upp och gnuggade nu sömnen ur ögonen.

Titta där”, sa det blåa fnyttet och pekade på något metalliskt på ett bord i andra änden av grottan.

Det är en nyckel”, sa det röda fnyttet.

Va?” sa Olle entusiastiskt. ”Inga troll här. Då tar vi tillfället i akt.”

Elvan suckade och sa:

Att ni inte hämtade nyckeln direkt så att vi kunde få sova lite längre.”

Lyssna inte på henne”, sa Olle. ”Flyg nu.”

Fnytten flög iväg mot bordet och nyckeln. Snart var de framme och prövade att lyfta den. Fnytten ansträngde sig, men nyckeln var stor och tung, så de klarade knappt att rubba den. De försökte öka den statiska elektriciteten så att de skulle kunna lyfta.

Å-hej, å-hå”, stönade fnytten.

De orkade dra nyckeln över hela bordsskivan, men så fort de inte hade golvet under sig föll de platt i marken och höll på att krossas under nyckeln.

Det gick bra”, sa det gröna fnyttet som såg lite vimmelkantigt ut.

Fnytten tog tag i nyckeln igen, men den var fortfarande för tung, och den låg alldeles för långt bort för att Olle eller Elvan skulle kunna nå den. Olle insåg att de aldrig skulle orka lyfta den innan trollen kom tillbaka. Han slog handen i gallret. Då fick han en idé.

Han tog av sig ryggsäcken och tog ut ett rep. Han kastade ena änden till fnytten.

Fäst repet i nyckeln så drar jag hit det.”

Så snart fnytten hade knutit fast repet runt nyckelns hals började Olle dra i repet, försiktigt så att inte trollen skulle höra. Fnytten flög in i buren och väntade tills Olle hade fått tag på nyckeln. Han trängde armen igenom gallret och försökte få in nyckeln i låset.

Det gick inte.

Det var fel nyckel!

Olle dunkade huvudet mot gallret och tittade besviket på Elvan.

Perfekt”, sa Elvan. ”Mer tid ihop med Einstein och hans vänner. Och nu pratar jag inte om dig.”

Olle rynkade näsan åt Elvans elakhet. Då kom Nyffe och Lork ner i grottan igen med tomma korgar och fulla magar. Lorks trånga jacka var nu ännu trängre. Olle gick fram till gallret och sa:

Snälla, släpp ut oss för annars kommer hela trollbyn att förstöras när människorna gör en tunnel genom berget.”

Men… det finns väl ingen tunnel genom berget?” sa Lork.

Nej, inte än, men snart kommer det att finnas en tunnel som förstör alla världar här i Mythia. Om ni inte släpper oss, alltså.”

Vad pratar han om?” sa Nyffe.

Jag trodde att du lyssnade, så jag petade mig i näsan. Titta”, sa Lork och visade upp ett finger.

Det var inte dåligt”, sa Nyffe imponerat.

Förresten, det var det här fingret”, sa Lork och visade upp ett annat finger.

Olle suckade och viskade till Elvan:

Vi kommer aldrig härifrån. Jag kommer aldrig mer att få träffa mamma och pappa. Och det kommer aldrig mer att bli jul. Vi kommer att ruttna här nere – eller rättare sagt så kommer vi att dö när tunneln kommer, och tur är väl det, för då slipper vi att bli lika dumma som trollen…”

Han satte sig ner på jordgolvet och lät fnytten landa på ena knäet. Men Elvan såg plötsligt lite gladare ut. Hon knackade på gallret och lät hakan hänga ner på magen så att hon såg betydligt dummare ut.

Hörni, det kliar så fruktansvärt på ena vingen.”

Det kanske är en loppa”, sa Lork.

Eller en fluga”, sa Nyffe.

Eller en svamp”, sa Lork.

Det är inte det”, sa Elvan och krafsade på ena vingen. ”Jag skulle så gärna klia mig, och det vet ju alla att det bästa att klia sig med är en nyckel. Snälla, kan jag få låna en nyckel?”

Lork sträckte ner handen i fickan och tog fram en nyckel. Utan att blinka tog Elvan den och började klia sig frenetiskt på ena vingen. Olle trodde knappt sina ögon.

Åh, det där var skönt!” stönade Elvan. ”Helt fantastiskt!”

Hon lade ner nyckeln i sin ficka samtidigt som hon fortsatte prata:

Förresten, ni kommer väl ihåg att Påke ville att ni skulle hämta den hopfällbara… interna… över…liggande… öh, spirometer-klocke…fram…skruvaren?”

Till vadå?” sa Lork.

Jag vet inte”, sa Elvan. ”Fråga Påke.”

Just då kom Påke ner i grottan, följd av Ulo och Knygge. Elvan kunde inte låta bli att himla med ögonen.

Vilken tur vi har”, sa Elvan dystert. Men då fortsatte Olle:

Ja, vilken tur vi har.” Han vände sig till Påke samtidigt som han skelade med ögonen för att se lite dummare ut. ”Lork och Nyffe kommer inte ihåg var den hopfällbara–”

Olle vinkade att Elvan skulle hjälpa till. Elvan sa:

”– interna överliggande klock-framskruvaren…”

”– spirometer-klocke-framskruvaren…” rättade Olle.

Tack”, sa Elvan ironiskt.

Olle fortsatte till Påke:

Ja, var den finns, och du ville att de skulle hämta den, så nu kanske det är bäst att ni tre visar dem…”

Påke tittade anklagande på Lork och Nyffe och så sa hon:

Ja, det är nog bäst! Jag har ju visat dig så många gånger…”

De fem trollen gick upp ur grottan. Så fort de var utom synhåll tog Elvan fram nyckeln, låste upp och gick ut ur buren. Olle följde efter.

Nu tar vi riset och sticker”, sa Olle.

De gick till samma håla där Lork och Nyffe fått tag på sina äppelkorgar. Där låg en säck som det stod ‘Ris’ på. Olle tog säcken på ryggen, eftersom det var lättare än att få Elvan att bära den. Elvan gick före till grottans öppning och kikade upp.

Undrar hur länge de kommer att leta efter den där saken”, sa hon.

Den hopfällbara interna–”

Olle!” sa Elvan med rynkade ögonbryn. ”Vi behöver inte leka troll längre.”

Olle följde efter Elvan upp på fasta marken och mot dörren som ledde ut ur Bröle. Fnyttens statiska elektricitet gav dem inte mycket ljus att navigera efter, så Elvan höll upp handen och lät en liten låga flamma upp så att de inte skulle gå vilse.

Jag hoppas att tomtemor har hittat kentaurmjölken, saltet och grötmandeln så att vi slipper gå tillbaka och hämta mer. Vi har varit med om tillräckligt hittills”, sa Olle.

Elvan nickade.

Med lite tur kan jag gå hem snart. Men med tanke på vilken tur vi har haft, så får jag väl springa runt här i Mythia tills tunneln förstör allt.”

Så illa blir det nog inte”, sa Olle.

Han lade handen på Elvans vinge och fick till och med ett halvt leende till svar. Då kom ett fruktansvärt vrål från trollens by.

De har tagit vår rissäck!”

Det var Ulo som ropade. Snart hörde Olle och Elvan hur de andra trollen samlade sig och diskuterade saken. Ett par sekunder senare började marken skaka när fem troll kom springande rakt emot dem. Den här gången verkade de riktigt ilskna.

Hjälp, trollen kommer!” pep det blåa fnyttet och satte av mot dörren.

Olle började också springa. Bakom honom släckte Elvan elden i sin hand innan hon följde efter, så att hon skulle kunna ta sig fram fortare. Å andra sidan blev det rätt mörkt omkring dem.

Kan vi inte flyga till dörren istället?” frågade Olle.

Vet du hur svårt det är att flyga i mörkret?” svarade Elvan.

Vi vet hur svårt det är”, sa det röda fnyttet.

Då snubblade Elvan och föll ett par meter innan hon landade. Olle vände sig om.

Hur gick det?”

Fortsätt springa!”

Olle rusade vidare genom skogen med säcken på ryggen, samtidigt som dunsarna från trollen kom allt närmare. De hade ju så mycket längre ben. Bakom honom hörde han hur Elvan pustade och stånkade.

De är snart ifatt oss”, sa Olle.

Ja”, sa Elvan.

Vad ska vi göra? Ska vi dela på oss?”

Nej, vi håller ihop”, flåsade Elvan.

Ska vi ge dem riset då, och komma tillbaka senare?”

Det är nu eller aldrig”, sa Elvan.

De sprang för allt vad de var värda. Det var svårt att avgöra hur långt bakom dem trollen var, men de syntes inte än. Olle tvingade sig att inte tänka på trollen, utan på den ringlande stigen. Sen kände han hur en hand ryckte tag i hans axel och kastade honom åt sidan.

Han landade rakt i en buske. Den som hade kastat honom föll ovanpå honom, och de rullade runt, runt, innan de stannade. Det var Elvan.

Sch”, viskade hon.

Hon tryckte ner Olle bland buskarna. Det dröjde inte många sekunder innan trollen sprang förbi så att marken skakade.

Långsamt reste sig Olle och Elvan. En liten stund senare kom fnytten tillbaka.

Vart tog ni vägen?”

Vi tog den andra vägen hit”, sa Elvan. ”Den kortaste vägen – vi stannade kvar. Kom, så kanske vi kan lura bort trollen.”

De tog en liten omväg medan fnytten höll utkik efter trollen. Flera gånger höll trollen på att hitta dem, men varje gång lyckades Olle och Elvan komma undan i sista stund. Efter flera timmar med den här livsfarliga kurragömman blev Olle trött och de bestämde sig för att hitta en plats där de kunde slå läger för natten. En trång klyfta blev deras räddning och de turades om att sova medan den andre höll vakt. Fnytten var alldeles för utmattade av all flygning för att kunna låta bli att dubbelsova.

Olle väckte Elvan när klockan var nio på morgonen. Då var det varken mörkare eller ljusare än det hade varit klockan fyra, eller för den delen mitt på dagen.

Jag börjar känna mig lika dum som trollen”, sa Elvan med en stor gäspning. ”Det är något med det här mörkret.”

Ja”, sa Olle, medan han stirrade ut genom klyftan. Han tyckte att han såg en rörelse. Var det ett troll?

Det var det. Trollen kom lunkande och tittade under varje sten på väg direkt mot deras lilla klyfta.

Kom”, sa Olle.

De klättrade ut ur sitt skydd och började smygspringa runt trollen i en vid cirkel. Men snart hörde Olle ett skrik.

Där är de!” skrek Knygge.

Vilka då?” frågade Påke.

De elaka”, sa Lork.

Ojoj”, sa det röda fnyttet.

Då fick Olle se berget och dörren som ledde ut i ingenmanslandet. Den var inte mer än tio meter bort. Olle pressade på sig själv, och sprang så fort han orkade medan han höll hårdare i säcken som hoppade på hans axel.

Olle hann först till dörren och knackade febrilt på den, men dörren rörde sig inte alls. Elvan kom fram och knackade också, men dörren var stilla. Tillsammans försökte de dra upp dörren, men det gick inte.

Någon har låst dörren”, sa Elvan.

Det måste vara någon på utsidan”, sa det gröna fnyttet.

Vem–” började Olle säga.

Det spelar ingen roll”, sa Elvan. ”För nu är trollen här…”

Ett svar

  1. […] Landet Mythia:Kapitel 9 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: