Landet Mythia:Kapitel 10

Kapitel 10: Kris med ris

De fem trollen slutade springa ett par meter ifrån Olle, Elvan och fnytten, men de fortsatte att gå emot dem med hotfulla steg. Fnytten backade så långt de kunde mot bergsväggen.

Nu är det din tur att rädda oss”, viskade Elvan till Olle.

Min tur?”

Det var jag som räddade oss förra gången.”

Trollen hade nästan nått fram till dem. Nyffe pekade på Olle och säcken.

Ni har tagit vår rissäck!”

Olle svalde nervöst. Till slut tog Elvan ett steg framåt. Hon hängde med hakan och skelade med ögonen igen, och så sa hon:

Nej, Ulo håller ju säcken i handen.”

Hon pekade på Olle och förtydligade:

Ulo. Ulo.”

Trollen granskade Olle. Olle försökte hjälpa till genom att likna ett troll, vilket inte är det lättaste när man är tolv år gammal och ser ut som ett normalt människobarn (med lite för stora öron…). Men trollen nickade och verkade nöjda.

Ulo har säcken”, sa Knygge.

Ja, det har jag”, sa den riktiga Ulo stolt. ”Här är den!”

Ulo höll upp sina händer, som visade sig vara tomma. Olle skyndade sig att hålla upp säcken.

Ja, där är den.”

Påke kliade sig i huvudet. Hon vände sig till de andra och dreglade lite innan hon fick fram sina tankar.

Men vem stal då säcken?”

Olle tittade på den låsta dörren och fick en idé.

De sprang ut genom den där dörren, och sedan låste de efter sig.”

Den här dörren?”

Ja”, sa Elvan.

Knygge gick fram till dörren och slog till den med enorm kraft, så att den sprack på mitten och landade i ingenmanslandet. Trollen gick ut och såg sig om.

De sprang däråt”, sa Olle hjälpsamt och pekade mot bergets innersta.

Tack”, sa Lork.

Fyra av trollen sprang åt det håll som Olle pekade, medan Påke stannade kvar och kliade sig i örat.

Säcktjuvarna sprang däråt”, sa Elvan och pekade.

Ja just det”, sa Påke.

Ska du inte hjälpa till att få tag på dem?”

Jo!”

Men spring då! Åt det hållet.”

Påke gjorde tummen upp och sprang åt fel håll.

 

Den välbekanta bjällerklangen ekade gemytligt genom Gröteborg, och stugorna såg nästan ännu snöigare ut. Olle, Elvan och fnytten hann inte mer än halvvägs förrän tomtemor kom ut och väntade på dem.

Vad skönt att ni är tillbaka”, sa tomtemor. ”Och jag ser att ni har riset med er. Kom in så äter vi lite.”

Tomtemor ledde in Olle, Elvan och fnytten i stugan.

Har ni hittat kentaurmjö–”

Olle avslutade inte meningen, eftersom stugans inre var helt förändrat. Köket hade helsvarta tavlor som hängde på snedden, ett tjockt dammlager täckte allt, och en av vättarna hade blivit förvandlade till en staty i samma ögonblick som han böjde sig ner för att mata tomtemors katt. Häxan Lucrezia var just i färd med att fästa en skylt med texten ”Sparka mig” på vättens stora rumpa.

Ah, den djärrve pojken och den surra älvan! Välkomna tillbaka.”

Tomtemor var lika chockad som de andra.

Lucrezia, vi kom ju överens om–”

Jag vet, jag vet. Jag tänkte barra att ni kanske ville ha lite fint trrots allt, men om ni vill ha hela tallrrikarr och rrena fönsterr, så…”

Hon ryckte på axlarna och sedan gjorde hon en liten rörelse. Plötsligt försvann tavlorna och dammlagret. Tallrikarna staplade sig i en snygg hög och blev skinande rena.

Tack”, sa tomtemor till Lucrezia.

Till slut böjde sig vätten upp och ryckte till sig skylten.

Va´ håll´ du på mä´? Ä´ du int´ riktigt riktig?”

Han rev sönder skylten och satte den under armen samtidigt som han gick ut med en mycket sur min. Fnytten backade därifrån.

Han verkade väldigt arg”, sa det röda fnyttet.

Tomtemor bjöd Olle och Elvan att sätta sig. ”Vi vet fortfarande inte vart ingredienserna har försvunnit, och vem som har tagit dem.”

Det ärr Nejlika som harr tagit dem”, sa Lucrezia och rättade till sin snäva klänning innan hon också satte sig.

Tomtemor lyfte rissäcken och skulle just ställa in den i skåpet, men istället fick hon ett oroligt ansiktsuttryck. Hon ställde ner säcken på golvet och skyndade sig att öppna den. Tomtemor ramlade nästan baklänges av förvåning.

Säcken var full med smågrus.

Olle kastade sig ner och grävde bland gruset, men det fanns inget ris någonstans i säcken. Han tittade upp på Elvan. De suckade samtidigt.

Det här är inte klokt”, sa Elvan. ”Så jag antar att det är helt typiskt för trollen.”

Vi måste tillbaka till trollen också”, sa Olle sammanbitet.

Det här är förfärligt”, sa det röda fnyttet.

 

Dörren till Bröle låg fortfarande som när de såg den sist, på golvet i ingenmanslandet.

De har nog inte kommit tillbaka än.”

Om de nu hittar tillbaka”, sa Elvan spetsigt.

De gick över bitarna av dörren, in i Bröle där det var ständig kväll. Elvan öppnade sin hand och tände en eld. De skyndade vidare, fast försiktigt ifall trollen hade kommit tillbaka och gömde sig någonstans i skogen. Olle såg visserligen inga troll, men det betydde inte att de inte fanns där.

Stigen var lika svår att följa som förra gången, och skuggorna var så långa att det inte var gott att veta vad som var skuggor och vad som rörde sig bland träden.

När de kom fram till trollens by, skyndade sig Olle att leta reda på ingången till den underjordiska grottan där de hade suttit fångna. Han hittade den bredvid en stor sten och kallade till sig Elvan.

Stanna kvar här och vakta så letar jag efter den riktiga rissäcken.”

Elvan nickade.

Men antagligen finns riset inte i en säck. Tänk dumt.”

Nere i grottan var det ännu mörkare än vad Olle mindes. Han trevade sig fram till hålet i väggen och lät fnytten ge honom lite ljus över trollens skafferi. Där fanns gott om spannar och krus, och Olle tänkte leta igenom allihop. Han skruvade av lock, bände upp korkar och lyfte på kupor, men ingenstans hittade han ett enda riskorn.

Var har de gjort av riset?”

De kanske inte har något ris”, sa det gröna fnyttet.

Vad gör vi i så fall?” sa det blåa fnyttet.

Tänk om Nejlika har varit här och tagit riset”, sa det röda fnyttet.

Olle tittade sig omkring i resten av grottan. När han stötte till en tom burk så att den skramlade mot en flaska viskade Elvan ner till dem:

Vad håller ni på med där nere?”

Det finns inget ris”, meddelade det gröna fnyttet.

Har ni tittat överallt?” sa Elvan och kom ner i grottan, medan fnytten flög upp och höll vakt. Elvan började med att titta på några uppenbara ställen, men då sa Olle:

Jag har redan tittat där.”

Så hon gick vidare genom att undersöka alla omöjliga ställen – under krukorna, på undersidorna av hyllorna, och på golvet bakom spannarna. Sedan gick hon bort till fängelsecellen och undersökte alla väggar.

Det finns inget ris här”, sa hon när hon hade tittat överallt. Hon var irriterad.

Trollen kanske bär riset med sig”, sa Olle.

Nu går vi.”

Olle nickade, men då fick han något i håret. Han drog handen genom kalufsen, och fick tag på något litet. Det var ett riskorn! Långsamt vände han blicken mot taket.

Det här är inte klokt”, sa han.

När Elvan fick se vad Olle såg, gapade hon bara.

Rätta mig om jag har fel, men trollen har alltså fäst stora tejpbitar i taket med klistret neråt, och sedan kastat upp riset i taket.”

Varifrån fick de tejpen?” undrade Olle.

Elvan stirrade förvånat på Olle.

Vänta nu, trollen har satt fast riset i taket, och du funderar över var trollen fick tag i tejpen? Du har nog varit hos trollen för länge.”

De kanske har haft ett bröllop här och ville spara riskornen till nästa gång”, sa Olle glatt.

Okej, nu tror jag att det är bäst att vi går”, sa Elvan med en misstänksam min.

Då kom det gröna fnyttet flygande i full fart.

Trollen kommer!”

Det röda fnyttet var inte långt efter.

Trollen är snart här.”

Trollen är vid det första huset nu”, sa det blåa fnyttet som kom sist.

Olle och Elvan tog tag i tejpbitarna och ryckte neråt. De rullade ihop allt till en stor boll med riset på insidan. Elvan lät fnytten landa i sin ficka medan Olle smög mot ingången med tejpbollen under ena armen. Han kikade upp. Trollen var ganska nära, men eftersom det var skymning vågade Olle smyga upp ur grottan, bort mot ett stenröse där han gömde sig. Han vinkade till Elvan att följa efter, och snart smög hon närmare. När hon kom fram gled hon förbi Olle och satte sig mot en stor sten. Trollen verkade inte ha märkt något.

De hade klarat sig så här långt. Nu gällde det bara att ta sig tillbaka till dörren. Olle höll koll på trollen för att se när de hade störst chans att komma undan osedda. Bakom honom hördes plötsligt ett klapprande läte.

Olle vände sig om. Elvan var borta.

Istället stod där ett djur som såg ut som en liten häst med ett kort horn i pannan. Olle hann inte säga något innan djuret viskade:

Sch! Enligt regel 47, avdelning 17, paragraf A och G, måste vi gripa dig. För din egen skull föreslår jag att du följer med så tyst du kan.”

I bakgrunden stod Elvan mellan två andra enhörningar. Olle nickade. Medan den ena enhörningen klickade ihop sina hovar, sa Olle:

Vilka är–”

Men klicket byttes mot ett sörplande läte som inuti ett stort sugrör. Den mörka skymningen i Bröle byttes mot en svart nyans som annars bara finns på kol i magen på en svart katt under en svart filt i en svart gruva. Olle såg inte ens sin egen nästipp. Det gjorde honom rädd.

Hallå?”

Innan någon hade hunnit svara försvann det sugande lätet, och det blev ljust igen. Ljuset brände i Olles ögon. Det första han såg var att Elvan också stod och gnuggade sig i ögonen. Sedan tog någon ifrån Olle tejpbollen. Det var en av enhörningarna som lade den i en plastpåse och klistrade igen den. Hans röst var entonig och tråkig.

Assistent 88326, skicka bevisföremålet, märkt 670042-XVC, till tekniska avdelningen enligt regel 194, avdelning 9, paragraf V.”

En annan enhörning tog påsen med tejpbollen i munnen och galopperade iväg med den innan Olle hade hunnit ta tillbaka den.

Var är vi?” frågade Olle och tittade sig omkring. Allt omkring dem var antingen grått eller fyrkantigt, eller fyrkantigt och grått.

Elvan muttrade syrligt:

Det här är ett vilt partyställe – Mythias frivilligpolis. De älskar regler.”

Poliser?”

Mm, och det betyder att vi har misslyckats med att rädda Mythia. Nu kan det dröja precis hur länge som helst innan vi kommer härifrån.”

Men vi har ju inte gjort något?” sa Olle.

Då tilltalade enhörningen dem igen, utan att växla ton en enda gång:

Enligt regel 56, avdelning 34, paragraf F tänker vi försöka bevisa motsatsen. Vi menar att ni är skyldiga till stöld av fjärde graden, enligt Krellfördragets sjunde kapitel, och inbrott, baserat på Dexterkommissionens nionde artikel, och eventuella vidare överträdelser.”

Elvan gäspade stort.

Vad pratar han om?” sa Olle, som hade lite svårt att hänga med i alla siffror och paragrafer.

Det är allvarliga anklagelser. Enligt Badariutredningens definition av ’allvarliga anklagelser’ naturligtvis.”

Men vi måste ju rädda Mythia. Människorna håller på att gräva en tunnel genom berget, och om vi inte lyckas väcka jultomten innan dess så kommer de att lyckas. Då dör alla som bor i berget! Vad säger era paragrafer om det?”

Enhörningen verkade inte bry sig om vad Olle sa. Han strök bara sitt gråa fyrkantiga skägg och malde på, med samma entoniga röst:

Lagen är entydig inom det här området – både Krellfördragets sjunde kapitel och Dexterkommissionens nionde artikel säger att motivet bakom brottet inte kan tillåtas att påverka rättegångens utgång, för att undvika att någon till exempel dödar en annan individ och hävdar att det är för det allmännas bästa.”

Men vi har ju inte dödat någon”, försökte Olle.

Protokollen från Elliottribunalens femtonde dag visar tydligt på faran med att göra skillnad på olika brottsrubriceringar.”

Elvan fortsatte att gäspa, allt större.

Om ni inte har något mer att tillägga, enligt regel 82, avdelning 6, paragraf N, är det dags att sätta ett datum för rättegången. Passar den tolfte april?”

Den tolfte april? Men tunneln–”

Överdomaren hinner inte komma hit förrän i mitten av april, och med tanke på den fara den anklagade vittnat om får den här rättegången hög prioritet–”

Enhörningens entoniga prat avbröts av en ljudlig duns.

Elvan hade somnat.

Ett svar

  1. […] Landet Mythia:Kapitel 10 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: