Landet Mythia:Kapitel 16

Kapitel 16: Hej tomtegubbar

 

Arbetaren tog på sig sin hjälm och slog igen bildörren och gick fram till Olle och Lucrezia. Han tittade noga på Lucrezia, med sitt bleka ansikte och sina svarta kläder.

Vilka är ni?” morrade arbetaren.

Jag ville barra välsigna tunnelarrbetet”, sa Lucrezia. ”Jag ärr en häxa.”

Olle tittade chockat på Lucrezia. Han hade trott att hon skulle hålla det hemligt.

Det ser så ut”, sa arbetaren ogillande.

Merci”, sa Lucrezia generat och slog ner blicken.

Men vi klarar oss utan dina välsignelser. Stick härifrån innan vi ringer polisen.”

Åh, då harr jag inget val. Pardon”, sa Lucrezia och knäppte med fingrarna.

Arbetaren tystnade mitt i ett ”Hördu” och blev helt stilla. Olle hoppade till. Arbetaren blinkade inte, och andades inte.

Vad hände? Varför rör han inte på sig?”

Han gick fram till arbetaren och tittade närmare. När han petade på honom ropade Lucrezia:

Non! Se upp, lilla människa. Du kan också bli frryst.”

Olle tog försiktigt bort sitt finger och försökte böja det, men fingret var stelt som en pinne.

Vad är det som har hänt?”

Frrysningen harr smittat. Det görr den om man inte väntarr ett parr sekunderr. Ah, det gårr snarrt överr.”

Lucrezia lämnade honom och smörjde in varenda maskin hon såg, och vartenda litet redskap. Under tiden testade Olle sitt finger. Det gjorde inte ont. I själva verket kändes det inte alls. Han kunde bita i fingret utan att det blev minsta märke på det.

Ända tills frysningen försvann, vill säga. Då sjönk tänderna in i fingret rejält, och då gjorde det ont. Olle blåste på fingret men hela handen bultade av smärta.

Nu ärr det bäst att vi gömmerr oss”, sa Lucrezia när hon var klar. ”Förr det härr vill du inte missa.”

Olle tog med sig Lucrezia in i vardagsrummet i sitt hus, och så satte de sig och väntade på vad det nu var som skulle hända. Lucrezia såg sorgsen ut.

Så rrent härr ärr. Stackarre, harr ni inte ens rråd med en orrdentlig spindel? Och varr ärr erra köttätande blommorr? Hurr kan ni bo så härr?”

Vi klarar oss”, sa Olle. ”Men vad är det vi ska få se?”

Effekterrna av guldmejrram är högst märrkliga. Det ärr–”

Då hörde Olle ljud ifrån trappan. Han sprang upp, och mötte mormor. Hon kom traskande i pyjamas och tofflor med håret spretande åt alla håll.

Olle, är du tillbaka?”

Han försökte att styra bort henne från vardagsrummet, men mormor stod redan i dörröppningen och såg Lucrezia i soffan. Olle visste inte vad han skulle säga så han sa:

Det här är min extralärare… Lucrezia Häx… Häckström…”

Häckström?” sa mormor med ett snett leende. ”Vilket märkligt namn.”

Det är franskt”, sa Olle utan att tänka sig för.

Har de ’ä’ i franskan?” sa mormor retsamt.

Olle blev mållös.

Mais oui”, sa Lucrezia. ”Det ärr ett vanligt ljud. Som i s’il vous plaît.”

Mormor skrattade och sa:

Du behöver inte hitta på såna löjliga saker för mig, Olle. Du kommer väl ihåg att jag också har varit där.”

Då hördes arga röster utifrån. Olle och Lucrezia tittade ut genom fönstret, och det lockade med sig mormor. Arbetaren hade vaknat till liv igen och undrade var inkräktarna hade tagit vägen. De andra arbetarna sökte igenom tunneln men hittade inga inkräktare. Till slut pikade de honom för att han hade för livlig fantasi, och så satte de igång att arbeta igen.

Regardez”, sa Lucrezia och satte ihop sina händer under näsan.

Först såg de inget, men så fort arbetarna satte igång sina maskiner igen insåg Olle vad effekten av guldmejram var. Maskinerna gick baklänges!

En borrmaskin lagade hålet i väggen in till Gröteborg. En grävmaskin öste tillbaka sten mot väggen. En lastbil tippade av mer sten på marken. Och vad arbetarna än försökte göra så backade maskinerna och fyllde igen tunneln.

De har blivit galna!” ropade basen för arbetet. ”Stäng av dem!”

Men det gick inte att stänga av maskinerna heller.

Inuti huset skrattade både Olle och mormor åt det de såg, åt arbetarna som kastade sig ur sina förarhytter och tog skydd bland barackerna, medan Lucrezia log nöjt.

 

Whohooo!” jublade Lucrezia när hon och Olle åkte genom Maranga.

När de kom ut i ingenmanslandet igen förväntade sig Olle att få träffa tomtemor, Elvan och de andra igen, men de syntes inte till. Olle kliade sig i ögonen, för nu hade han blivit rejält trött.

De kanske har återvänt till Gröteborg”, sa han och tog täten.

Men innan de ens hade hunnit gå in i Gröteborg blev de stoppade – av tolv jultomtar! Alla tolv var rödklädda och hade stora skägg.

Vilka är ni?” sa Olle till alla tolv.

Vi är jultomtens släktingar”, sa tomtarna samtidigt. ”Vi har just fått reda på att han har problem. Vi vill hjälpa till.”

Vad bra”, sa Olle glatt.

 

Snart stod hela gänget hos tomtemor och jultomten. Väggen ut mot tunnelbygget hade blivit lagad, men det fanns stora sprickor i marken, och här och var låg stora stenblock. Elvan och fnytten var också där, medan vättarna var fullt upptagna med att bärga släden, samla ihop renarna och muttra.

Jultomten mumlade något om varulvar, men tystnade när hans tolv dubbelgångare omringade honom. De petade och klämde och studerade hans skägg och ögon, och så mätte de hur mycket sken som kom ifrån honom. Efter en stund vände de sig mot tomtemor och sa i kör:

Vi har tråkiga nyheter. Vi måste utse en ersättare.”

Ersättare?” sa Olle. ”Ska ni byta ut jultomten?”

En av tomtarna steg fram ur massan av likadana tomtar och sträckte fram handen till tomtemor:

Jag är näste jultomte.”

Han hade en mjuk röst, som verkade väldigt vänlig. Och så fort han hade sagt ordet ’jultomte’ började han att skina extra mycket och luktade genast mycket mer juligt.

Stopp!” ropade Olle. ”Varför behöver jultomten en ersättare?”

Ersättaren böjde sig ner mot Olle och talade vänligt till honom:

Jag förstår att du är orolig, men jag försäkrar dig att vi kommer ta hand om den gamle jultomten på ett bra sätt. Han kommer att få det bra hos de andra pensionerade jultomtarna.”

Men varför måste han få en ersättare?” sa Olle.

Vi kan inte läka honom innan berget är räddat. Och en sjuk jultomte kan inte rädda Mythia. Men behöver du inte oroa dig. Jag har tränat för den här stunden hela mitt liv. Vad heter du förresten?”

Jag heter Olle”, sa Olle.

Och jag heter Beatrice”, sa den nye jultomten och skakade Olles hand.

Heter du Beatrice?”

Ja”, sa Beatrice och strök sitt vita skägg.

Olle fnissade till. Beatrice tittade undrande på honom.

Vadå?”

Olle visste inte vad han skulle säga. Men han kunde inte låta bli att le.

Jag vet inte ifall tomtemor har berättat det, men den före detta jultomten heter Berit.”

Olle var tvungen att bita ihop läpparna.

Och det här är mina kollegor: Boel, Betty, Barbro, Beda, Beata, Belinda, Bella, Britta, Bodil, Birgit och Ulf. Men nu tror jag att det är bäst att jag sätter igång.”

Beatrice gick vidare mot släden. Olle tittade dystert på den gamle jultomten som inte verkade känna igen något eller någon, och som hade förlorat nästan allt sitt sken. Det var hemskt att se. Då bestämde sig Olle.

Kan jag få se på när du förbereder dig?”

Beatrice stannade, vände sig om och log milt.

Det är klart du får. Kom.”

Olle och Beatrice gick fram till släden. Under tiden pratade Beatrice oavbrutet med sin vänliga röst.

Jultomtandet är faktiskt viktigare än vad många människor inser. Det är dessutom mycket svårare. Det går inte bara att åka runt och slänga ut paket och skrocka vänligt. Det krävs massor av träning och energi. Alla ska ju ske på ungefär ett dygn, och då försvinner ju lite tid, eftersom man inte vill störa folk under Kalle Anka eller middagen. Nyckelordet är planering. Man får planera vägen noga så att man slipper åka fram och tillbaka. Sedan är det bra att tänka igenom vilket intryck man vill ge, så att man inte verkar för givmild eller för stressad. Det är ett heltidsjobb, det här.”

Olle sköt in en fråga som han alltid hade funderat över:

Varifrån får ni alla paket? Tillverkar vättarna dem? Det måste vara jättedyrt?”

Ah”, sa Beatrice beundrande. ”Här har vi en människa som har tänkt till. Det är enklare än man tror. Kom så får du se.”

Han visade Olle bakändan av släden, där det fanns en stor säck. Beatrice öppnade säcken och hällde ut några paket i släden. Det blev alldeles fullt med julklappar, stora och små, avlånga och runda, men alla inslagna i olika papper och snören. Olle spärrade upp ögonen, för strömmen med paket slutade inte. Och Beatrice lyfte upp säcken så att julklapparna ramlade ner på snön, men säcken blev inte tommare, och till slut låg det betydligt mer paket på marken än det någonsin gick att trycka ner i säcken. Då släppte Beatrice ner säcken.

En sån skulle du ha, va?”

Han vinkade till sig en av vättarna och sa:

Städar du upp det här?”

Innan vätten hade hunnit dra ner mungiporna drog Beatrice med sig Olle och nickade mot vätten.

De där vättarna lever för att arbeta…”

Olle blängde mot Beatrice. Han gillade inte honom lika mycket som den gamle jultomten.

Är det något mer du vill veta om hur det är att vara jultomte?” sa Beatrice med ett brett leende.

Borde inte du skynda dig ut och rädda berget?” sa Olle.

Jovisst, jag ska bara byta om först.”

Men har du inte rätt kläder på dig?”

Nä, jag tror att det är dags för något nytt. Alla använder ju rött nu för tiden. Vad sägs om det här?”

Beatrice passerade bakom släden utan att stanna, men när han kom fram på andra sidan hade han helt andra kläder. Det var en åtsittande självlysande gul dräkt som inte dolde en enda valk och som dessutom visade hela magen. Olle var nästan tvungen att vända bort blicken.

Snyggt, va? Jag funderar på att ta bort det här skägget också”, sa Beatrice.

Han tog ett nytt varv runt släden, och när han kom fram var han helt skägglös.

Skägget gör att man ser opålitlig ut, som om man döljer något. Och det är många barn som blir rädda för skägget.”

Olle vände sig mot Elvan, men Elvan kunde inte mer än stirra på den gula, skägglösa varelsen. Beatrice tog sig om sin nyrakade haka.

Sedan är det ju det här med julklapparna… Det är lite omodernt att helt enkelt ge bort presenterna, så från och med den här julaftonen börjar vi ta betalt.”

Ta betalt?” sa Olle. Nu trodde han inte på vad han hörde.

Bara en symbolisk summa”, sa Beatrice. ”Vi måste ju avlöna tomtemor, ge renarna mat, ta hand om slitaget på släden, och vättarna skulle säkert uppskatta att få lite pengar så att de kan ta lite semester.”

Men allvarligt talat…” sa Olle.

Vi tog ju betalt förr. I och för sig fick vi mest gröt. Men man måste ju hänga med i utvecklingen. Och nästa år kanske vi kan ta betalt via kontokort också.”

Olle sprang fram till tomtemor.

Måste vi verkligen ersätta jultomten med den där typen? Finns det inget annat sätt? Kan vi inte läka honom på något sätt?”

Svara inte, Fredrik”, sa Beatrice till tomtemor.

Olle…” sa tomtemor ledset.

Men vi måste stoppa det här!” sa Olle.

Det här är det enda sättet att rädda Mythia”, sa Beatrice. ”Det går inte att komma tillbaka när man har blivit pensionerad. Nu är det jag som är jultomte. Och då gör jag som jag tror är bäst för julen i det långa loppet.”

Tomtemor stirrade på Beatrice. Hon sköt ut hakan och sa bestämt:

Nej, du har inte ätit av gröten än. Än så länge är det Berit som är jultomte.”

Hon vände sig till Olle:

Det kan finnas ett sätt att rädda honom, men jag tror inte att Elvan skulle gilla det. Älvornas tårar har magiska egenskaper. De kanske kan läka Berit.”

Olle lyste upp.

Då sticker vi!”

Men när han tittade på Elvan så vände hon honom ryggen.

Aldrig i livet! Jag tänker aldrig återvända dit, ens om det gäller mitt eget liv.”

Sluta med det här nu, Olle och Fredrik. Ni riskerar alla våra liv”, sa Beatrice. ”Det är bara jag som kan rädda Mythia, och det vet ni.”

Ett svar

  1. […] Landet Mythia:Kapitel 16 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: