Landet Mythia:Kapitel 19

Kapitel 19: Anden i flaskan

 

Nejlikas skratt ekade fortfarande när Olle ryckte tag i Nejlikas trollspö och sprang mot en av dörrarna. Nejlika vrålade:

Dumma människa, du kan inte trolla med mitt trollspö. Maracas Caracas!”

Vips fick Olle en stöt av trollspöet. Han släppte det reflexmässigt. Men trollspöet landade aldrig på marken. Istället blev det hängande i luften, där det svävade mot Nejlikas väntade hand.

Mitt i luften slog Elvan till trollspöet så att det flög iväg, landade och rullade vidare på marken. Nejlika sprang genast efter sitt trollspö. Under tiden knackade Olle på en av dörrarna och drog med sig Elvan in. Dörren stängdes innan Nejlika hade hunnit vända sig om.

Elvan studerade omgivningarna. Det var en smal gång med släta väggar. Längst bort på andra sidan fanns ett ljust hål.

Snyggt jobbat, Olle. Vi är i Nejlikas värld.”

Det finns värre problem”, sa Olle. ”Hur ska vi ta oss hem härifrån? Nejlika lär ju knappast hjälpa till.”

Snälla, Olle, vi förstår inte”, sa det röda fnyttet.

Vad är det som har hänt?” sa det gröna fnyttet.

Nejlika säger att vi är i Mythia, fast för länge sen. Långt innan de började bygga tunneln. Jag är inte född än. Inte ens min mamma och pappa är födda än.”

Hur går det till?” sa det blåa fnyttet och gäspade. De andra fnytten gäspade också. Och gäspade igen. Det smittade Olle, som höll för sin mun för att inte gäspa. Han hade inte tid att sova eller vara trött nu.

Jag vet inte”, sa Olle. ”Men snart kommer Nejlika att hitta oss om vi inte gömmer oss.”

Då ramlade fnytten ihop i Elvans hand.

Vad är det som händer?” sa Elvan försiktigt.

Vi är trötta”, sa det gröna fnyttet.

Leta reda på–” började det röda fnyttet.

Anden–” sa det blåa fnyttet och dubbelsomnade.

”– i flaskan…” sa det gröna fnyttet.

De andra fnytten dubbelsomnade också. Olle lade försiktigt fnytten i sin ficka.

Okej”, sa Olle. ”Var bor anden i flaskan? Snabbt!”

Ingen aning”, sa Elvan.

Då öppnades dörren och Nejlika kom in. Olle och Elvan rusade in i labyrinten och letade sig igenom de smala gångarna. En återvändsgränd. En till.

Backa”, viskade Olle.

De lyssnade noga efter Nejlikas hasande tofflor, men de hörde inget. Hade han inte följt efter dem i labyrinten?

Maracas Caracas!”

Olle och Elvan stelnade. De höll andan och väntade på vad som skulle hända. Snart hörde de ett ljud som lät som långsamma applåder. Klapp-klapp-klapp. Olle satte örat mot väggen men han hörde fortfarande inte vad ljudet kom ifrån.

Det där ljudet kan vara vad som helst”, sa Olle.

Men knappast något bra”, sa Elvan.

Hon drog iväg åt andra hållet, och Olle följde efter. Ljudet fick honom att rysa. Plötsligt gick det fram för både Olle och Elvan var ljudet kom ifrån. En av väggarna flyttade sig och klappade i den motsatta väggen. Sedan smällde två andra väggar ihop.

Han bildar en rak väg genom labyrinten”, sa Olle.

Och vi får ta alla omvägar”, sa Elvan allvarligt.

Två av väggarna flyttade sig. Då drog Elvan tag i Olles arm och kastade sig in i springan mellan väggarna. Olle höll på att fastna med ryggsäcken, men Elvan drog hårt och rusade vidare i en annan tillfällig öppning.

Så sprang hon rätt in i någon!

Men det var inte Nejlika. Det var en flicka i Olles ålder. Hon reste sig upp och backade av rädsla. Hon hade märkliga kläder: en kjol som räckte till vaderna, skor med spännen, en blus som var knäppt ända upp till hakan och en rosett i håret.

Nejlika kommer snart”, sa Olle. ”Kom!”

Han drog med sig flickan, och så sprang de vidare, väntade och kastade sig fram.

Vart ska vi?” fick flickan fram.

Först och främst bort från Nejlika, men sen vill vi komma hem, så vi måste ta oss till anden i flaskan”, sa Olle medan han väntade på att en vägg skulle flytta sig.

Jag vet var anden i flaskan bor”, sa flickan.

Vet du?” frågade Elvan.

När väggen öppnades tog flickan Olles hand och ledde vägen. Men hon ledde dem mot Nejlika, inte ifrån honom. Olle stannade.

Vart ska vi?”

Ni skulle ju till anden i flaskan”, sa flickan. ”Det är här borta. Vi är snart där. Jag har varit där hundratals gånger.”

Klapp-klapp lät väggarna och nu hördes Nejlikas hasande tofflor tydligt.

Okej”, sa Olle.

Vad sa?” sa flickan.

Led vägen”, sa Elvan.

Flickan tog Olles hand och fortsatte snedda genom de öppningar som kändes som om de ledde åt fel håll, men plötsligt fanns det ingen vägg framför dem, bara en skogsdunge. Den var ovanligt tyst, men det växte mycket sly och småbuskar längs marken. Flickan höll undan grenarna så att Olle och Elvan inte skulle få dem i ansiktet tills de kom fram till en annan lodrät stenvägg. Nejlika skulle få svårt att hitta dem här.

Olle och Elvan följde efter flickan längs stenväggen, men snart öppnade sig väggen till en grotta. Grottan var inte så djup som de trodde, även om den var mörk.

Åh, besökare”, sa en mjäkig röst.

Någon tände ett stearinljus. Rösten tillhörde en liten kvinna med flottigt hår, utstående tänder och stora glasögon. Hon satt på en sten, men nu reste hon sig.

Är det Svenne och hans orkester? Nej, ni har inga instrument. Tusan. Jag har beställt lite underhållning, men bandet dyker aldrig upp.”

Hon gnäggade fram ett skratt medan hon borstade av några stenar bredvid sin egen sten.

Nej, ni är här för önskningarna förstås. Ja, vad skulle man annars komma hit för?”

Är det du som är anden i flaskan?” sa Olle.

Ja, det är det allt” sa den lilla kvinnan och blinkade med båda ögonen.

Vi blev hitskickade av fny… Förlåt, var har du flaskan då?”

Ja, är den så viktig, då kan jag väl ta fram den…”

Så du är anden i flaskan utan flaskan?” sa Elvan.

Jo, men en havsörn är ju inte i havet hela tiden, och en svärmor behöver ju inte prata som en buse bara för att hon är en svärmor”, sa anden och visade åter upp sina stora tänder för Olle. ”Jag är anden i flaskan lika säkert som du är Olle, du är Elvan, fnytten ligger i Elvans ficka och det där är–”

Då hörde Olle hur det prasslade i buskarna. Han vände sig om. Där kom Nejlika med trollspöet höjt. Olle skyndade sig att säga:

Kan jag få mina önskningar?”

Ja, önska på”, sa anden och blinkade med båda ögonen.

Då önskar jag att Nejlika blev snäll”, sa Olle.

Jag hatar ordet sn–” började Nejlika, men sen tystnade han. När han hade stannat började han istället vissla på en glad melodi medan han stampade takten med ena foten och viftade med trollspöet.

Jag gillar melodin”, sa anden.

Det där är ju dansbandsmusik”, sa Olle ogillande.

Ja, jag älskar dansbandsmusik”, sa anden och visade upp sina framtänder.

Vad är dansbandsmusik?” sa flickan.

Musik totalt utan känsla”, sa Elvan och suckade.

Åh, nej”, sa anden passionerat. ”Det är det största bidraget till musikhistorien sen stämsången för så där en tusen år sedan. Det är hjärta, och smärta, och en klangfärg som bara överträffas av… deras… fantastiska musikslingor…”

Anden tittade omkring sig, och insåg att hon antagligen var ensam om att gilla dansband. Olle tog tillfället i akt att ställa frågan som han hade grunnat på länge. Han vände sig till flickan.

Vem är du?”

Ja, som jag försökte säga förut…” sa anden. ”Det där är–”

Jag heter Anna”, sa flickan och sträckte fram handen och neg.

Det är din mormor”, sa anden.

Va?” sa Olle.

Mormor?” sa Anna.

Då kom Nejlika närmare och harklade sig försiktigt. Elvan spände sig lite, men Nejlika lyfte artigt på sin trollkarlsstrut och sa:

Ursäkta om jag stör här i samtalet, men jag ville bara påminna unge herrn om de andra önskningarna.”

Olle och Anna var fullt upptagna med att försöka förstå att de var släkt.

Det vore ingen dum idé”, sa anden.

Så, då har jag två önskningar kvar? Jag vill inte slösa bort dem på vad som helst”, sa han och tänkte efter.

Nej, det där med tre önskningar, det är bara för amatörer”, sa anden och rynkade på näsan så att glasögonen åkte ner. ”Och jag är ingen amatör.”

Om jag tillåts komma med en observation… Det är fullständigt uppenbart”, sa Nejlika och kysste anden på handen.

Men vad betyder det? Får jag bara en önskning? Är det för att vi inte frigav dig från flaskan?”

Är vi tillbaka till flaskan nu igen?” sa anden. ”Jag bor i flaskan när jag är ute på tjänsteresor. Då ser jag precis vart jag ska. Nej, jag pratar om att du har hur många önskningar på dig som helst.”

Hur många som helst?” sa Elvan och tog sats för att önska något.

Men det är bara Olle som får önska. Jag klarar bara av en önskare i taget. Det är inget personligt, men han frågade först.”

För min del är jag positiv till att det var just Olle som får önska”, sa Nejlika och gav Olle en vänlig nick.

Okej”, sa Olle. ”Då önskar jag att vi kommer tillbaka till 2003.”

Han tittade förväntansfullt på anden. Men anden rörde sig inte nämnvärt, förutom att hon kliade sig på rumpan och gnolade lite på Nejlikas melodi. Till slut blev Olle tvungen att fråga:

När uppfylls den där önskningen?”

Ja, den är redan uppfylld”, sa anden och flinade. ”Vi är i 2003.”

Men vi är ju inte i ingenmans– ” sa Olle, men sen förstod han. ”Vi är i 2003, fast i din grotta, och inte dit Nejlika skickade oss. Jag trodde… Jag måste alltså vara tydlig med vad jag önskar.”

Anden gick fram till Olle och buffade till honom på armen.

Nu blir jag riktigt imponerad, Olle. Du är listig. Ja, det brukar ta de flesta som kommer hit ett tag innan de förstår hur det fungerar. Ja, jag minns särskilt en som önskade sig så mycket pengar att han kunde simma i dem. Och det fick han. Då höll han på att drunkna. Så han ville inte ha dem längre. Då tog jag bort hans önskningar. Han borde ha önskat sig att han kunde simma i pengarna först…”

Hon gnäggade till. Nejlika sympatiskrattade, men de andra tyckte inte att det var särskilt roligt.

Ja, fortsätt du”, sa anden till Olle.

Då önskar jag att tunneln som ska gå genom det här berget aldrig hade blivit godkänd, och att tunnelbygget aldrig hade satt igång. Och inget annat får hota det här berget i framtiden, eller i dåtiden heller.”

Olle väntade på någon typ av rörelse från anden, men hon bara stod där.

Har du uppfyllt mina önskningar?” sa Olle till slut.

Varför önskar du inte att få se berget utifrån?” sa Elvan.

Bra idé”, sa Olle. ”Jag önskar att vi allihop ska förflyttas så att vi kan se det ställe där tunnelbygget brukade vara, fast där det inte är, i nutid.”

Vips befann de sig utanför berget och tittade på en vanlig bergssida. Det fanns inga maskiner, inga baracker och ingen tunnel där.

Okej, då önskar jag att jultomten ska bli sig själv igen, och att den där isen omkring honom ska försvinna, så att han kan åka iväg till alla barn. Och så vill jag att vi får se honom.”

Olle hann knappt blinka innan han stod bredvid jultomten i ingenmanslandet tillsammans med de andra. Jultomten såg självsäker ut och var helt fri från snö.

Välkomna”, sa han. ”Åh, Nejlika, du ser annorlunda ut.”

Jag är snäll nu”, sa Nejlika.

Då kan det nog finnas ett paket till dig också i säcken”, sa jultomten och skrattade.

Nejlika rodnade och böjde ner huvudet. Olle fortsatte:

Då önskar jag–”

Olle, det räcker väl nu? Allt är ju fixat”, sa Elvan.

Bara en sak till. Jag önskar att min pappa ska komma hem innan jul, eller jag menar att han ska komma hit nu.”

Olle, vad gör du här?”

Den välbekanta rösten ekade lätt i ingenmanslandet. Olle vände sig om och rusade fram till pappas väntande famn. Han såg precis ut som Olle mindes honom: mystiska bruna ögon, rufsigt hår och starka armar.

Du trodde väl inte att jag skulle missa den här julen?” sa pappa.

Kom ni ända upp?” sa Olle.

Äsch, det är vägen ner som är farlig”, sa pappa. ”Det är det alltid. Jag och Mugge och Hiang, vi fastnade i en skreva på 7 500 meters höjd. Mugge hade förfrusit tårna på vänster fot, och–”

Men hur kom ni ner?” sa Olle.

Jag vet inte. Jag vet inte ens hur jag kom hit, eller var de andra är.”

Olle tittade bort mot anden.

Det spelar ingen roll, pappa. Nu kan vi fira jul tillsammans med mamma och mormor.”

Underbart”, sa pappa. ”Kom så–”

Vänta”, sa Olle och gick fram till anden. ”Jag vill önska en sak till. Jag vill att min mamma ska vara ledig under julen, minst tre dagar före jul och tre dagar efter. Tack.”

Ja, var det något mer?” sa anden.

Nej, det är bra nu”, sa Elvan.

Olles pappa tittade på alla märkliga figurer som stod omkring honom och Olle. En var utklädd till jultomte, en hade vingar på ryggen, en hade stora framtänder och skrattade gnäggande hela tiden, en liten tant, en som hade en strut på huvudet, och en ung flicka som hade väldigt gammaldags kläder på sig. Men Olle verkade veta vad som pågick, så när Olle gick följde pappa efter. Sen gick Olle tillbaka.

När du ändå är här…” sa han till anden. ”… så önskar jag att våran fröken ska bli normal igen, fast efter jul. Och att vi får–”

Olle, ta det lugnt!” sa tomtemor.

Sluta önska”, sa Anna.

Men vi behöver en ny bil också, eftersom den gamla aldrig startar. Det vore bra med en som inte drar så mycket bensin, men som hela familjen får plats i.”

Olle, tyst!” sa Elvan.

Och så vill jag åka på semester med familjen efter jullovet”, sa Olle och tittade på pappa. ”Klippiga bergen blir väl bra, så att vi kan klättra allihop? Förresten tror jag att det skulle vara bra med en cykel så att mormor slipper skjutsa mig till skolan.”

Olle”, sa Elvan. ”Du är önsketokig.”

Nej, jag får hur många önskningar som helst”, sa Olle. Det riktigt lyste i hans ögon när han tänkte på allt som han kunde önska sig.

Då kastade sig tomtemor, Elvan och Anna över honom och försökte hålla för hans mun. Pappa missförstod allt och drog bort Anna. Han fick tag på tomtemor och drog bort henne också. Han fick tag i Elvan, men henne orkade han inte rubba.

Och snart hade Anna gett sig på Olle igen. Jultomten försökte skilja på alla, och då fick han en smäll på nosen, men det hindrade inte honom från att ge sig in i högen igen.

Till slut var det fullständigt kaos i ingenmanslandet. Och allt ackompanjerades av Nejlika och anden som visslade på en dansbandslåt och stampade takten.

Ett svar

  1. […] Landet Mythia:Kapitel 19 […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: