Nya Sherlock värd att kolla in

Till skillnad från förra årets vedervärdiga filmatisering av Sherlock Holmes som man gör bäst i att glömma, är den Sherlock-serie som SVT visar med början ikväll totalt värd att se – och köpa! Det är ungefär en timme kvar, men gör plats i schemat!

Jag var försiktig innan jag såg den, men efter första avsnittet var jag i stort sett hög, på samma sätt som jag var efter att ha sett första avsnittet av Vita huset, Hämnd AB, och Lie to me.

Så fick jag se SVT:s trailer och helt plötsligt blev jag besviken. Den verkade jättedålig där. Om jag hade sett den trailern hade jag möjligen rattat in programmet med en skeptisk min och bara kanske gillat den. Så glöm trailern, glöm Robert Downey Jr, och försök att bara njuta av kvällens, nej, veckans, nej, månadens smartaste figur, och en riktigt fin skildring av doktor Watson. Här är originalwebbplatsen. Och här är engelskspråkiga Wikipedias ännu bättre artikel.

Tre delar än så länge, men det verkar som att det blir en fortsättning.

Kom igen, nu är det bara femtio minuter kvar. Jag funderar nästan på att se den en tredje gång.

Spännande med statistik, del 2

Jag har tidigare skrivit om statistik. Och om kontrollgrupper.

Nu har jag hittat en ny sajt där de publicerar massor av intressanta grejer som har med statistik att göra, Flowing Data. Framför allt gillar jag kategorin Miscellaneous Visualization där de bland annat visar:

* ett flödesschema över Total eclipse of the heart

* ett korrelationsschema mellan boksmak och studenter med låga SAT-betyg (och uppföljaren musiksmak och betyg)

* sambandet mellan information och förvirring

* hur Powerpoint är fienden (missa inte New York Times-artikeln som nämns i blogginlägget)

* vad man ska säga under sex (fast om man är ateist säger man som bekant andra saker)

Men jag gillar också kategorin Mistaken data. Den visar hur enkelt det är att göra fel med statistik. Missa inte heller kategorin Infographics (till exempel hur man vinner sten-sax-påse).

Vem sjunger bas?

Bara så att det är uppenbart redan från början: jag vet om själv att nörd-o-metern kommer att slå i botten i och med det här blogginlägget. Det går inte att hjälpa. Jag är antagligen nördigare på ett mer nördigt sätt än många inser. Låt oss se ifall jag inte kan överraska något ändå.

Nörd-o-meter

Intro

1990 spelade den nybildade gruppen DNA in låten Tom’s diner (som Suzanne Vega hade skrivit och gett ut 9 år tidigare). Deras version gjorde de helt utan att fråga varken Vega eller skivbolaget om lov. Nu föll det sig så att Vega råkade få höra låten, gillade den, och övertygade skivbolaget att låta bli att stämma DNA på alla pengar de hade, utan istället ge ut den på singel. Den här versionen blev en mycket större hit än Vegas version.

Hitten fick sedan en uppföljare där andra artister gjorde om låten på sitt sätt, och sedan en till, och sedan en till. Till slut hade folk skickat in så många versioner av låten till skivbolaget och Vega att hon satte ihop ett album, enbart med versioner av Tom’s diner. Det här albumet blev också populärt, och 20 år senare finns det fortfarande att köpa.

Jag tänkte göra en liknande grej, fast med en helt annorlunda låt.

Vers 1

Låten i fråga heter Daddy sang bass. Den skrevs omkring 1969 av Carl Perkins, som numera kanske mest är känd för Blue Swede Shoes men han var mycket mer än så. Och Perkins har sjungit in den, men den som gjorde låten stor var Johnny Cash.

Cashs version var hans 61:a singel på countrylistan och nådde 1:a-platsen under sex veckor.

Redan här (med ämnet country) kanske nörd-o-metern börjar peka över mot högra delen av mätaren, men jag fortsätter som om inget hade hänt.

Låten baseras på en psalm, Will the circle be unbroken?, skriven av Ada R. Habershon och Charles H. Gabriel, och handlar om hur sångaren minns sin ungdom, när familjen var fattig, men samlades för att sjunga. ”Daddy sang bass / mama sang tenor / me and little brother would join right in there”. På den mest berömda inspelningen figurerar förutom Cash själv på gitarr och sång: Luther Perkins (lead guitar), Marshall Grant (bas), Carl Perkins (electric guitar), WAS Holland (trummor) samt the Carter Family och the Statler Brothers (kör). Den mest berömda delen av familjen Carter var förstås June Carter, som var Cash fru. Statler brothers medverkade ofta med Johnny Cash, som i den här inspelningen av… Daddy sang bass.

Och för den som tycker att namnet Statler brothers verkar lite bekant kan jag länka till den här låten som förekommer i filmen Pulp fiction, och som senare refereras i filmen Die hard 3. Och Statler brothers har för övrigt en lång karriär de också, trots att de inte är bröder.

De har gjort Daddy sang bass själva också.

Refräng

Efter Johnny Cash har Daddy sang bass blivit en klassiker, där många olika artister gör sina egna tolkningar.

Countrylegendaren Glen Campbell gjorde till exempel den här:

2009 gjorde den norske countrysångaren Aslak Gjennestad en version där Jan Howard som sjöng samma stämma som i Cash original, med Mike Allen som ”pappa”.

Den här listan på YouTube har inte bara två resultat, heller.

Vers 2

När det finns så många versioner, då uppstår naturligtvis frågan: finns det några underliga versioner? Om vi bortser från den oundvikliga versionen med Chipmunks (som jag inte tänker länka till), finns det ett par som sticker ut.

Gospelversionen framför andra finns här:

Så har vi den ”moderna” versionen med Jason Mraz:

Refräng

Än så länge har vi hållit oss till versioner på originalspråket. Nu är det dags att gå över till svenska. Här finns framför allt två varianter.

Pierre Isacsson (som var orsaken till att jag började skriva på Wikipedia för över fem år sedan) sjöng in en version till albumet En sommarsaga (1975). Som Pierre Isacsson-kännaren Per Wiker noterar har skivkonvolutet en ganska märklig attribuering till en duo som gjorde parodiversionen ”Daddy played first base” med baseball som tema. Förutom en tillagd vers om en granne följer Isacssons version originalet ganska väl: ”Pappa sjöng bas / mamma sopran / jag och min bror sjöng snett emellan”. Att mamma får en kvinnostämma istället för tenorstämman är hon nog glad för.

I början på det här årtusendet har några av medlemmarna från punkgruppen Asta Kask ombildats för att spela in Johnny Cash-sånger under namnet Johnny Kask. Under flera konserter har de spelat sin version av Daddy sang bass:

”Pappa sjunger bas / mamma sjunger stämmor / och alla barnen stämmer upp i kör”. Till skillnad från Pierre Isacssons översättning figurerar också den familjemedlem som dött, och som sångaren kommer återse i livet efter detta.

Tonartshöjning

Men allt är inte så enkelt som vi har visats hittills: på alla låtar finns parodier, och det finns också en del som har helt andra infallsvinklar. Sen har vi Ray Stevens. I Sverige har Ray Stevens aldrig blivit särskilt känd, trots att han har en lång karriär med många hits i USA. Kanske är det för att han är lite för bonnig. Lite som en sjungande Stefan & Krister, fast med lite mer stil. Och med politiska ambitioner på högerkanten.

1997 gjorde han albumet Hum it! där han spelar Whistlers mor på omslaget. Och skivans höjdpunkt är den här låten:

Ifall det råkar vara så att låten försvinner från YouTube, vilket händer då och då, låt mig citera texten:

When I was kid in my home town
People would come from miles around
Just to get a job at the Pharmaceutical factory
Making strong medicines of all descriptions
Now every time I get a new prescription
It brings a dose of old memories back to me
Now daddy was assigned to birth control pills
Breathing that air that was hormone filled
And mama made body building steroids all day long
And when Sundays came they sang in the choir
And even the angels had to admire
make the hair stand up when they sang a song

Mama sang bass, daddy sang tenor
You wouldn’t think she had it in her
But her voice got deeper and deeper every week
Daddy sang tenor, mama sang bass
She had strength and he had grace
It’s kind of like they traded places so to speak

Well the preacher said folks, I recognize your talents
But you see this choir’s out of balance
And the bass sounds better when it’s coming from the other side
Well mama’s patience never was the greatest
And daddy wouldn’t think of sitting with the ladies
So the only thing to do was give their hormones a ride

Now the factory was a working on this DNA
that programs molecules in such a way
That anything wrong can sometimes be reversed
So they made um up a shot
put it in their veins
Waited all week till Sunday came
To see if that injection was a blessing or a curse
The media coverage was so intense
it made the OJ trial seem like a non event
The church was filled up to the brim
Just to hear that opening hymn

Then…… Mama sang…. bass…..
Daddy sang tenor……….
She got stronger
He got thinner
That’s what you get
for trying to hard to please
Daddy sang tenor
Mama sang bass
He makes dinner
while she shaves her face
Now what else do you want to know
about the birds and the bees

You know I got a powerful urge to scratch and spit
I loveeee to watch baseball
Baseball, well mama you used to love to knit
what happened to that?
Knit! let’s go to the wrestling matches
wrestling, let’s arm wrestle
Oh no!
Hey, you ait got any red man on ya do ya
Red man!
I know, let’s go cow tippin
Cow tippin!
Listen ma, you just about wore ole bossy out
Quite, you might wake her up
Rock a-bye bossy

För att verkligen trycka på hur mycket mamma sjunger bas kallade Stevens in JD Sumner, som en period var världens djupaste bassångare.

Outro

Om någon av någon anledning skulle tvivla på att jag är en nörd är det numera ganska lätt att överbevisa dem. Bara peka dem till det här blogginlägget.

Plastpappa finns på nätet!

PLASTPAPPA – en komedi om ensamhet

Vald till Årets bästa film 1834!

Nu finns äntligen novellfilmen Plastpappa att beskåda på nätet. Länk finns nedan, men förbered dig redan nu för att skicka länken vidare via bloggar, Twitter, Facebook och röksignaler.

Handling

Var med och förfölj Jens Grahn (Jonas Rimeika) när han utvecklas från en ensam pojke till en väldigt ensam man. Jens lider nämligen av en underhållande förbannelse. Se honom försöka umgås med sina föräldrar, sina adoptivföräldrar och okända utan större framgångar. Hur ska det gå när han helt sonika bestämmer sig för att hitta en kvinna att skaffa barn med?

Om filmen

Plastpappa är en färgglatt absurd och rörande komedi av Lennart Guldbrandsson och Emil Lundaahl. I huvudrollerna: Jonas Rimeika, Betty Johannesson och Elsa Helin. Dessutom medverkar över 400.000 statister. Längd: 0:26:20.

Länk till filmen: http://vimeo.com/18811599.

Beställa filmen

Filmen går att beställa på DVD och super-8. DVD-versionen har såväl svenska som engelska undertexter.

Kontakt

Om du vill ha kontakt med filmmakarna Emil Lundaahl eller Lennart Guldbrandsson, se Kontaktsidan. Du kan även lämna en kommentar nedan.