Klantiga bluffmakare

I flera år nu har jag varit intresserad av bluffmakare. Jag antar att det började med filmen ”Blåsningen”, och har lett till att jag har läst en hel del om det. Jag har själv väldigt sällan råkat ut för folk som försöker dra in mig i bluffar, vilket på sätt och vis är skönt, men samtidigt är synd, eftersom jag inte får visa upp hur tapper jag är med mitt svärd och min cape.

I vilket fall som helst fick jag ett mail idag. Det var från Richard Tang och löd:

I work with the Hang Seng Bank Hong Kong.I have a business proposition for you involving the sum of $24.5usd in my bank which I know we will be of mutual benefit to both of us, If interested mail me at:richardtan@nba2k.com.cn
Regards,
Richard Tang.

Läs det noga.

Han har alltså 24,50 dollar på sitt bankkonto och har ett förslag på affär som rör den summan. Tänk om jag skulle kunna få lägga vantarna på så mycket pengar.. Svindlande tanke. Det skulle räcka med hälften, vilket också är det jag gissar att han föreslår, eftersom han också skulle få fördel av det.

Ett korrekturfel, alltså. Vilken tur att en sådan sak stoppade mig från att gå in i någon affärsuppgörelse med honom.

Men det här är inte första gången som jag stöter på fenomenet klantiga bluffmakare. Ofta är de så uppenbara att man förvånas över att folk går på det. Men med tanke på hur automatiserat det är nu, och hur stora summor de lurar av folk, så lönar det sig alltså.

Vad gör man åt sådana här brev? Och vad är det?

Till att börja med: det är en bluff. På svenska kallas det för Nigeriabrev, och går ut på att man ska betala en summa i förskott för att få ut en mycket större summa.

Och jag vet att folk går på det. Jag har vid ett tillfälle räddat en människa från att gå på det. Det var när jag var presskontakt för svenskspråkiga Wikipedia. En dag ringer telefonen och en man med utländsk brytning frågar mig om råd. Han har fått ett erbjudande om att komma till England för att äntligen få sina pengar. Jag varnade honom och sa att risken var ganska stor att han skulle bli rånad eller till och med dödad. Det är så de jobbar.

Polisen gör inget åt det här, eftersom det är för svårt.

Då återstår två strategier:

* man struntar i brevet. Släng det. Svara absolut inte på det. Det här är den strategi de flesta bör välja.

* man leker med dem. Det här kallas för scam baiting. På nätet finns det massor av sajter som har samlat ihop hur folk har fått sådana här lurendrejare att ta bilder på sig själva, skriva långa förklaringar, göra gentjänster, och mycket annat. Det här kan ta lite tid, men det är framför allt tid som de här typerna inte kan ägna åt att blåsa andra. Det är som att uppehålla en rånare så att han inte kan råna någon annan.

Fast här är jag intresserad av vad du tycker. Har du blivit lurad av något sånt här? Har du lurat någon bedragare? Och vad är din favoritblåsning? Svara i kommentarerna.

Ett svar

  1. […] Mitt första problem med boken handlar om att den utlovar ganska mycket i titeln. “Mentala superkrafter” handlar för mig om tricks för hur man får så bra minne som den här killen beskriver, hur man blir en superövertalare, hur man blir ytterligt kreativt (som min vän Alain, som jag har beskrivit här), hur man kan flytta saker med tanken eller hur man kan läsa tankar. Det är inte som att Fexéus inte har skrivit om sådana saker tidigare (dock inte telekinesidelen), så man kan ju lätt få bilden att det är sådana saker som man ska få läsa om också. Det är det inte. Boken handlar om hur man ska bli helt vanligt lycklig, observant och misstänksam mot bluffmakare. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: