Inte särskilt magiskt

I kväll tittade jag på första avsnittet av Helt magiskt. Det var inte värt tiden. Jag ger det en chans till, om jag skulle råka ha tid nästa vecka. Och här skulle jag vilja skriva en sågning som den jag skrev om Sherlock Holmes-filmen, men serien har så stora problem att jag känner mig nästan elak för att göra en stor sak av det. Därför, bara några smakprov på saker serien gör fel:

* de hade inte bestämt sig för vad det skulle vara för typ av program: schlagerfestival, mystävling, show, barnkalas eller ”gör om mig”-program.

* vi fattar att trollkonstnärerna kan trolla; det är därför de är där. Följaktligen är det inte särskilt spännande att se ifall de misslyckas. Det roliga är ju att se nykomlingarna kämpa med att lära sig trolla, men istället fick de nästan helt och hållet stå bredvid medan trollkonstnärerna gjorde det de brukar göra.

* ”Reglerna” verkar nästan ha varit för komplicerade för programledarna som inte visste om publiken skulle rösta för eller emot vem man skulle vilja se igen

* straffet var en västgötaklimax

* av tre trollkonstnärer var alla män, och av tre gäster var två män. Hade det inte varit en bra idé att leta fram någon av de kvinnliga trollare som finns?

* och slutligen, hade det inte varit bra att ha lite, ska vi säga, mer kända kändisar, åtminstone i första programmet? Kanske inte skrapa riktigt lika långt ner i tunnan…

För mig som är rätt intresserad av trolleri känns det här programmet rätt förolämpande. Trolleri är en konstart med en lång och rik historia, och det involverar psykologi, fysik och kreativitet. Från taskspelare (från tyskans ”Taschen”, ficka) till scenmagiker som Harry Kellar och Howard Thurston till closeup-magiker som Ricky Jay och Lennart Green och udda figurer som Penn & Teller är det en så rik historia att den vävts ihop med verkligheten på ett ibland rätt fantastiskt sätt. Det finns många kloka och uppfinningsrika människor som har ägnat hela sitt liv åt studiet av trolleri, och det finns hyllvis med böcker om olika aspekter av det. Därför irriterar det mig när man förminskar ett så här stort ämne till ett barnkalas. Jag har inget emot barnkalas, det kan alla som sett mig på barnkalas intyga, men när det enda man ser av ett så här intressant ämne är barnkalas-delen, då tycker jag att serien har misslyckats. Själv hade jag hoppats att serien hade haft lite mer tyngd (någon expert kanske?), men framför allt hållit vad man lovat – att gästerna ska trolla, och ge ett litet smakprov på vad man måste lära sig för att kunna trolla. Lite som Lyxfällan där (åtminstone i de bästa programmen) gästerna får kämpa för att klara sig, och vi som tittare anar att det finns metoder för att klara sig ur det här. För att göra det pinsamt tydligt för de inkompetenta människor som har arbetat med det här: vi får inte se att gästerna får kämpa, så varför ska vi då bry oss?

2 svar

  1. Håller med. Inte ens barnen, 7 och 9 år, orkade se hela. Och då är 9-åringen väldigt intresserad av magi och trollar (nåja) själv.

    • Tack för din kommentar. Vad skönt att inte vara ensam om den åsikten.
      Jag hoppas att du uppmuntrar 9-åringen. Trolleri är ett bra sätt att träna upp öga-hand-koordination, psykologi och scenvana.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: