Ny brittisk komedi i stil med Kalenderflickorna

Idéer är fyrahundra på dussinet. Det finns inget lättare än att få en idé och tycka att den är bra.

Ett exempel: i dagens Metro finns det en artikel med rubriken ”Storbritannien: Busskaos efter att 11 förare vunnit 430 miljoner på Lotto”. En av busschaufförerna fick reda på storvinsten som de hade vunnit kollektivt och ropade ut i högtalaren: ”Avstigning för alla: Jag har vunnit på Europmillions”. En bybo twittrade: ”Försök få tag på en buss i Corby idag. Lol.”

Min första tanke var att det där skulle kunna bli en ny brittisk komedi i stil med Kalenderflickorna. Först får vi se några centrala figurer i ett gäng busschaufförer, deras tråkiga liv där de ändå har ganska roligt ihop, och de satsar på Euromillions lotteri vecka efter vecka. Sedan en dag… Vi har 11 möjligheter till roliga scener när busschaufförerna gör en ”Men snälla Åke”, och lika många möjligheter till ”Det Glada Beskedet Till Familjen Som Först Inte Vågar Tro Att Det Är Sant”-scener. Därefter kaoset i staden, svårigheterna för cheferna att få tag på kompetenta busschaufförer, och ett koppel roliga scener när förarna börjar att leva lyxliv utan dess like.

Men sedan kommer de lite mer tragiska scenerna, när någon av de 11 förlorar pengarna, någon skänker bort sin vinst eftersom ”pengar inte kan köpa lycka” och den nyfunna rikedomen gör att de 11 forna vännernas relationer börjar knaka i fogarna. Någon fin tanke om vänskap kommer på slutet.

Och så vidare. De roliga scenerna finns där. Rollfigurerna finns där. Potentialen finns där.

Men jag kommer inte skriva den.

Anledningen är att det tar åtminstone ett halvår att förvandla den idén till ett hyggligt manus. Sedan ska det putsas på. Det kan också ta lång tid. Sedan ska det pitchas och säljas och så. Chansen att bli film är så ohyggligt liten.

Hade jag varit 16 år, så kanske jag hade gett mig in i projektet, men nu tänker jag på allt som kommer krävas för att det ska kunna ge någonting tillbaka. Sedan tittar jag upp på min whiteboard som sitter över skrivbordet. Där finns flera andra, lika bra eller bättre projekt, som jag redan har börjat på och som ligger i olika mappar på hårddisken. De suger energi, vart och ett av dem. Nu kan jag inte ta på mig mer.

Därför ger jag den där idén till vem som vill ha den. Det finns som sagt fyrahundra på dussinet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: