Farmor är död

Igår ringde mamma och meddelade att farmor var döende. Hennes lungor klarade inte av att ta upp syre längre. Pappa och min farbror hade blivit inringda till sjukhuset, och vid lunch hade hon somnat in.

Hon blev 88 år.

Själv har jag så mycket motstridiga känslor. Sorgen blandas med lättnad för att hon slapp att bli ett kolli innan hon dog eller att hon slapp bli senil. Hon verkade fått ha kvar alla minnen ända till slutet.

Jag skriver ”verkade” för under de senaste åren har vi inte pratat med varandra. Det är en lång historia. Men kontentan är att jag förutom att känna sorg också känner avsaknad av sorg. Vi var aldrig särskilt nära, och det blev inte bättre på slutet. Det föranleder mig att undra om det gör mig till en hemsk person som inte blir jätteledsen av hennes död. Inte så att jag rycker på axlarna. Men jag känner att jag borde bli mer ledsen. Det var ju ändå min farmor.

Men den som vet någonting om familjer vet också att aldrig är så enkelt att vi har rakt nedstigande led, kärnfamiljer, alla gillar alla, ingen är konstig, alla har jobb som de trivs med, etc. Saker händer. Livet händer! Ändå finns förväntningarna på att känslorna ska finnas där. Man ska vara normal och ha en normal familj, och känna normala känslor. Man ska framför allt känna sorg och enbart sorg när någon nära släkting dör. Gör man inte det, då måste man känna dåligt samvete.

Jag vägrar godta det sättet att leva. Jag känner väl hur jag vill när min farmor dör. Vi hade vår relation, och den gör det svårt att känna enbart sorg. Men det förändrar inte det faktum att hon var min farmor.  Hon blev 88 år, hette Elin, och hon tittade nästan aldrig in i kameran när man tog kort på henne. Hon var lång och lärde mig hur man bakar kransekaka (det är min bild). Hon var gift med Gösta, min farfar, ända tills han dog, när min äldste son var liten. Hon var född i Värmland, nära norska gränsen. På hennes sida fanns namnet Guldbrandsson, som pappa återtog när han gifte sig med min mamma på 1980-talet. Det var vid norska gränsen hon träffade farfar, som var stationerad i hennes hus under andra världskriget. De flyttade till Örebro och fick två söner. De flyttade till Karlstad, skaffade kolonistuga, och det är därifrån jag har mina flesta minnen av henne, tror jag. Hon älskade att berätta om när jag var liten, om hur jag inte ville ha mat, medan jag besökte hennes släkt, ända tills det kom fram att det var pannkakor. Då hade jag slagit ut med armarna och sagt: ”Men pannkakor är ju inte mat”. Hon och farfar flyttade tillbaka till Närke i samma veva som jag flyttade därifrån till Uppsala. Deras hus låg nästan mittemot min vän Lisas hus i Hällabrottet. Farmor och pappa hade kontakt flera varje dag efter att farfar dog. Mamma städade hos henne. Hon gillade sången Drömmen om Elin. Hon hade ett kort av mig på sin TV, från när jag var liten. Hon brukade prata med kortet av mig. Hon var fysiskt mycket större än farfar, och dominerade varenda rum hon gick in i. Hon var beroende av kaffe, men insåg det aldrig själv. Hon hade velat ha en dotter. Strax efter min pappa och farbror, var hon med barn igen. Barnet dog i magen, men eftersom tekniken och medicinen inte hade kommit så långt, blev hon tvungen att bära barnet ända fram tills det var dags att föda det. Hon hade sedan dess alltid lite sorgsna ögon, något jag inte insåg eller fick höra om, förrän jag och Matilda varit med om en liknande sak.

Och nu är hon död. Farfar dog för att hans lungor hade blivit skadade under hans tid på Televerket, och för att han rökte. Jag var den förste, sägs det, som kommenterade att farfar andades tungt. Nu har farmors lungor blivit orsaken att hon dog också. Jag tror på sätt och vis att hon skulle ha gillat att göra likadant som farfar.

Det här är några av mina minnen av farmor. Hon var för mig en människa av kött och blod. Jag kände henne inte särskilt väl. Vi pratade väl aldrig särskilt länge, bara hon och jag. Och andra saker kom emellan oss, också. Men det förändrar inte det faktum att jag minns min farmor, eller att hon nu är död.

Ett svar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: