De som kan, gör ibland inte…

Det finns ett uttryck som av förklarliga skäl irriterar lärare, nämligen:

”He who can, does. He who cannot, teaches.”
George Bernard Shaw, Maxims for Revolutionists: Education. Man and Superman, 1903.

Men jag är inte ute efter att kritisera den andra meningen, utan den första. För inte nog med att personer som kan någonting, ibland lider av olika motsvarigheter till författarens skrivkramp, det finns en annan intressant faktor. Jag kom att tänka på den i samband med en vän. Den här vännen är litegrand som Alexander Lukas, Kalle Ankas tursamme kusin. Jag gillar henne och det förminskas inte av att hon är ganska olik mig. Jag har gått på universitetet i 5,5 år, läser ständigt och utökar hela tiden min kunskap (både på djupet, alltså mer kunskap om samma sak, och bredden, d.v.s. nya ämnen). Min vän har inte alls något läshuvud och verkar köra på en välutvecklad magkänsla. Det är också henne det går bra för. Hon tjänar mycket mer än mig. När hon går från ett jobb verkar nästan folk stå på kö för att anställa henne. Nästan som magi. Inte så att det går dåligt för mig. Nej, det går bra för mig. Men det går ändå mycket bättre för henne.

Jag har funderat mycket på varför. Inte för att jag missunnar henne hennes framgångar, eller för att jag är avundsjuk, utan för att jag tänkte försöka dra nytta av det hon kan. Dock har mina funderingar varit utan resultat. Fram tills för någon kort tid sedan, när hon kontaktade mig och vad mig om hjälp med en liten sak. Jag gjorde vad jag kunde, och under tiden insåg jag att hon kunde mindre om det där än vad jag hade kunnat gissa. Då är jag ändå inget proffs på just det där ämnet. Jag fuskar lite. Det är anledningen till att jag inte marknadsför mig som expert på det. Jag nämner inte ens att jag kan det där. Men min vän är delvis anställd för att ta hand om det ämnet.

Och min poäng har inte så mycket med min vän att göra, som skillnaden mellan hur vi resonerar. Jag tror nämligen att den är en del av en framgångens nycklar. En del människor hoppar rätt in i smeten och har okej framgångar, kanske trots att de inte vet allt om ämnet. Andra vet mer, och vet just därför vilka som kan mer om ämnet, vad de inte behärskar, vad som väntar bortom horisonten, och hur svårt det är egentligen. All den kunskapen hindrar dem, egentligen utan att det skulle behöva vara så. Inom det här området vet jag tillräckligt för att kunna vara ödmjuk, men min vän har precis så mycket kunskap att hon klarar sig till vardags. Det ligger henne inte i fatet, utan blir en styrka. Det är något jag både beundrar och förundras över.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna omsätta det här i några praktiska resultat än så länge. Men det gör mig bra mycket mer observant på liknande situationer. Och på min vän.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: