Vad är det för fel med korrekturfel?

I ett nyligt avsnitt av Bill Mahers pratshow Real Time intervjuades Sarah Silverman (23 maj 2014). Hon berättar om när hon blev roastad. Flera av kommentarerna handlade om hur gammal hon var (41). I intervjun tog de först upp att det aldrig skulle ha handlat om samma sak när det gällde männen som roastades, men Silverman tillät inte att ämnet slutade där, utan förde över det dit det hörde hemma: känslan efteråt. Hon nämnde hur hon låg hemma i drygt två dagar efteråt och försökte hitta självförtroendet igen.

Jag hör det om och om igen att det är så det känns när man får tillbaka korrekturlästa texter, eller för den delen lektörslästa texter.

Men Silvermans poäng var inte slut där. Hon berättade att hon spelade basket som yngre och att hon var ensam kvinna på träningen. Det gjorde att när hon missade ett skott så kände hon att det motsvarade 100 missade skott, vilket inte bara gav en dålig bild av henne, utan av kvinnor i allmänhet, och att hon därför inte fick misslyckas. Den känslan gör att många kvinnor slutar med basket och andra sporter. Under tiden gör det inte så mycket om killarna misslyckas. De kan fortsätta att misslyckas gång på gång.

Den som trodde att Silvermans poäng var att det var orättvist för kvinnor misstar sig också. Hennes poäng var större än så: det är när man får göra misstag gång på gång som man lär sig! Det är när man hänger i, trots att man gör fel, som man blir bra. När man dessutom fokuserar på det som man är dålig på och tränar på just den delen, försvinner den delen snart.

Det är den stora anledningen till att jag inte räds att skicka mina texter till korrekturläsning. Oundvikligen kommer man naturligtvis att upptäcka att man inte är så fantastiskt duktig på att korrekturläsa som man föreställt sig och det kan förstås vara jobbigt. Men det betyder också att man får flera fördelar:

  • möjligheten att rätta saker innan de publiceras
  • en mer korrekt bild av ens egen förmåga än ens ego (+) och ens dåliga självförtroende (-) tillsammans kan ge en
  • chansen att öva sig i ödmjukhet
  • förståelse för hur andra kan göra fel
  • förståelse för hur andra kan göra fel och ändå lyckas
  • en lista över saker att tänka på i framtiden

Nu ska man förstås inte enbart lita på den där listan, men den är ett nyttigt verktyg i arbetet.

Den största fördelen är dock att man (i bästa fall) inser en av de viktigaste delarna av arbetet med att skriva, nämligen att man inte kan göra det själv, och att det krävs många versioner för att man ska bli klar. Ju mindre man känner att man måste hugga texten i sten (eftersom andra ändå kommer att påpeka felen i det man gör), desto mindre press blir det på en själv.

Pressen att skriva perfekt tror jag ligger bakom mycket av känslorna som många har för korrekturfel. Om man tror att det man gör är perfekt, då gör det ont när andra påvisar hur fel man har. Tänker man däremot att ens text är en tillfällig lösning tills man har hittat en bättre version då stinger det inte lika mycket. Istället känner man tacksamhet för att andra hjälper en att göra texten bättre.

Bill Maher avslutade med att ironiskt kommentera Silvermans slutsats: – Ja, jag har sett dig prata inför massor av människor och de skrattar allihop åt dig.

Eftersom hon hade vågat misslyckas gång på gång blev hon en fantastisk komiker. Vågar du bli en fantastisk författare?

Ett svar

  1. […] Vad är det för fel med korrekturfel? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: