Landet Mythia:Kapitel 23

Kapitel 23: Tillbaka till framtiden?

 

Gamla Elvan, unga Elvan och Fyran läkte skyltarna med sina tårar. Så fort skyltarna var hela igen, tackade de för hjälpen och försvann.

Vad var det där för några?” sa Anna.

De varnade oss för trollen”, sa Olle. ”Apropå det så får ingen bli arg den här gången. Trollen är dumma, men man får absolut inte reta upp dem. Vi får tänka på att det finns flera tusen troll nu. Okej, jag tror att det är häråt.”

Då skakade marken till och vips stod Ulo där. Anna satte händerna för munnen. Han var inte snyggare nu än han skulle bli, om 45 år. Möjligen var han till och med aningen fulare. Olle höjde armen och hälsade.

Hej, Ulo.”

Hej, Ulo”, sa Ulo och vinkade till gamla Elvan.

Ta det lugnt nu, Elvan”, sa Olle.

Ulo gick vidare till ett troll som låg på mage på marken. Det var Påke.

Ta det lugnt nu, Elvan”, sa Olle igen.

Ulo sparkade Påke i sidan. Påke reste sig halvt om halvt upp.

Är det julafton?”

Nej, det är jag”, sa Ulo.

Det är julafton i morgon”, sa Anna hjälpsamt.

Var är jag?” sa Påke förvirrat.

Du är där”, sa Ulo vänligt. Han pekade stolt på sig själv. ”Själv står jag här.”

Anna rynkade på näsan och tittade undrande på Olle. Hur dumma var egentligen trollen?

Ursäkta”, sa Olle. ”Vi skulle vilja veta om ni vet var älvornas rike ligger.”

Påke och Ulo sänkte huvudena lite, som om de skämdes för att de inte förstod frågan.

Vem är det som är rik?” sa Påke försiktigt.

Jag tror inte att de vet”, sa Elvan.

Sen skakade marken till och Nyffe dök upp med två troll som såg ut som ladugårdsdörrar. De var breda och höga, men framför allt hade de platta ansikten. Nyffe skulle just säga något till Påke när han fick se de två Elvorna.

Han gick närmare och studerade den gamla Elvan noga medan hans långa tunga hängde utanför.

Vem är det här?” sa han.

Jag heter Elvan”, sa den gamla Elvan kallt och drog sig undan Nyffes andedräkt.

Du är vacker”, sa Nyffe. ”Och vem är det här då? Är det din spegelbild?”

Han tittade på den unga Elvan som vägrade röra en muskel som om trollet var det farligaste hon hade varit med om, vilket det förmodligen var.

Det är… min syster”, sa Elvan som inte orkade berätta för Nyffe om tidsresan.

Jaha”, sa Nyffe, och så verkade han totalt glömma bort dem medan han gick iväg med fingret i näsan.

Olle vände sig till den gamla Elvan med ett fniss.

Tänkte du på vad som hände? Nyffe trodde ju att du hade en syster förra gången vi var här. Han minns dig. Hihihi.”

Elvan log inte ens. Hon bara vände sig om och gick. Påke ropade efter henne:

Vems rikedomar var ni ute efter?”

Ulo tänkte efter. Sen sa han:

Är ni tjuvar?”

Nej, vi är bara på besök”, sa Olle och gick.

 

Ingen av dem sörjde över att besöket i Bröle blev så kort, men resan tillbaka var så lång att de bestämde sig för att sova på vägen. De slog läger på en liten bergsknalle. Den gamla Elvan sa nästan ingenting under tiden, den unga Elvan var glad över att få vara med, och Fyran försökte prata med Olle.

Trollen hittade inte till Systradal.”

Nej”, sa Olle.

De visste inte ens vad Systradal var.”

Nej.”

Varför skulle de då vilja anfalla oss?”

Jag vet inte”, sa Olle och rynkade pannan.

De lade sig för att sova. Fyran och den unga Elvan ville sjunga de andra till sömns, men den äldre Elvan vägrade.

Vi har hört nog från älvorna nu”, sa hon och efter några sura blickar tystnade älvorna, och allt blev lugnt.

Olle kunde inte sluta tänka på trollen. Om de var dumma, och de var de, varför hade de då anfallit älvorna? Och varför hade Elvan blivit anklagad för att förråda älvorna? Han fick ingen rätsida på vad som hade hänt, eller rättare sagt, skulle hända. Skulle det gå att rädda Elvan från att bli anklagad? Skulle kriget gå att stoppa? Och ville han förlora den Elvan som han kände?

Det dröjde några timmar innan han somnade, men då trodde han att han hade hittat en del av lösningen. Han hade bara ingen att dela sina tankar med eftersom den gamla Elvan var så tvär.

 

I gryningen var det lika mörkt som när de gick och lade sig. Fnytten var pigga, och Fyran och den unga Elvan var fräscha som nyponrosor. Den gamla Elvan reste sig obekvämt och borstade sig ren från barr. Olle kunde inte sluta gäspa, men ändå tog han täten på vägen tillbaka till Systradal. Han gick omkring med munnen som ett streck, så sammanbiten var han. Han blev inte ens gladare av Fyrans och den unga Elvans sånger på vägen. Och att det var dagen innan julafton ville han inte ens tänka på. De var ju fast i dåtiden, tunnelbygget skulle förstöra Mythia och jultomten var fryst i en ispelare. Ändå var det ingenting emot hur butter Elvan var.

När de kom fram till den trånga passagen började Elvan äntligen att prata.

Det ska bli skönt att äntligen komma tillbaka till ett ställe där man verkligen är omtyckt”, sa hon ironiskt. ”Det måste vara som för dig att hamna hos familjen Fryk.”

Olle log. Han stannade Elvan och viskade:

När du fortfarande bodde hos älvorna, var det mycket bråk då?”

Nej, bara ett”, sa Elvan. ”Men det avbröts när trollen anföll.”

Den andra versen på Sången om den unga älvan och tisteln”, sa Fyran, som hade lyssnat. Elvan nickade.

Det var det allt handlade om. Några älvor, eller rättare sagt ganska många älvor tyckte att texten löd i en lustig dans vid ängens kant, men fler och fler började sjunga i en lustig dans vid vägens kant. Det gick så långt att några funderade att flytta.”

Vilket tyckte ni var rätt?” sa Olle.

Ängens kant”, sa båda Elvorna och Fyran.

Och vad tycker drottningen?”

Vägens kant”, sa Fyran.

Olle tog tag i den unga Elvan och tryckte henne igenom den trånga passagen.

Tack”, sa den unga Elvan och tittade efter de andra, men de andra kom inte.

Istället sa Olle:

Ni sa att bråket slutade när trollen kom. Jag tror att bråket var värre än ni trodde, och att drottningen tyckte att det enda sättet var att förena älvorna mot en gemensam fiende – trollen. Då använde hon sig av dig, Elvan, för att öka hotet.”

Av mig?” sa den unga Elvan från andra sidan passagen.

Den gamla Elvan ignorerade sig själv och vände sig till Fyran.

En förrädare skulle ha enat alla.”

Fyran skakade långsamt på huvudet.

Ja”, sa hon.

Men då går vi och bevisar för älvorna att jag är oskyldig”, sa den gamla Elvan.

Hur då?” sa Fyran och slog ut med händerna.

Med brevet. Vi pratar med de andra. Jag måste väl fortfarande ha några vänner kvar.”

Vilket brev?” sa Fyran.

Elvan kände i sin ficka, men brevet var borta.

Fyran slog ner blicken.

Elvan förstod direkt att Fyran hade tagit brevet.

Tyvärr”, sa Fyran. ”Om valet står mellan dig och hela Systradal så är valet enkelt.”

Nej, det var det inte”, sa Elvan ilsket. ”Man behöver inte välja på det sättet!” Hon drog ett djupt andetag. ”Jag trodde att du var på min sida.”

Det är jag”, sa Fyran. ”Du vill väl också att älvorna är förenade, snarare än splittrade?”

Elvan stirrade för att se om Fyran skulle ändra sig, men Fyran vägrade att titta på Elvan. Så Elvan vände sig om för att gå, men i sista sekunden, när Fyran höll på att gå in i den trånga passagen, gick hon fram till Fyran och sa några ord som varken Olle eller Anna förstod:

Nigham parak tomoa, indemy nua savalegh.”

Sen vände hon sig om igen och gick utan att titta sig om.

 

Elvan gick direkt till dörren som ledde till Nejlikas värld, och hon knackade utan att bry sig om ifall hon fick några stickor i handen eller inte. Men hon fick inga stickor. Det fick Olle att bli på sin vakt.

Vad har hänt här?” sa han.

När dörren öppnades blev han ännu mer misstänksam. Det var alldeles ljust, det var inte halt, och det fanns ingen labyrint, utan bara en stor äng. Nejlikas skrangliga hus låg rakt fram, skogen där anden i flaskan och sagoriket fanns låg till vänster, och så låg det ett annat märkligt hus längre bort till höger.

Han vill nog bara locka in oss i falsk säkerhet… och sedan smack”, sa Olle och slog en knuten näve i den andra handflatan.

Det struntar jag i”, sa Elvan. ”Om han ger sig på mig nu, då blir det mest synd om honom.”

Olle och Anna bytte en orolig blick, men det hände ingenting på väg fram till Nejlikas hus. Det var till och med någon som gnolade inuti huset. Elvan knackade på, och snart kom Nejlika själv och öppnade. Han såg förvånad men glad ut.

Ja? Vad kan jag hjälpa till med? Kom in, vet jag.”

Nej, akta er”, viskade det röda fnyttet.

Men Elvan och de andra gick försiktigt in i huset efter Nejlika. Olle tittade automatiskt mot det hörn där Elvan hade suttit i en liten bur första gången han såg henne. Men där fanns ingen bur. Hela rummet såg annorlunda ut. Det fanns prydnadssaker, ljusa färger och en och annan tavla, även om de flesta föreställde olika trollkarlar.

Ni verkar lite blyga”, sa Nejlika vänligt och böjde sig ner så att han var på deras nivå. ”Jag heter Nejlika. Vad heter ni?”

Vi kommer från framtiden”, sa Olle plötsligt.

Nejlika skrattade till.

Gör ni? Åh, vad underbart! Jag har alltid velat se framtiden, men så brukar jag tänka att jag nog får se den, tids nog. När kommer ni från?”

2003”, sa Olle.

Oj, det var inte dåligt! Hur kom ni hit?”

Vi skulle vilja komma hem igen”, sa Elvan.

Varför då?” sa Nejlika medan han gick iväg till en hylla och rotade bland burkarna. ”Om jag får fråga, naturligtvis. Jag förstår om ni inte vill berätta allt för en skranglig gammal trollkarl…”

Han skrattade och skrattade och skrattade.

Vi hör inte hemma här”, sa Olle.

Ja, du har väl dina föräldrar att tänka på, antar jag”, sa Nejlika. ”De är väl inte oroliga nu när du har rest i tiden?”

Olle visste inte vad han skulle säga. Mamma och pappa visste inget om att han hälsade på i en tid när de inte ens var födda. De måste undra något fruktansvärt vart han hade tagit vägen.

Mormor är i alla fall inte så orolig”, sa Anna och log.

Vad bra”, sa Nejlika och tog fram en burk. Han blåste bort dammet och skruvade av locket.

Jag ska inte med”, sa Anna. ”Jag hör hemma här.”

Gör du? Hmm, nu när jag tänker efter så ser ni lite lika ut. Är ni släkt?”

Det här är min mormor”, sa Olle.

Ja, det ser jag på öronen”, sa Nejlika vänligt. ”Vilka vackra öron. Ja, ska ni åka då?”

Förresten”, sa Elvan. ”Om det inte är för mycket begärt så behöver vi någonting som kan tina upp jultomten. Kung Bore har frusit in honom i en ispelare.”

Det är inga problem”, sa Nejlika och sprang iväg till hyllan igen.

Vad konstig Nejlika är”, sa Anna.

Det måste ha hänt något med honom som har gjort att han vill vara elak”, sa Olle.

Ni kan ju passa på att säga hej då medan jag letar reda på rätt pulver”, ropade Nejlika glatt.

Olle gick fram och kramade Anna, flickan som skulle bli hans mormor.

Det har varit kul att träffas”, sa Anna.

Jag kommer att sakna dig”, sa Olle.

Du kommer ju att träffa mig så fort du kommer hem. Jag måste vänta över trettio år.”

Så fort de skildes åt gick Anna fram till Elvan. Elvan var inte alls beredd på att få en kram och kände sig lite obekväm.

Jag kommer tillbaka och hälsar på den yngre versionen av dig”, sa Anna.

Bra, då får jag sällskap. Jag borde sitta ensam i min stuga omkring nyår.”

Fnytten landade på Annas hand och vinkade till henne.

Jag kommer att sakna er också, så jag kanske hälsar på er också.”

Hej då, Anna”, sa fnytten samtidigt.

Är ni klara?” sa Nejlika. ”Då kör vi. Nu ska ni snart vara framme i 2003, på samma datum som idag. Det kan slå på någon dag hit eller dit när ni kommer fram, men det gör kanske inte så mycket?”

Jo”, sa Olle bekymrat.

Ja, se människor!” skrockade Nejlika vänligt.

Anna backade ett par meter, medan Nejlika gav Olle en glasflaska, och sen strödde han lite pulver över Olle, Elvan och fnytten. Först hände inget, men sen kom en stor puff.

Kvar stod Anna och Nejlika. Anna vände sig glatt till Nejlika.

Tack, Nejlika… Vad är det?”

Nejlika svajade. Han blinkade flera gånger, som om han hade fått sand i ögonen.

Har du fått pulver på dig?” frågade Anna.

Då gick det upp för Nejlika.

Jag… hatar… ordet… ’tack’.”

Anna backade mot dörren. Hon öppnade den och sprang allt vad hon kunde. Så fort han hade fått tillbaka balansen sprang han efter henne.

Maracas Caracas!” skrek han och svingade sitt trollspö.

Men då reste sig en stenvägg precis framför honom, och sen en till. Anna hann ut ur Nejlikas värld bara sekunder innan han var instängd bakom en stor labyrint.

Neeej. Jag vill vara elak, och så går det så häääärr”, var det sista Anna hörde innan hon sprang ut därifrån.

 

Ungefär samtidigt dök Olle, Elvan och fnytten upp i ingenmanslandet. Elvan vände sig om och slog huvudet i den största borr som Olle någonsin sett. Nu var tunnelbygget nästan klart, och det kom allt närmare. Allihop sprang åt andra hållet. De höll på att krocka med jultomtens ispelare och de nerfrysta vättarna.

Ni kom i alla fall”, sa tomtemor som stod och vaktade. ”Det var i grevens tid. Det är julaftons morgon redan. Hur…”

Vi tar det sen”, sa Olle.

Olle skyndade sig att dra korken ur Nejlikas flaska och hällde innehållet över jultomten och vättarna. Det dröjde inte länge innan isen började smälta.

Jultomten sträckte på sig så fort han hade blivit fri från isen. Sen började han gnistra lika starkt som han gjorde innan han blev nerfrusen.

Är det för sent att rädda Mythia?” sa han med sin djupa röst.

Nej, inte än”, sa tomtemor hoppfullt.

Äntligen var jultomten beredd. Det fick Olle att känna en ilning längs ryggraden.

I själva verket var det inte därför, men det förstod han inte förrän han hörde viskningen:

Trodde ni att ni hade blivit av med mig så lätt?”

Olle snurrade runt för att se var Kung Bore fanns. Han behövde inte leta länge, för snart kom den starka vinden och snöfallet och till sist smällen.

Smällen var så ljudlig att tunnelarbetet stannade några minuter medan arbetarna kollade över maskinerna ordentligt. Olle fick ont i huvudet igen. Och där stod Kung Bore, som en ismassa som kunde röra på sig, fortfarande i sin vagn, som drogs av en vit och blå häst.

Efter vårt första möte, i Kung Dandos rike, lärde jag mig att tåla varma drycker. Nu finns det inget som kan stoppa mig.”

Olle backade rent instinktivt, trots att han visste att det inte fanns något som kunde rädda honom från Kung Bore.

Då blev plötsligt allt mycket värre.

Maracas Caracas”, tjöt Nejlika.

Den första blixten träffade en av vättarna och kastade den stackaren flera meter innan han landade.

Nu är det slut”, tänkte Olle.

Landet Mythia:Kapitel 22

Kapitel 22: Två gånger Elvan

 

Olle kände sig iskall om hela kroppen, och då vaknade han. Han låg i en driva med snö och var inte helt säker på hur han hade hamnat där. Han visste bara att Kung Bore var tillbaka. På något sätt hade han frusit till is igen, efter att Olle hade tinat upp honom i ingenmanslandet.

Vad var klockan? Vilken dag var det?

Fanns det fortfarande tid att rädda Mythia?

Han reste sig omkring och tittade på omgivningarna. Allt var snötäckt. Han skulle bli tvungen att pulsa fram, oavsett vilket håll han gick åt. Så det var lika bra att börja gå. Han var tvungen att hitta Elvan, Anna och fnytten.

 

Tio minuter senare stapplade Olle fortfarande omkring i snön. Då hörde han något. Det var dämpat, men det var definitivt ett skratt.

Snön verkade djupare och lösare ju längre han gick. Olle tog det som ett bevis på att han var Kung Bore på spåren. Och det dröjde inte länge innan Kung Bores skratt fick Olles nackhår att resa sig.

Sen fick han se honom.

Längst bort i en glänta stod den isige Kung Bore, lika levande som när de träffades senast. Den kalla glöden i hans ögon syntes ända bort till Olle.

Men det var inte det som fick Olles skinn att knottra sig – det var vad Kung Bore höll på med: Kung Bore höll Olles vänner fångna. De var varken levande eller döda. Kung Bore hade frusit dem i samma typ av ispelare som han hade fångat jultomten med. Men inte nog med det: han tinade och frös dem om vartannat så att de bildade en mänsklig orgel.

Först började Elvan på en mening, och sedan fick de tre fnytten varsin tiondels sekund i upptinat skick, och sedan fortsatte prinsessan sitt skrik, och prinsen påbörjade ett nytt stridsrop. Kung Bore blandade turordningen och längden, så att deras skrik bildade en melodi. Olle kände igen melodin.

Det var glassbilens trudelutt.

Olle kunde knappast tänka sig något mer förnedrande, och Kung Bores skratt fick Olle att bli riktigt, riktigt arg. Nu kände han inte kylan längre. Han drog av sig ryggsäcken och satte upp den lilla kokplattan igen.

 

Kung Bore gjorde en liten paus i musiken när Olle ropade på honom. Han öppnade munnen minimalt och viskade:

Du överlevde?”

Olle tyckte att ljudet var lika högt som om han hade stått inuti en tunna när en grupp galningar slog på tunnan med stora påkar.

Ja”, sa han. ”Och jag har en ny present till dig. Den här gången–”

En present?” viskade Kung Bore överraskat.

Och då insåg Olle att han hade gjort ett misstag. Det här var ju inte 2003, utan 1958. Nu såg han att skägget var kortare, och att det fanns fler blåa slingor i håret. Kung Bore kände inte igen honom, för de hade aldrig träffats förut. Så då kanske chokladtricket skulle lyckas utan att han skulle behöva kasta den varma chokladen över honom…

Ingen ger Kung Bore presenter. Alla är rädda för Kung Bore.”

Inte jag”, sa Olle och försökte dölja att det gjorde ont bara av att lyssna på Kung Bores röst. ”Jag vill hjälpa dig.”

Med vadå?”

Olle försökte komma ihåg vad han sa förra gången han ljög för Kung Bore. Under tiden tittade han på sina vänner, för att se om de såg ut att vara okej.

Jag är utbildad av de främsta trollkarlarna i hela Mythia. Jag kan hjälpa dig att bli populär.”

Kung Bore behöver inte bli populär. Kung Bore behöver ingen alls.”

Olle bara gapade. Hur kunde någon strunta i vad andra tyckte?

Men du förtjänar så mycket mer än att åka runt och ställa till med oväder. Jag menar, snö är fint, men tänk på hur uppskattad jultomten blir varje år. Så skulle det kunna bli för dig också. Och om du bara dricker den här trolldrycken så blir det så.”

Det verkade faktiskt som om Kung Bore blev intresserad, så Olle fortsatte:

Och jag misstänker att du till och med kan bli ännu mer populär, eftersom det alltid blir vita jular nu när du är inblandad.”

Han skrattade vänligt och hoppades att Kung Bore skulle nappa på betet. Som tur var sträckte Kung Bore ut handen.

Ge mig den”, krävde han.

Först vill jag att du friger mina vänner.”

Kung Bore tinade upp gruppen med en enkel handrörelse, och plötsligt hördes allas röster samtidigt. De tystnade när de fick se Olle med Kung Bore.

Abrakadabra, Maracas Caracas”, sa Olle för att ge ett magiskt intryck.

Kung Bore svepte drycken i ett svep.

Jag ska bli–”

Längre hann Kung Bore inte innan hans kropp började smälta. Han skrek och fäktade med armarna, men det hjälpte inte. Hästen gnäggade och tinade också. Det dröjde inte länge förrän hela sagovärlden var fri från snö igen. Alla verkade okej. Olle tittade nervöst på prinsessan.

Min hjälte”, sa prinsessan Denelene och kastade sig i armarna på prins Bello.

Elvan nickade med huvudet att de skulle dra sig undan, och hela gänget smög iväg.

De hittade nog kärleken i snön”, sa Anna. ”Så romantiskt.”

För att inte säga ’det var på tiden’”, sa Elvan.

 

Anna tittade nyfiket på när Elvan läkte såret i Olles panna. När de kom ut ur sagornas värld, och återvände till ingenmanslandet, fick Anna följa med och träffa tomtemor. Tomtemor berättade att det var den 22:a december, två dagar innan julafton, vilket betydde att de hade varit i sagornas värld i en hel vecka!

Men de var fortfarande tvungna att hitta ett sätt att åka tillbaka till Olles och Elvans riktiga tid. Och ändå kunde Anna inte sluta prata om Elvans tårar och Elvan och de andra älvorna.

Kan vi inte hälsa på de andra älvorna?” sa hon.

Nej”, sa Olle, Elvan och fnytten samtidigt.

Varför inte?” frågade Anna.

Förra gången vi var där försökte de göra mig till en älva”, sa Olle.

De tvingade oss att bli älvor”, sa det röda fnyttet.

Det var förfärligt”, sa det blåa fnyttet.

Men du är ju redan en älva”, sa Anna och tittade på Elvan. ”Varför vill du inte hälsa på dem?”

Olle var egentligen lika nyfiken som Anna, men han hade lärt sig att Elvan inte ville prata om älvorna.

Jag vill bara inte”, sa Elvan.

Men nu har du ju chansen att få träffa dig själv…” frestade Anna.

Elvan stannade och spärrade upp ögonen.

Det är sant. Det var dagen innan julafton som… Jag kan förhindra…”

Vadå?” sa Olle.

Kom!” sa Elvan och skyndade iväg mot dörren.

 

Olle var inte alls förberedd på att Systradal skulle vara lika ljuvligt som första gången han var där. Det fanns inte en enda klippblock, inte något stendamm någonstans. Marken var lika studsig och i fjärran hördes älvornas himmelska sånger.

Ja, just det, tunnelbygget kommer ju inte förrän om… 45 år”, sa Olle för sig själv. Han hade fortfarande svårt att förstå det här med tidsresor.

Elvan ledde dem en helt annan väg, som slutade med en trång passage mellan mjuka molnstenar. På andra sidan dansade tre älvor strax ovanför marken och sjöng på sitt mystiska språk. Elvan tvekade innan hon gick fram, men Anna gick närmare för att röra vid dem. Olle fångade henne innan hon hann fram.

De är beroendeframkallande”, sa han.

Men de är så vackra”, sa Anna förälskat. Hon sträckte sig mot älvorna och försökte slita sig från Olles grepp.

Elvan, kan du hjälpa till här?”

Då reagerade älvorna. De slutade dansa och landade i rad framför nykomlingarna.

Du ser inte ut som Elvan”, sa en av älvorna vänligt.

Anna ryste till när hon fick höra älvans röst. Hon försökte röra vid älvorna men Olle tryckte tillbaka henne.

Han kallade mig Älvan. Jag brukar kalla honom Människan”, sa Elvan snabbt. Hon tvekade igen och såg väldigt obekväm ut. ”Jag kommer från ett annat älvsamhälle, men jag skulle vilja träffa Fyran. Jag har ett meddelande från vår drottning.”

Fyran?” sa en av de andra älvorna mjukt. ”Hon är högt uppsatt.”

Jag vet”, sa Elvan. ”Hon dansar bredvid drottningen. Det är därför jag vill prata med henne.”

Älvorna lyfte från marken och backade några meter så att de skulle prata ostört med varandra.

Anna försökte slita sig ifrån Olles grepp, och då tog Elvan tag i hennes arm och pressade fram ett par tårar som landade på hennes hand. Långsamt lugnade Anna ner sig.

Vi hämtar henne. Stanna här”, sa en av älvorna inbjudande.

De tre älvorna flög iväg. Efter ett par sekunder syntes de inte ens längre.

Vad viskade de om?” sa Olle.

Dina stora öron”, sa Elvan och satte sig ner på en stor molnsten.

Anna satte sig bredvid henne och rättade till sin frisyr.

Vad hände? Varför kunde jag inte hålla mig stilla när vi träffade älvorna?”

Jag sa ju att de är beroendeframkallande”, sa Olle.

Alla älvor utstrålar en svag doft som gör att vi blir oemotståndliga.”

Du också?” sa Anna. ”Är det bara därför vi gillar dig?”

Nej”, sa Elvan. ”Det är för att jag är charmig.”

Längre dröjde det inte förrän fyra älvor kom flygande över det mjuka landskapet. De landade bredvid Elvan. Den nya älvan gjorde en kort välkomstdans framför Elvan samtidigt som hon sjöng en smeksam visa. Elvan väntade tålmodigt på att sången och dansen skulle ta slut. Sen sa hon:

Skulle jag kunna få prata med dig ensam?”

Fyran skickade bort de andra älvorna med en enkel handrörelse.

Vi behöver din hjälp”, sa Elvan.

Vilka är ’vi’?” sa Fyran.

Det här är mina vänner: Olle, Anna och fnytten.”

Och du själv?”

Elvan drog undan håret från ansiktet och frågade:

Känner du inte igen mig? Det är jag, Elvan.”

Jag träffade Elvan för mindre än tio minuter sen, och ni är inte ett dugg lika.”

Vad jag menade var att Elvan kommer att bli mig. Vi fem – Olle, jag och fnytten – vi kommer från framtiden.”

Jag kommer från den här tiden”, sköt Anna in.

Krångla inte till det, är du snäll”, sa Elvan.

Fyran såg inte övertygad ut. Hon fällde ut vingarna och skulle just flyga iväg, men då kastade Elvan fram:

Du kallas Fyran, men ditt riktiga namn är Namib Elenti Somapa Daurina. Jag kallas Elvan, men mitt riktiga namn är–”

Hon viskade något i Fyrans öra så att inte Olle och Anna skulle höra.

Jag är Elvan. Det är så här din bästa vän i hela världen kommer att se ut om du inte lyssnar på vad jag har att säga och hjälper mig att få träffa drottningen.”

Plötsligt tittade Fyran närmare på Elvan: ögonen, öronen, munnen! Fyran gapade. Och så sa hon:

Följ med mig!”

 

Olle och Anna böjde sina ben så att Fyran och Elvan skulle kunna landa ordentligt. De hade flugit förbi palatset, och var framme vid drottningens genomskinliga hus. Runt huset fanns massor av älvor. Några dansade och sjöng. Andra dansade och skrattade. Vissa bara sjöng.

Fyran förde in Elvan, Olle, Anna och fnytten genom en glasdörr. De kom till korridoren som ledde till det enda rummet i huset som man inte kunde se in i. Olle kände en tydlig lukt av syren och liljekonvalje, och inte ens nu när han var immun mot älvorna kunde han låta bli att beundra de älvor som fanns där. Så snart de kom fram till drottningens ogenomskinliga rum stod det flera vakter där.

Jag behöver en audiens med drottningen nu”, sa Fyran.

Hon är oanträffbar”, sa en vakt.

Hon vill träffa oss”, sa Elvan med fast blick.

Vakten gick in genom dörren och stängde den efter sig. Hon återkom snart och vinkade in dem.

Där inne var musiken nästan ohörbar. Golvet bestod av silkeskuddar, så Olle sjönk ner till vaderna innan fötterna fick fäste. Rummet var inte lika ljust som allt annat i älvornas värld, utan hade bara några små lampor i hörnen. Längst in låg drottningen på en divan och väntade. Hon var lika majestätisk som Olle mindes henne, och det gick inte att glömma hennes gnistrande blå ögon.

Nå, vilka är ni?” sa hon ljuvt.

Jag är Elvan”, sa Elvan.

Med ens visade drottningen mer intresse. Hon reste sig fram och gick fram till Elvan, och sa mjukt:

Du har levt utanför Systradal. Du har blivit oälvig. Men jag minns inte att någon älva har övergett oss.”

Elvan himlade med ögonen.

Nej, det kanske man kan säga. Jag blev utkörd, och det beror på det som kommer att hända. Jag kommer från framtiden.”

Drottningen verkade inte förstå, så Elvan fortsatte:

Om några dagar kommer du att köra ut mig från Systradal och förbjuda mig från att återkomma.”

Varför skulle jag göra det?” sa drottningen, som om Elvan vore tokig.

Allt började med att trollen ville sluta fred med alla älvor. De var lika enfaldiga som vanligt, men de verkade mena allvar. Du trodde på dem.”

Elvan pekade ett finger rakt mot drottningen.

Men så fort vi öppnade våra armar anföll stora horder av troll. De ville åt vårt rike. Men de hade inte räknat med att vi skulle göra motstånd. Tusentals älvor och troll blev skadade och dödade.”

Fyran satte sig ner på drottningens divan och tittade ner i golvet. Det verkade som om hon inte ville förstå vad Elvan sa. Men Elvan fortsatte:

Vi var snabba, men trollen var starkare och argare. Vi systrar kunde knappt hålla sams sinsemellan. Vi höll på att förlora. Då fick vi höra att någon förrådde oss, att någon avslöjade alla försvar, våra strategier, allt! Med ens blev vi enade. Och vi lyckades slå tillbaka trollen.”

Vi kanske kan förhindra allt det här”, sa Fyran.

Det är därför jag är här”, sa Elvan kallt.

Vem var förrädaren?” sa Fyran ivrigt.

Elvan tittade på alla i rummet innan hon svarade:

Jag.”

Fyran flög upp, men Elvan lugnade henne.

Det var i alla fall vad drottningen ville att alla skulle tro. Jag är oskyldig. Det har jag varit i 45 år. Men det hindrade inte drottningen från att offra mig.”

Drottningen rätade på sig och slätade till sina kläder.

Har du några bevis?”

Ja.”

Nu kunde inte Olle hålla sig. Han hade väntat i flera veckor på att få höra Elvans hemlighet, men att höra att hon var falskt anklagad av älvorna för att orsaka krig, och att hon hade bevis för att hon var oskyldig, då blev det bara för mycket. Han utbrast:

Men varför har du inte kommit tillbaka hit förut då?”

Elvan blundade, och sedan stirrade hon rätt på drottningen.

Jag började nästan tro att det var mitt fel. Jag trodde inte att drottningen skulle kunna göra så mot en av sina egna systrar. Så då måste det ha varit mitt fel. Jag ville inte titta, för att jag var rädd för vad jag skulle se. Men nu vet jag att det är ni som borde vara rädda. Rädda för att jag skulle vägra ta på mig skulden som en god liten älva.”

Vad är det för bevis?” sa drottningen lite skakat.

Elvan tog fram en liten lapp ur en ficka. Olle gick närmare för att få se lappen, men på den fanns bara krumelurer och streck och prickar.

Det här är ett brev från drottningen till Tvåan där planerna om att offra mig finns nertecknade. Allt står här.”

Hon visade upp brevet för Fyran och drottningen. Fyran vände sig mot drottningen.

Vad är det här? Är det sant?”

Vakter”, sa drottningen.

Mindre än en sekund senare hade vakterna kommit in och ställt sig mellan drottningen och besökarna.

Kör ut dem”, sa drottningen.

Men det går ju fortfarande att hindra kriget. Varför gör du inget?” sa Elvan.

Drottningen nickade till vakterna att gripa tag i Elvan och de andra.

Ska du inte ens titta på lappen?” sa Fyran.

Varför det?” sa drottningen. ”Den är ju falsk.”

Elvan tittade förtvivlat på Fyran för att få stöd, men Fyran kunde inte bestämma sig. Så Elvan vände sig till drottningen.

Det här kommer att komma fram förr eller senare”, sa hon.

Ingen kommer att tro er”, sa drottningen.

 

Så fort de kom ut ur drottningens genomskinliga hus sa Fyran åt Elvan och de andra att vänta. Hon flög iväg, men snart kom hon tillbaka med en älva som inte skiljde sig nämnvärt från alla andra älvor, utom på en punkt: hon var väldigt lik Elvan. Ja, hon var inte tjock, smutsig och hon hade inget tuggummi i håret, men de båda Elvorna var lika långa och hade samma sorts ögon.

Är det där jag i framtiden? Så underbart”, sa den unga Elvan glatt.

Mm, så underbart”, sa Elvan ironiskt. ”Som om jag behövde fler påminnelser om allt som har gått fel.”

Vad är det som har gått fel?” sa den unga Elvan piggt.

Du”, sa den gamla Elvan kallt.

Du har tuggummi i håret”, sa den unga Elvan och pekade ut tuggummit för sin äldre variant.

Jag vet.”

Varför har du det?”

Det är som att prata med ett troll”, sa den gamla Elvan och suckade. Hon vände sig till sin yngre variant och sa:

Du kan få det om du vill. Ta för dig.”

Tack”, sa den unga Elvan.

Hon sträckte in handen i Elvans ostyriga hår och tog ut tuggummit utan att ett enda hårstrå följde med.

Och jag som inte har med mig något till dig”, sa hon generat.

Elvan undersökte sitt hår. Det fanns inte ett spår av klet kvar. Så länge som det hade suttit där kändes det nästan som om det fattades något.

Hur gjorde du det där?” frågade den gamla Elvan.

Vad menar du?” sa den unga Elvan och tittade upp från sitt hår där hon hade satt fast tuggummit. ”Är det inte fint?”

Den gamla Elvan suckade.

Det här är inte sant. Vet du hur länge det där tuggummit har suttit där, och så sätter du bara dit det igen? Nu kommer jag att få dras med det där tuggummit igen… Äsch, det går inte att prata med älvor.”

Olle kunde inte hjälpa det. Han började skratta. Den gamla Elvan stirrade surt på honom. Då sa han:

Men Elvan, det där tuggummit är ju en del av dig.”

Hmm”, muttrade den gamla Elvan. ”Det var ju en smickrande bild du har av mig.”

Ska vi se om vi kan reda upp det här med trollen?” sa Olle och gick före mot ingenmanslandet. ”Vi kanske kan stoppa det där kriget ändå.”

Anna och Elvan började gå, men när Fyran och unga Elvan följde efter vände sig gamla Elvan om.

Vart ska ni?”

Det vore väl synd om vi skiljdes åt så snart efter att vi träffades”, sa den unga Elvan. ”Det känns som om vi har så mycket gemensamt.”

Och vi kanske kan hjälpa till med trollen”, sa Fyran.

Elvan suckade.

 

Bröle var lika vackert som förra gången de var där, det vill säga inte alls vackert. Det var mörkt, knotigt, och stigarna var svåra att följa eftersom de gick i kringelkrokar och ibland slutade mitt vid lodräta klippväggar. Ingen av älvorna ville flyga, och därför tog det flera timmar att komma fram.

Plötsligt stannade Olle.

Vad har hänt med skyltarna?” ropade han.

De hittade flera skyltar på den mörka marken, och några stumpar som stack upp ur marken. Olle hukade sig ner och läste på en av skyltarna. Texten blinkade svagt:

 

Jäp.

 

Vad betyder det?” sa det röda fnyttet.

Är det en kod?” sa det gröna fnyttet.

Är det en farlig kod?” sa det blåa fnyttet och backade i luften.

Jag tror att de bara vill ha hjälp”, sa Olle. ”Elvan, kan du hjälpa mig?”

Båda Elvorna gick fram, men den gamla Elvan knuffade bort den unga Elvan och tog tag i skylten tillsammans med Olle. De prövade att ställa skylten på några av stumparna, och till slut hittade de rätt stump. Snart blinkade texten inte längre, utan sa prydligt:

 

Tak.

 

Tack”, tolkade Elvan till unga Elvan.

När texten byttes igen behövdes ingen översättning.

 

Njlik trola mä os.