Ny bok klar inom kort

Det var drygt en och en halv månad sedan jag bloggade senast, men jag har inga planer på att sluta. Däremot har jag haft flera uppdrag som har gjort att min fritid har blivit alltmer fokuserad på andra saker, såsom att sova och umgås med familjen.

Men nu kan jag i alla fall avslöja att en av de saker jag sysslat med sedan bokmässan är en bok. För första gången på länge är det en egen bok, och när jag kommer närmare publiceringsdags ska jag berätta mer om innehållet. Jag blev klar med förstaversionen för några dagar sedan, och nu håller jag på med med att göra den läsbar. De första personerna har läst boken. Omdömet tycks generellt vara att boken är bra. Jag har fått många punkter med beröm och det är såklart alltid roligt, men jag har också fått några tips om hur jag kan göra den ännu bättre, och jag väntar på ett par personer till som ska ge sina omdömen. Det kommer att bli min tionde publicerade bok. Jag kommer att fortsätta att uppdatera er läsare om vad som händer, såväl här som på olika sociala medier.

Annonser

Svar på ”tal”

Jag har alltid haft en liten fascination för folk som plockar upp något som någon annan gör, och sedan producerar ett svar på det, eller en fortsättning. Det behöver inte röra sig om filmer och deras uppföljare, som kanske är det mest omtalade exemplet (och möjligen sämst gjorda). Det kan röra sig om böcker eller videospel, eller för den delen tavlor och reklam. Tidigare har jag skrivit om remixer som recept för odödlighet som är en variant.

Men det finns också sånger. Inte så många som jag hade hoppats, men några stycken:

* Är du kär i mig ännu, Klas-Göran? fick två svar: Kom tillbaka mesamma, Klas-Göran och Klas-Göran återfunnen

* Arne Quick fick Svaret på Rosen

* Flottarkärlek gjorde Povel Ramel om till Snodderian, Snoddera

* Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind blev i Bengt Sändhs tappning Balladen dagen efter

* Astrid Lindgren fick en särskild sorts uppföljare i Balladen om konsekvenser

* Peter Sarstedt gjorde nästan 30 år efter Where do you go to my lovely? en uppföljare själv som kallades The Last of the Breed (Lovely 2)

(Några jag undrar när de kommer: ”den galna kvinnans sida” från Turistens klagan, den som verkligen inte vill känna någons kropp emot sin, och den som korsar Caroline Wennergrens låt A different kind of love med budskapet i den här videon kommer jag att ge ett stort fett pluspoäng.)

Det här angränsar ofta till humor. Därför känns det helt rätt att avsluta med den här parodin. Originalet först:

Parodin:

Enkel, men rolig.

Men den viktiga frågan är: Vilka mer exempel finns det?

 

Svenska officiella Wikipediaböcker

Jan Ainali, Lennart och Linda Skugge

Jan Ainali, jag och Linda Skugge

Nu har PediaPress, de som gör de officiella Wikipediaböckerna, sagt ja till Vulkan. se som den första nationella partnern. Vi är alltså före såväl amerikanare och fransmän som italienare. Det här är en funktion som kommer att visas under bokmässan. Pressmeddelandet skickades ut idag och finns i sin helhet på Vulkans webbplats. Linda Skugge gör där en intressant jämförelse mellan Vulkan och Wikipedia. Missa inte!

För den som inte orkar klicka på länken ovan kan jag berätta att de officiella Wikipediaböckerna skapar man själv genom att klicka på ett par knappar med markören. Inget sånt där jobbigt skrivande alltså…

The cult of the amateur

Andrew Keen, såsom han presenteras i det... hupp, användargenererade uppslagsverket Wikipedia

Andrew Keen, såsom han presenteras i det... hupp, användargenererade uppslagsverket Wikipedia

En av de frågor som då och då kommer upp när jag föreläser om Wikipedia, den fria encyklopedin, handlar om en bok som fått något av ett kultrykte, Andrew Keens The cult of the amateur. Eftersom jag inte har läst den (eller tusentals andra böcker – trots att jag läser omkring 50 böcker om året), brukar jag svara ganska undflyende på specifika saker i Keens kritik om att Web 2.0 skulle döda vår kultur. Jag kan förstås dra en del motargument och det brukar jag göra, men det var inte förrän jag läste en recension på webbplatsen Reason som jag verkligen förstod vad det stora problemet i Keens kritik var. Recensionen finns här och är skriven i januari 2008 av David Harsanyi. Jag vet att det var ett tag sedan, men man kan inte alltid upptäcka allting direkt. (I själva verket är det väl alltid frågan om en viss eftersläpning.)

Keen menar att alla bloggar och Wikipedia, ja, allt användargenererat material (till exempel den här bibliografisajten eller det här länkskafferiet, gissar jag) dränker det professionellt skapade materialet. Dagens nyheter kan inte skrika lika högt som Sveriges alla bloggare och därför kommer DN snart tvingas lägga ner, verkar Keen påstå. ”Och då kommer ni att ångra er” misstänker man att Keen lägger till.

Nu är situationen givetvis mer komplicerad än vad Keen vill ge sken av. Till och med en så bra blogg som Internetbrus är ju bara en blogg, användargenererad av personer som inte är betalda för att skriva inläggen. Man kan givetvis påstå att det är ett exempel på en bra blogg, men att det finns många fler dåliga än det finns bra. Det må vara hänt, men samma sak gäller för tidningar, böcker och för den delen artiklar i uppslagsverk. För dem som följde den sista länken och blev förvånade över vad som fanns där, kan jag förtydliga med att jag gillar Nordisk familjebok, men att den trots allt är hopplöst utdaterad. Jag upprepar helt enkelt vad jag skrev för ett tag sedan, situationen med bloggar är inte annorlunda än så mycket annat i livet – man får ta det med en nypa salt, vara källkritisk och ta det goda med det onda.

Förresten, missa inte Harsanyis artikel. Den är riktigt bra och tar upp mycket mer än jag gör i det här blogginlägget. Här fanns den, som sagt.

Uppslukad

Tydligen har nummer två av Jasper Ffordes böcker om Thursday Next, Lost in a good book, också blivit översatt till svenska. Uppslukad blir den svenska titeln. Jag ser redan fram emot den och hoppas att det blir många flera. Den var, som jag minns det, väldigt bra. Vi får se om minnet och den faktiska boken stämmer överens. Å andra sidan förlorade den första lite grand i översättningen. Kanske en kommenterad upplaga vore något att fundera på, när språket är så viktigt.

Några av mina favoritböcker går inte att rekommendera

Jasper Fforde

Jasper Fforde

Jag blev nyligen klar med femte boken i serien om Thursday Next av Jasper Fforde, First among sequels. Ja, de här böckerna läser jag på engelska för att de helt enkelt är oöversättliga, på samma sätt som Finnegans wake är det. Och trots att böckerna är både roliga, intelligenta, uppfinningsrika, intrikata och har ett språk som är fantastiskt är det oerhört svårt att rekommendera dem till andra. Jag vill rekommendera dem, men det finns några saker som gör det alldeles för svårt för att de jag pratar med ska göra annat än le stelt, nicka och backa långsamt.

Till att börja med har du säkert redan reagerat på att böckerna är oöversättliga. Oöversättligt = dåligt. Jag menar, vem läser ens Finnegans wake idag? (Om du är för lat för att klicka på länken ovan, kan jag meddela att det är en roman av James Joyce, han som också skrev Odysseus.) I många fall är det säkert så. Men det är inte alltid rök betyder eld. Det kan också betyda att man står ute i kylan och andas. De här böckerna tillhör de undantagen.

Sedan är själva genren lite svårförklarlig. På baksidan står det så här:

Jasper Fforde have been compared with the Pythons, Terry Pratchett, JK Rowling, Thomas Pynchon, Douglas Adams, Kurt Vonnegut and Lewis Carroll. But he’s actually a true original.

Det beskriver lite av stilen och genren, och ändå inte. Som om blandningen skulle vara lätt att förstå, menar jag.

Den tredje svårrekommenderade delen är intrigerna. Huvudpersonen Thursday Next är en litterär detektiv – och bara det är ett ganska svårförklarligt koncept. Låt mig försöka förklara en del av intrigen i första boken: Thursday Next får i uppdrag att stoppa en kidnappare som håller självaste Jane Eyre (från romanen med samma namn) gisslan. Hon reser in och ut ur böcker, förändrar intriger och försöker stoppa kidnapparen från att för alltid förändra hur ”det går” i böckerna.

Att hon sedan har en återskapad dront som husdjur, att Krimkriget fortfarande pågår och att det inte finns religion på samma sätt, utan att folk är litterära istället, gör att man snart förlorar alla som eventuellt lyssnat till slutet.

Men, lita på mig: de där böckerna – The Jane Eyre Affair, The Well of Lost Plots, Lost in a Good Book, Something Rotten och First Among Sequels – kommer att bli dina favoriter också. Jag har åtminstone aldrig mött någon som har läst dem och inte gillat dem…

Vad mycket det finns att veta

Jag gör research nästan dagligen och det finns en sak som slår mig i stort sett varje dag. Man kan bara fortsätta från ett dokument till en bok till en tidskrift till en webbplats till en person till en film till ett TV-program och vidare hur länge som helst. Det finns inget stopp. Att bara läsa allt innehåll i Wikipedia skulle ta flera år, om man läste dygnet runt – och det är två terabytes. Tänk då YouTubes kanske 600 terabytes! Själv är jag rätt stolt över att jag brukar läsa mellan 20 och 40 böcker per år (gör matten så ser du att det är ganska imponerande), ser 40-80 filmer varje år och tittar på kanske 500 timmar TV-serier varje år. Ändå finns det mycket mer. Så många tidningar jag bara bläddrar i. Så många böcker jag skulle vilja läsa. Så många filmer jag aldrig hinner fånga på bio och sedan missar på TV. Så många personer man skulle kunna träffa och få nya insikter av. Tanken slår mig som sagt ofta, eftersom det är sånt jag jobbar med.

Finns det någon poäng med de tankarna? Kanske. Jag kan tänka mig flera:

1. Det är ganska löjligt att vara blasé.

2. Det finns alldeles för mycket att göra för att man (någon) ska behöva känna att man inte hinner med allt.

3. Det finns alltid saker att skriva om.

Och funkar inte det, kan man alltid fundera på att bara läsa saker för sakens skull. Allmänbildning är inte så dumt.

Det enda nackdelen är väl att det tar så mycket tid från det som man *också* skulle kunna göra…