Det är märkligt…

Det är märkligt vad glad man kan bli av att en siffra blir högre. Själv blev jag nyligen jätteglad när siffran 45 hade bytts ut mot siffran 46. Alldeles innan hade jag funderat på vad det fanns för roligt i livet, och efteråt satt jag och gnuggade händerna med ett brett leende på läpparna och ett Ms Crabappel-likt ”Ha!” som bara ville komma fram – och som också gjorde det lite då och då.

Siffran var den som angav hur många ex jag har sålt av min bok Manusförfattarens guide på Vulkan.se

Då kan du tänka dig hur glad jag skulle bli om den siffran blev 47.

The analyst

Under semestern i Valencia i förra veckan läste jag om en bok som jag köpte på ren spekulation för några år sedan, The analyst av John Katzenbach. Mina minnen av den var att den var helt fantastisk. Här kommer en spoilervarning för den som inte vill veta mer: SPOILERVARNING. LÄS INTE MER OM DU ABSOLUT INTE VILL VETA NÅGOT OM HANDLINGEN.

Jag blev inte besviken när jag läste om den. Det var inte bara den briljanta intrigkompositionen och ämnet, utan även hur det omöjliga byggdes upp. I korthet handlar The analyst om en psykoterapeut som blir utpressad att begå självmord, och om han inte gör det kommer den anonyma brevskrivaren att förstöra livet för någon av ett femtiotal av terapeutens släktingar; döda, försätta i personlig konkurs eller traumatisera. Och det är bara början på plågsamheterna.

När jag läste om den passade jag på att göra anteckningar om vad som hände, och det var då jag upptäckte hur välkomponerad boken var. Från och med nu kommer jag att fortsätta göra så med alla mina favvisböcker. Jeffery Deaver, du är härnäst…