Allting har blivit försenat

Idag skickade jag iväg vad som kan vara den sista versionen av baksidestexten till den bok jag spökskrivit under våren. Det har varit ett roligt och spännande projekt, men tanken var att jag skulle bli klar i februari. Det är inte likt mig att dra ut på saker så här länge, utan det har bara varit en vår där allting har blivit försenat på grund av flera andra saker. Det har helt enkelt varit en perfekt storm av saker som har kommit i vägen för varandra. Jag har bett folk om ursäkt för det, men ingen förutom min sambo Matilda har en aning om hur illa det har varit.

Våren verkade bli lugn, så där i januari. Jag hade ett spökskrivningsprojekt (som vi kan kalla nummer 9, eftersom det är min nionde tryckta bok), och lite jobb för Wikimedia Sverige. Jag skulle vara med och arrangera en konferens, Digikult. Och jag skulle för första gången på länge vara ledig under sommaren, var det tänkt.

Men snart blev jag sjuk. Ordentligt sjuk. I åtta veckor. Under de veckorna fick jag inget gjort, eftersom jag hade hög feber och var yr i huvudet. Det var en dålig start på #9, och dessutom var jag trött under någon vecka till, så jag kom inte igång med skrivandet ordentligt förrän i slutet av mars. Då var det nästan dags att sätta igång med Digikult. Jag var tvungen att dra ner på skrivandet, Wikimedia-grejerna fick vänta, och konferens-arrangemanget fick bli enklare än vad jag hade hoppats.

När konferensen var över fick jag försöka sy ihop mitt liv igen. Jag gjorde en ny plan för #9, men så snart jag började insåg jag att jag skulle bli tvungen att lägga mer tid på den än jag trott. I månads arbete skulle nog bli 1,5, eller mer. Samtidigt kontaktade en gammal vän till mig och berättade att det spökskrivningsjobb jag gått med på åt hen var färdigt inom kort. Och en tidigare klient från Vulkan återkom och ville ha mer, också enligt en tidigare överenskommelse. Jag har försökt att balansera det här så att min tid har fyllts av mina tre uppdrag.

Dessutom har personliga grejer dykt upp (skicka efter lösenord genom att maila mig).

Till yttermera visso har jag försökt att göra klart Kulturskatter på nätet version 2 till Digikult. Det var inte trivialt. Det har också lett till att jag har börjat arbeta med ett projekt som jag inte kan berätta så mycket om än, men som jag hoppas ska kunna ge mer resultat.

Bit för bit har jag slutfört mina åtaganden (bortsett från Wikimedia Sverige, tyvärr), och nu börjar jag bli klar dels för Wikimedia-relaterade jobb, dels för mer hobbyartade grejer, såsom att översätta böcker igen (och trycka dem), umgås med familj och vänner, och skriva fler blogginlägg och Wikipedia-artiklar.

Det ska bli så skönt när jag inte längre är två till femtio steg efter, hela tiden. Och snart är jag redo att ta emot nya uppdrag igen.

Tågtokigt

Ebbe Carlsson - filmen

Ebbe Carlsson – filmen

1988 hände mycket intressant:

* på Sahlgrenska gör man den första hjärttransplantationen med en svensk donator

* Tjejvasan införs

* Ebbe Carlssons livvakt fastnar i tullen med hemlig och olaglig avlyssningsutrustning och Carlsson själv blir avslöjad som statligt godkänd privatspanare i Palmemordet

* ett nytt parti kommer in i riksdagen – det första på 70 år

* tågtrafiken avregleras

* George Bush sr vinner presidentvalet i USA

* en Boeing 747 störtar i Lockerbie efter att en bomb exploderat i planet

Just nu ser vi effekterna av en av de här sakerna, och de flesta verkar inte ens tänka på det. Nä, det är inte Ebbe Carlsson-affären.

Sedan tågtrafiken avreglerades var det nämligen inte längre SJ som har hand om spåren och snöröjningen. Eller tågen. Dessutom finns det numera flera privata aktörer på spåren.

Lägg märke till att det här var 1988 – 22 år sedan. Folk är trots det fortfarande sura på SJ när tågen inte går i tid.

Själv är jag pragmatist och inser att ingenting kommer att fungera som det ska när det kommer minsta snöflinga. Eller minsta löv. Sverige är nämligen byggt för inomhusliv.

Jag pratade med en kompis som jobbar för SJ och han berättade en hel del om det här. Till exempel berättade han hur den där godsvagnen som välte i Hallsberg (där jag för övrigt tillbringade en hel del tid när jag var yngre) inte var den direkta orsaken till stoppet häromveckan mellan Göteborg och Stockholm. (Godsvagnen var för övrigt inte SJ:s, utan privatägd.) Istället låg orsaken i att de godståg (också privatägda) som fick vänta strax utanför Hallsberg hade förare som bodde i Hallsberg och som inte hade lust att sitta där och vänta. De stängde följaktligen ner loken, meddelade ägarna var de fanns och gick hem. Sedan frös tågen fast.

Den stora orsaken till alla förseningar är som alla förstår, hoppas jag, snön – och inte elak personal på SJ. Samma källa berättade att X2000 är mycket känsligare än andra tåg eftersom mycket teknik sitter så till att det kan frysa (till exempel den funktionen som gör att vagnarna lutar i kurvorna). På en sträcka kan så mycket som 30 ton snö fastna på de grejerna! Inte nog med att tåget blir mycket tyngre och saker fryser fast – när stora snöschok lossnar slår de sönder både lok och vagnar undertill. Så många vagnar har nu gått sönder att det inte kommer att finnas tillräckligt med verkstadsplatser att fixa allt – förrän i juni/juli! I sommar kommer alltså tågtrafiken vara uppe i full sula igen. Fram tills dess kan vi räkna med förseningar, inställda avgångar, och tunnare tågtidtabeller.

Växlarna är såklart särskilt känsliga. Jag frågade min kompis om de inte har värme i växlarna. Han sa då att de faktiskt har det, men att det skulle krävas grymt stora element för att se till så att snön inte blev smälte och sedan frös till is vid växlarna. Det är bättre att kunna sopa bort snön. Och det är trots allt inte sådana här vintrar så ofta.

Förresten är det inte så mycket tågen det hänger på: de körs ju reguljärt i Norrland och fungerar hyfsat bra.

Men tågproblemen är inte bara vintertid. Löv är också problem. När löven faller lägger de sig på spåren, blir överkörda och pressar ut saft. Den saften är såphal. Det här gör att tågen inte går att få upp i kanske 10-15 kilometer i timmen, och om de går att få upp i hastighet så går de nästan inte att stoppa. Därför lägger de ner grova pengar på att röja spåren från löv.

Hur som helst, är situationen som alltid mer tillkrånglad och tokig än vad man först kanske kan tro när man står där och bara vill att tågen ska gå som vanligt.

Jan Forsberg, vd SJ

Jan Forsberg, vd för SJ

Jag tycker därför lite synd om SJ-chefen Jan Forsberg och alla andra som talar med media å SJ:s vägnar. De får helt enkelt en massa skit som inte är deras, trots att det var 22 år sedan skiten var deras. Och när de försöker säga något om det, blir de beskyllda för att skylla ifrån sig. Självklart har de inte skött det här exemplariskt (vem gör det?), men ska man kasta skit på någon så tycker åtminstone jag om det är bra ifall man kollar upp först vem det är som ska ha skiten. Fast det kanske är för mycket att vänta sig?