Kustbevakningen, vapen och Wikipedia

De senaste dagarna har Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten rapporterat om en situation som uppstår likt fågel Fenix någon gång om året på svenskspråkiga Wikipedia, nämligen den om heraldik, upphovsrätt och utformningen av vapen på Wikipedia. Tidigare har den här frågan behandlats i diskussioner om svenska kommunvapen, till exempel Lerum, samt om FRA. Alltid vakna Calandrella har naturligtvis skrivit om det redan, liksom Per Westberg. I korthet går det ut på att Kustbevakningen tyckte att Wikipedias version av deras vapen är ”fel”. Det är den naturligtvis inte: två tolkningar av samma blasonering (vapenbeskrivning) är lika rätt, även om den ena är den som används av en statlig myndighet eller av en kung, medan en annan är ritad av vem som helst. Den statliga versionen kan vara upphovsrättsskyddad, medan andra versioner inte är det. Nu funderar därför Kustbevakningen på om de ska ”tvingas” släppa ”den riktiga” versionen under en fri licens så att den ska kunna användas på Wikipedia. Det får de naturligtvis gärna göra.

Men det finns en intressant aspekt på den här frågan som Kustbevakningen verkar ha missförstått. I artikeln i SvD säger Johan Holmgren på Kustbevakningens informationsavdelning:

– För oss är det viktigt att vapnet bara används av vår personal, så att folk känner igen det äkta vapnet vid situationer som rensning av olja och sjönöd.

När Johan Holmgren menar att detskulle vara upphovsrätten som hindrar folk från att utge sig för att vara från Kustbevakningen visar han prov på en bild av upphovsrätten som många verkar ha men som är rätt märklig. Det är inte upphovsrätten som skyddar Kustbevakningens goda namn. Att hävda att man är från Kustbevakningen är visserligen ett brott, men det är inte främst ett upphovsrättsbrott, utan Föregivande av allmän ställning (dagsböter eller i grova fall upp till två års fängelse). Även om brott mot upphovsrätten ger samma straff torde Föregivande av allmän ställning vara ett grövre brott. Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: om man har för avsikt att utge sig för att vara från Kustbevakningen är det knappast troligt att upphovsrätten på Kustbevakningens vapen är något som stoppar en.

Skulle det vara så att det nu dyker upp en massa falska kustbevakare vid rensning av olja och sjönöd tror jag knappast att Wikipedia skulle ha med saken att göra. Folk får helt enkelt tag på sådana logotyper på annat håll.

Förresten, under bildsidan för Kustbevakningens logotyp på Wikipedias bildbank, Wikimedia Commons, står det så här:

Denna bild visar en registrerad svensk vapensköld. Även om denna framställning har en fri licens är det inte tillåtet att använda den på ett sådant sätt att det ger intryck av att respektive kommun, länsstyrelse eller annan myndighet står bakom, till exempel som del i ett varumärke. För detta krävs tillstånd från berörd part. Se lag SFS 1976:100 och 1970:498.

En annan rolig grej är att artikeln om Kustbevakningen nu når nya höjder i antalet besökare. Kolla här bara. Bara en sån sak gör ju hela upprepningen av diskussionen värd alltihop. Eller?

Vad Västtrafik har gemensamt med arbetslöshetspolitiken

Tidtabell

Tidtabell

Igår presenterade Göteborgs-Posten de chockerande nyheterna att var fjärde spårvagn och buss inte var i tid. Det fick mig automatiskt att tänka på arbetslöshetspolitiken. För varje gång som liknande saker händer, som när SJ har problem med att få sina tåg att gå i tid, då kommer det en typ av förslag: stäng dörrarna i tid, gör reklam för att folk ska komma i tid till stationen/hållplatsen, undervisa folk i hur man kommer i tid till en hållplats och så vidare. Med andra ord: om folk bara hade vett att göra som de som bestämmer över transportmedlen vill, så skulle de gå i tid. Det är här Västtrafik liknar arbetslöshetspolitiken: om de arbetslösa bara gjorde rätt skulle de allihopa ha jobb. Och får de inte jobb så ska de undervisas och skällas på – inte alltid i den ordningen.

Fast så fungerar ju inte världen. Det kan ju finnas flera orsaker till att en person är arbetslös; inte minst att dess bransch inte anställer just nu. Och när det gäller spårvagnar finns det en högst rimlig alternativ tankemodell: jag skulle gissa att de allra, allra flesta, åtminstone när det gäller spårvagnar, går till en hållplats utan att ha någon som helst koll på tidtabellen, och bara chansar på att det snart ska komma en vagn. Ibland har man tur, ibland får man springa. Att därför tro att alla dessa helt plötsligt ska ändra på sig är naivt. Tabellerna är väl ändå till för att se till att spårvagnarna ska gå så att folk kan komma dit de vill, inte ett självändamål.

Så varför inte göra tabellerna med lite större sömsmån, så att spårvagnarna och tågen hinner med dem, även när världen inte visar sig från sin bästa sida? Ett sätt är att ha buffertplatser: viloställen där det finns några extraminuter att ta av, ifall spårvagnen blir sen.

När jag föreslog det här för min sambo, sa hon att det här säkert låter bra. Fram tills dess att man ska med spårvagnen till tåget och är sen. Då blir de här väntetiderna bara irriterande. Mitt svar är att spårvagnarna redan är irriterande långsamma, och att det här skulle lösa ett större problem, nämligen alla som missar sina anslutningar pga sena spårvagnar. Om man vet redan från början att spårvagnen tar ett par minuter extra, men att den å andra sidan aldrig är sen, då tror jag man skulle acceptera det.

Vad det skulle motsvara i arbetslöshetspolitiken är jag däremot osäker på. Så länge det innefattar att man inte nödvändigtvis lägger skulden på de som är arbetslösa.