X-men-filmerna

Prof Charles Xavier, Rouge, Cyclops, Ice man, Storm och Wolverine

X-men. Från vänster: Prof Charles Xavier, Rouge, Cyclops, Ice man, Jean Grey, Storm och Wolverine

Nyligen såg jag om de hittills tre X-men-filmerna. Det började när jag besökte min svägerska, och då bara spridda delar av ettan men det var tillräckligt för att jag skulle bli sugen på att gå igenom de andra två – inte minst för att det snart är dags för nästa film i serien.

Jag kanske ska börja med att jag tillhör den överväldigande majoritet som har sett filmerna men inte läst serien i någon större omfattning. Det lilla jag läst av serien känns inte alls lika spännande eller roligt som filmerna, men jag kanske får kontakta en kompis som har rätt mycket och se om jag kanske går att omvända.

Låt vara att trilogin är lika subtil i sina metaforer som Star Trek. (Ja, nu pratar vi ”en ras = en minoritet”.) Filmerna är ganska charmiga på sitt sätt och hyfsat spännande. Fakiskt inte helt oävna dramaturgiskt. Och jag skulle också ha låtit Patrick Stewart ha voice over, om jag hade gjort dem.

Men det finns några småsaker.

Ängeln

I trean finns det en figur som ser ut precis som en ängel, med stora vingar, blont hår och fina drag. Han är son till forskaren som har hittat på ett botemedel mot att vara mutant. Och bortsett från att han utgör en schysst del av affischen (en tydligen rätt viktig del av en rollfigurs existensberättigande) är han med i filmen av två anledningar: 1) han är med för att introducera botemedlet och 2) han ska rädda sin pappa i slutet, trots allt det hemska han gjort. Det är väl okej med rollfigurer med begränsat utrymme. Men nu är inte problemet att ängeln har för lite tid. Han är med i säkert fyra-fem scener till. Det finns ett namn för det: Feghoot – en story som existerar enbart för att sätta upp en poäng. I det här fallet är dessutom poängen så meningslös att jag stundom funderar på ifall de har klippt bort scenen där hans roll i filmen får sin förklaring.

Lady Deathstrike

Lady Deathstrike är en rollfigur som bara finns med i tvåan, en kvinna som liksom Wolverine är full av adamantium, läker superfort och har klor. Det är som gjort för att de två ska slåss, eller hur? Eftersom man hejar på Wolverine (utom möjligen Dr Cox i Scrubs) – och han är drygt tjugo centimeter längre, tyngre och man, måste man naturligtvis ge henne lite försprång för att det ska bli spännande. Hon har längre klor. Japp, det är allt.

Men det är inte det som jag tänker på. Det jag tänker på är om man skulle analysera det hela ur genusteoretisk synvinkel – enbart det slagsmålet. Jag tror inte på sådan analys rätt igenom, men det här vara bara för roligt för att släppa.

Jag nämnde att hon har längre klor. Det jag inte skrev var att han har sina klor från knogarna. Hennes klor är förlängda naglar.

Hon rivs största delen av tiden. Han skjuter in sina klor i henne.

Och så är det själva dödsscenen. För det är klart att hon – den mest formidabla av X-mens motståndare i tvåan – måste dö innan uppföljaren. (Det är ungefär som Darth Mauls död, alldeles för lätt för att hennes död ska vara lika spektakulär som hennes intryck. Se här för fler skurkmedhjälpare som dött före sin tid.) Hon dör så här:

Lady Deathstrike

Lady Deathstrike

Man ser det inte här, men strax innan hon dör ser Wolverine till att hon blir penetrerad i nedre delen av magen av ett långsmalt rör. Hon rycker till. En kokande vätska sprutas in i henne genom röret, och pumpas långsamt in, tills hon slutligen blir helt fylld. Hon skakar och hela kroppen späns. Det börjar till och med rinna sådan vätska ur mungiporna på henne – och näsan och ögonen… Sen drar Wolverine röret ur henne och hon faller ihop.

Är det bara jag som ser det metaforiska här?

Slut på genusanalysen.

Sabretooth

I ettan stör jag mig lite på Sabretooth. Han är ungefär som den där tredje kryptoniern i Stålmannen 2: dum, stum och lätt meningslös. Varför inte göra något med honom när man ändå betalar för skådespelaren? Inte nog med att han personifierar ”low brow”, han har inga scener där han ger något större positivt intryck. (Och då menar jag positivt i väldigt vid bemärkelse.) När inte ens Magneto respekterar honom, varför skulle vi? (Och Toad? Tja, jag vet inte, jag. Jag blir sällan rädd för paddor.) Poängen är att ingen av dem påverkar filmen i större grad än att Sabretooth är orsaken till att Wolverine och Rouge blir förda till mutantskolan. (Apropå det, hur visste Storm och Cyclops att Sabretooth skulle attackera dem?) Nä, det hade gått att lösa smidigare.

Urvalet av hjältar

Kitty Pryde är en ung tjej som kan gå genom väggar. Hon finns med i alla tre filmerna, men spelas av tre olika skådespelerskor: i ettan blir hon den första mutanten Wolverine ser göra något mutantiskt i X-skolan (hon är med i två sekunder ca), i tvåan faller hon genom sin säng när Stryker anfaller (hon är kanske med i fem sekunder den här gången) och i trean är hon äntligen med på riktigt. Hon tycker jag är bra mycket mer intressant än Cyclops, Storm och Jean Grey, för att inte tala om Ice man. Likadant är det med Colossus, som också finns med i alla tre filmer, men som inte heller har någon större roll förrän i trean. Han är den store blyge killen som kan få en ogenomtränglig rustning på någon sekund. Ah, jag antar att alla kanske inte tycker som jag, men det blev lite för mycket fokus på Hogan ”jag är så rebellisk” Wolverine, Cyclops (”jag gillar inte Wolverine”), och Jean Grey (”ska jag välja honom eller honom? Nej, jag har redan valt), vars historier verkar vara fasta. Jag menar, det finns inte mycket att säga om Storm, va, annat än att hon har de och de krafterna? Och i och med att krafterna är oföränderliga och stora, kan man bara plocka fram rätt kraft, så vinner man. Lite för lätt, i min mening. Fast att plocka in Kelsey Grammer som The Beast var inspirerad rollbesättning.

Slutsats

De här svaga punkterna är några av de grejer jag tänkte på senast jag såg dem. Jag har hittills inte nämnt senator Kelley, vars vattnighet är helt fantastisk. Eller Juggernaut. Eller Mystique som i stort sett är det närmaste vi har sett Rey Mysterio på film. Eller Magnetos flykt, attack mot poliserna som håller Mystique, hot mot poliserna för att utpressa professor X – ja, i stort sett alla scener. Men det får vara tills nästa gång.

Da Vinci-koden är som Arkiv X

Tom Hanks och Audrey Tautou från Da Vinci-koden, framför Mona Lisa

Tom Hanks och Audrey Tautou från Da Vinci-koden, framför Mona Lisa

Igår gick Da Vinci-koden på TV3. Eftersom jag inte såg den när den gick på bio (jag hade nyligen läst den i bokform – ja, jag vet att jag är sen ibland…), tänkte jag att det kan vara spännande att se vad de har gjort med den. (I och med att Änglar och demoner kommer snart har det här kanske lite aktuellt ändå.) Så var det spännande?

Det var det, fast kanske inte såsom de hade tänkt sig. Efter att Dan Browns bok kommit ut har det nämligen skrivits en del om plagiat och vad som är sant i boken. Det gjorde att jag läste på om ämnet och dessutom har jag en annan synvinkel på saken än vad filmen har. Men låt oss ta det i tur och ordning.

Titeln på boken och filmen

Till att börja med, låt oss komma överens om en sak: Leonardo var från Vinci. Han hette alltså inte Da Vinci i efternamn, lika lite som Karlsson på taket heter ”På taket” i efternamnet. En mer korrekt titel hade varit Leonardo-titeln, fast jag medger att Da Vinci-koden är klatschigare. Den här kampen kan jag nog nästan glömma att vinna.

Fast det är en annan sak med titeln. Det finns inte särskilt mycket Da Vinci-koder i berättelsen. Framför allt slutar det inte med någon Da Vinci-kod, vilket gör att varken kryptografen eller symbolprofessorn har särskilt mycket att dekryptera/avkoda. Heter verket Da Vinci-koden, då bör faktiskt Leonardo haft mer med saken att göra än att måla en tavla, som kanske/kanske inte kan användas för att stödja en teori. Med tanke på att Leonardo faktiskt höll på en hel del med koder (att tvingas läsa en spegelskrift räknas inte som en stor Da Vinci-kod, tycker jag), hade det funnits massor man kunde göra: koder gömda i hans målningar (vilket faktiskt förekommer), eller bland hans anteckningsböcker (à la National treasure) eller någon helt nyupptäckt Leonardo-artefakt. Tja…

Frisyren

Rätt många har klagat på filmen av en enda orsak: Tom Hanks frisyr. Jag säger bara två saker. 1. Skaffa ett liv. 2. Kolla in killen i Erasmus-reklamen: http://www.erasmusstudent.se/ Plötsligt verkar Hanks faktiskt se ut som en, vänta på det… en professor…

Historien

Sen kommer vi äntligen till huvudämnet. Jag tänker inte uppehålla mig särskilt länge vid det faktum att historien är påhittad och snodd. Så klart är den det. Det är allt skönlitterärt. Jag tänker inte ens klaga på Priorere de Sion-delen. För min del skiljer det sig inte från S.P.E.C.T.R.E. i James Bond-filmerna: det är en skurkorganisation. Och att delar av en kyrka får vara skurkar i en film och en bok har jag inga problem med. Det får alla typer av organisationer förr eller senare.

Nej, det jag tänker diskutera är dels Maria Magdalena-grejen och Robert Langdons professionalism, eftersom det är det verken kretsar kring.

I’ll never be Maria Magdalena

Ja, det är sant att Maria Magdalena troligen inte var en sköka (eller hora som vi säger nu för tiden), utan att hon baktalades av kyrkan efter kyrkomötet i Nicocae. Var hon Jesus fru som Da Vinci-koden säger? Spelar roll.

I vilket fall som helst finns det inga trovärdiga källor om henne, d.v.s. källor utanför de texter som valts in i bibeln och de som blivit apokryfiska (med andra ord uteslutits ur bibeln). Det testamente hon möjligen skrivit är från åtminstone 60 år efter Jesus död, så då lär hon ha varit närmare 100 bast, förutsatt att hon inte var mycket yngre än Jesus, i vilket fall hon kan ha varit så ung som 80… Jag vet inte om jag skulle lita alltför mycket på en text som skrevs ett halvt århundrade efter händelsen av en kvinna som troligen var senil eller i alla fall partisk. Ah, och nu förutsätter vi att de andra texterna är sanna? Nej, inte jag i alla fall. Troligen kommer Star Trek att om 2000 år att behandlas på motsvarande sätt: Uhura-avsnitten har raderats för att skuffa undan kvinnan, och vad står i vers och kapitel X av Gamla och Nya Testamenten (originalserien, respektive Next Generation, Deep Space Nine, Voyager och Enterprise)? Det ser vi redan tecken på, så det är bara att fortsätta. Och Roddenberry som redan vände sig om i sin grav när bajoranernas religiositet behandlades som något positivt i Deep Space Nine, kommer att rotera som en propeller.

Än sen…?

Men åter till Da Vinci-koden. Okej, låt säga då att allt som Teabag, förlåt Teabing, säger är sant, att graalen hittas och att det här skulle komma ut. Hemska tanke? Nä.

Är det någon som skulle bli förvånad ifall Vatikanen skulle ha en hemlig militär makt? Är det någon som skulle bry sig ifall det dök upp någon som påstod sig vara Jesus ättling? Ens utanför amerikanska talk-shower? Och finns det någon som läst boken eller sett filmen som tänker ”åh, nej, så här får det inte vara: Jesus får inte haft sex, han får inte ha fått ättlingar, han får inte ha varit en vanlig människa”? I så fall kanske inte Da Vinci-koden var din kopp te från början. Hallå, det är en thriller. Och jultomten finns faktiskt, så du behöver inte ha mardrömmar.

”Professor” Langdon

Som i så många fall börjar Da Vinci-koden med att försöka etablera hur smart huvudpersonen är, bara för att i nästa ögonblick se till att han eller hon knappt förstår vad en symbol är. Kom igen, en professor som inte vet vad en kryptex är? Bra jobbat.

Men det är inte den scenen jag tänker på. Den scenen jag tänker på är den här (se bilden nedan):

Ian McKellen som Teabing

Ian McKellen som Teabing förklarar för professor Langdon och agent Neveu vad den heliga graalen är

Jag har redan skrivit en hel uppsats om Arkiv X. Den finns med in min bok ”Manusförfattarens guide” (tillgänglig via Vulkan.se). Men det finns en svaghet i Arkiv X som jag inte skrev särskilt mycket om där, nämligen de där återkommande scenerna där Fox Mulder (konspirationsteoretikern och beteendevetaren) försöker övertala Dana Scully (skeptikern och läkaren). Deras samtal är ofta intressanta, men så finns den här delen:

MULDER: Vi har ett mord. En man blev knivskuren. Alla dörrar är slutna inifrån och alla fönster också. (UNDERTEXT: Det är omöjligt.)

SCULLY: Fanns det någon gas? (UNDERTEXT: Det är inte alls omöjligt.)

MULDER: Nej. (UNDERTEXT: Det är visst omöjligt.)

SCULLY: Fanns det en möjlighet att offret låste dörrarna efter han blivit knivskuren? (UNDERTEXT: Sluta säg att det är omöjligt.)

MULDER: Hans huvud hittades tre meter ifrån honom, så nej… Min gissning är att han blev halshuggen av ett monster som kan gå genom väggar. (UNDERTEXT: Min gissning är att han blev halshuggen av ett monster som kan gå genom väggar.)

SCULLY: Va? Det finns inga monster som kan gå genom väggar. (UNDERTEXT: Jag står enbart ut med dig för att du är så snygg.)

MULDER: Men tänk om det fanns monster som kunde gå genom väggar. (UNDERTEXT: Jag vet.)

SCULLY: Okej. I så fall, vad skulle hindra dem från att sjunka ner i marken? (UNDERTEXT: Ha, där fick jag dig.)

MULDER: Ehhh, men tänk om det här monstret hade hittat på ett sätt att undvika att sjunka ner i marken. (UNDERTEXT: Snälla, tro mig.)

SCULLY: Okej, då åker vi och letar efter ett monster som kan gå genom väggar och dessutom har hittat på ett sätt att undvika att sjunka ner i marken. Var börjar vi?

Hela scenen med Teabing (som kallas Graal-fanatiker, förresten, för den som undrar vad hans utbildningsnivå är) påminner om en sådan Arkiv X-scen. Teabing försöker just med ”tänk om”-grejen. Och här ligger problemet med ”professor” Langdon. Hade han varit något värd (vilket han själv medger att han inte är, ”flera andra hade varit bättre än jag”), hade han satt stopp tidigt för Teabings teorier och förklarat att det kanske är roligt att spekulera, men att de kanske borde åka därifrån innan de blir fasttagna.

Fast vad hade det varit för berättelse då?

Å andra sidan lyckades nog Monty Python bäst med just jakten på den helige graal. Tätt följd av Indiana Jones 3.

En sak som jag dock inte hört något om, är att lösningen på koden (och här finns det en rejäl spoiler, kanske jag ska tillägga för den som inte vill veta mer, ehh, jag lägger in en bild så att du inte råkar se av misstag…)

Massiv spoiler

Massiv spoiler

Jo, alltså att lösningen till kryptexen var ganska bra, men att jag aldrig sett någon kommentera att äpplet ibland anses vara den frukt som växte på kunskapens träd.