Uppslukad

Tydligen har nummer två av Jasper Ffordes böcker om Thursday Next, Lost in a good book, också blivit översatt till svenska. Uppslukad blir den svenska titeln. Jag ser redan fram emot den och hoppas att det blir många flera. Den var, som jag minns det, väldigt bra. Vi får se om minnet och den faktiska boken stämmer överens. Å andra sidan förlorade den första lite grand i översättningen. Kanske en kommenterad upplaga vore något att fundera på, när språket är så viktigt.

Lost in Austen

Jemima Rooper (i mitten) som Amanda i Lost in Austen, flankerad av Gemma Arterton som Elizabeth Bennet och Elliot Cowan som Darcy

Jemima Rooper (i mitten) som Amanda i Lost in Austen, flankerad av Gemma Arterton som Elizabeth Bennet och Elliot Cowan som Darcy

Jag såg att SVT skulle/håller på att visa ITV:s serie Lost in Austen. Jag har inte sett den så jag kan inte säga säkert och det nämns inte i Wikipedias artikel, men det känns spontant som om serien är rätt ”inspirerad” av Jasper Ffordes bokserie om Thursday Next, som jag senast skrev om här.  Båda handlar om att tränga in i 1800-talsromaner (”[en hybrid av] bonnets and speed dating” som en recensent skrev) och påverka handlingen. Lost in Austen (som låter rätt likt Fforde-titlarna The Eyre Afair och Lost in a good book) sägs vara rolig. Fforde är rolig. Austen förekommer (naturligtvis) flitigt i Ffordes böcker. Och båda har kvinnliga huvudpersoner trots att verken är skrivna av manliga författare. Förhoppningsvis är skillnaderna inte heller så stora, för Ffordes böcker kanske kan få ett uppsving av det här, även på den svenska marknaden.

Några av mina favoritböcker går inte att rekommendera

Jasper Fforde

Jasper Fforde

Jag blev nyligen klar med femte boken i serien om Thursday Next av Jasper Fforde, First among sequels. Ja, de här böckerna läser jag på engelska för att de helt enkelt är oöversättliga, på samma sätt som Finnegans wake är det. Och trots att böckerna är både roliga, intelligenta, uppfinningsrika, intrikata och har ett språk som är fantastiskt är det oerhört svårt att rekommendera dem till andra. Jag vill rekommendera dem, men det finns några saker som gör det alldeles för svårt för att de jag pratar med ska göra annat än le stelt, nicka och backa långsamt.

Till att börja med har du säkert redan reagerat på att böckerna är oöversättliga. Oöversättligt = dåligt. Jag menar, vem läser ens Finnegans wake idag? (Om du är för lat för att klicka på länken ovan, kan jag meddela att det är en roman av James Joyce, han som också skrev Odysseus.) I många fall är det säkert så. Men det är inte alltid rök betyder eld. Det kan också betyda att man står ute i kylan och andas. De här böckerna tillhör de undantagen.

Sedan är själva genren lite svårförklarlig. På baksidan står det så här:

Jasper Fforde have been compared with the Pythons, Terry Pratchett, JK Rowling, Thomas Pynchon, Douglas Adams, Kurt Vonnegut and Lewis Carroll. But he’s actually a true original.

Det beskriver lite av stilen och genren, och ändå inte. Som om blandningen skulle vara lätt att förstå, menar jag.

Den tredje svårrekommenderade delen är intrigerna. Huvudpersonen Thursday Next är en litterär detektiv – och bara det är ett ganska svårförklarligt koncept. Låt mig försöka förklara en del av intrigen i första boken: Thursday Next får i uppdrag att stoppa en kidnappare som håller självaste Jane Eyre (från romanen med samma namn) gisslan. Hon reser in och ut ur böcker, förändrar intriger och försöker stoppa kidnapparen från att för alltid förändra hur ”det går” i böckerna.

Att hon sedan har en återskapad dront som husdjur, att Krimkriget fortfarande pågår och att det inte finns religion på samma sätt, utan att folk är litterära istället, gör att man snart förlorar alla som eventuellt lyssnat till slutet.

Men, lita på mig: de där böckerna – The Jane Eyre Affair, The Well of Lost Plots, Lost in a Good Book, Something Rotten och First Among Sequels – kommer att bli dina favoriter också. Jag har åtminstone aldrig mött någon som har läst dem och inte gillat dem…