De som kan, gör ibland inte…

Det finns ett uttryck som av förklarliga skäl irriterar lärare, nämligen:

”He who can, does. He who cannot, teaches.”
George Bernard Shaw, Maxims for Revolutionists: Education. Man and Superman, 1903.

Men jag är inte ute efter att kritisera den andra meningen, utan den första. För inte nog med att personer som kan någonting, ibland lider av olika motsvarigheter till författarens skrivkramp, det finns en annan intressant faktor. Jag kom att tänka på den i samband med en vän. Den här vännen är litegrand som Alexander Lukas, Kalle Ankas tursamme kusin. Jag gillar henne och det förminskas inte av att hon är ganska olik mig. Jag har gått på universitetet i 5,5 år, läser ständigt och utökar hela tiden min kunskap (både på djupet, alltså mer kunskap om samma sak, och bredden, d.v.s. nya ämnen). Min vän har inte alls något läshuvud och verkar köra på en välutvecklad magkänsla. Det är också henne det går bra för. Hon tjänar mycket mer än mig. När hon går från ett jobb verkar nästan folk stå på kö för att anställa henne. Nästan som magi. Inte så att det går dåligt för mig. Nej, det går bra för mig. Men det går ändå mycket bättre för henne.

Jag har funderat mycket på varför. Inte för att jag missunnar henne hennes framgångar, eller för att jag är avundsjuk, utan för att jag tänkte försöka dra nytta av det hon kan. Dock har mina funderingar varit utan resultat. Fram tills för någon kort tid sedan, när hon kontaktade mig och vad mig om hjälp med en liten sak. Jag gjorde vad jag kunde, och under tiden insåg jag att hon kunde mindre om det där än vad jag hade kunnat gissa. Då är jag ändå inget proffs på just det där ämnet. Jag fuskar lite. Det är anledningen till att jag inte marknadsför mig som expert på det. Jag nämner inte ens att jag kan det där. Men min vän är delvis anställd för att ta hand om det ämnet.

Och min poäng har inte så mycket med min vän att göra, som skillnaden mellan hur vi resonerar. Jag tror nämligen att den är en del av en framgångens nycklar. En del människor hoppar rätt in i smeten och har okej framgångar, kanske trots att de inte vet allt om ämnet. Andra vet mer, och vet just därför vilka som kan mer om ämnet, vad de inte behärskar, vad som väntar bortom horisonten, och hur svårt det är egentligen. All den kunskapen hindrar dem, egentligen utan att det skulle behöva vara så. Inom det här området vet jag tillräckligt för att kunna vara ödmjuk, men min vän har precis så mycket kunskap att hon klarar sig till vardags. Det ligger henne inte i fatet, utan blir en styrka. Det är något jag både beundrar och förundras över.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna omsätta det här i några praktiska resultat än så länge. Men det gör mig bra mycket mer observant på liknande situationer. Och på min vän.

Några julkonstigheter

Man kanske kan säga att jag är en blandning mellan Grinchen och onkel Scrooge – efter förvandlingen. Jag gillar festandet med julen, men har svårt för alla konstigheter. Några av dem tänkte jag skriva om här:

* tjuren Ferdinand handlar alltså om tjurfäktning. Tänk på det lite. Verkligen muntert. Men titta gärna en gång till på Ferdinand och försök att bortse från korkekar där det växar korkar, ”fast hon var en ko” och andra roliga saker. Jag har bara svårt att se att tjurar skulle titta på en PR-affisch där en stolt matador (‘dödare’) sticker ett antal spjut i ryggen på en artfrände och tänka ”Åh, det där vill jag också göra. Till varje pris vill jag också komma dit.”

*

”Vet de över huvud taget om att det är jul?”

”Nej, det vet de inte. Och det har inte med att de är fattiga. För de är inte uppfostrade i en huvudsakligen kristen kultur. ‘Christmas’ – Christ- Kristus – fattar du kopplingen?”

Jag gillar låten, men texten är kanske inte helt genomtänkt.

*

Den här låten har valts till den juligaste låten, i någon brittisk undersökning. Vilken julstämning man får av folk som blir svikna under julhelgen… Min teori är att folk tänker på videon som julig.

* varför campar Musse, Långben och Kalle framför stans soptipp? Det verkar ju ha varit finare bara drygt femton meter därifrån.

*

Trean på samma lista. Men det är inte illa att få in drygt femtio förolämpningar i en jullåt utan att någon reagerar. Eller så kanske det är en motreaktion. Som Just D skaldar: ”de grälar om vikten av att hålla sams.” (För texten, se http://www.youtube.com/watch?v=ev94MQ9KQUs)

* att sedan fundera över hur tomten hinner, är ungefär som att fundera över hur Jesus kunde gå på vattnet.

Å andra sidan:

Varje tillfälle när man får äta kryddost, dricka must, knapra pepparkakor och öppna presenter kan per definition inte vara helt fel.