Ett äventyr med dinosaurier

A Rift in Time Cover 01En helt vanlig dag på jobbet förvandlas till en mardröm när två forskare och ett antal civilpersoner åker genom en reva i rumtiden. De strandsätts på jorden för miljontals år sedan. Med ens är de inte längst upp i näringskedjan längre. Och något därute är mycket hungrig…

Det är historien i fotografnätverket Fototräff i Göteborgs spännande äventyr A Rift In Time (tillgänglig som e-bok via Adlibris, Bokus, Bokon och Publit). Historien berättas i serieform och innehåller några riktigt coola scener. Berättelsen är på engelska.

Äventyret är skapat, fotograferat och formgivet av Henrik Mårtensson, Petri Olderhvit, Julia Reinhart, Petra Brewitz, Robert Johannesson, Jesper Andersson och Marie Eriksson. Själv är jag med som en av de ofrivilliga tidsresenärerna.

En sak som skiljer A Rift In Time från de flesta andra projekt jag har varit med i är att det verkligen var ett jämlikt samarbete: alla fick tycka till, ha idéer, skådespela och regissera. Mycket bra projektgrupp som jag gärna arbetar mer med.

Läs gärna mer om hur projektet genomfördes på Henrik Mårtenssons blogg. Där kan du också tjuvkika på några av bilderna.

Och som sagt, A Rift In Time är tillgänglig som e-bok via Adlibris, Bokus, Bokon och Publit.

Tydligen är jag ovanlig

I bilen hem från midsommarfirandet kommenterade min sambo att jag inte är som de flesta andra svenskar. Hon tyckte att det var bra (men att hon har brottats med det tidigare, och säkert kommer att fortsätta att göra det framöver). Det är såklart inget jag är omedveten om själv. Man kan liksom inte låta bli att upptäcka att man är den ende som X:ar, när det sker gång på gång.

Jag är givetvis också medveten om att alla människor i viss mån är ovanliga. Det är i sig inget ovanligt att vara ovanlig. Det kan vara hur vackert som helst att folk är olika. Om den här texten kan få en enda människa att framträda som ovanlig så har vi tillsammans gjort världen mindre enformig.

Det finns ett annat skäl till att jag skriver. Ibland kan jag känna mig lite ensam att ha just de här ovanligheterna. Inte var och en, utan den här kombinationen. Lite sorgligt är det (”Life is a mystery, everyone must stand alone” för att tala med Madonna), men jag försöker också se det positiva: det unika gör det lättare att hitta just mig för den som söker en person med just de här egenskaperna:

  • äger ingen bil
  • har inget körkort – något som gör folk tacksamma över punkten ovan
  • gillar inte sommarstugor – men tolererar att andra gör det
  • gillar B-filmer, actionfilmer och serietidningsfilmer – och analyserar gärna sönder dem. Det gäller också filmer som många tycks avsky eller vara starkt kritiska till eller som ingen hört talas om [1], inklusive men inte begränsat till:
    • Hudson Hawk
    • Batman & Robin (som jag tycker knyter an till det som var bäst med Batman-figuren, nämligen den roliga TV-serien, snarare än de ganska bleka pseudo-seriösa serierna)
    • The league of extra-ordinary gentlemen
    • Charlie’s angels
    • Det stora tågrånet (med Sean Connery, baserad på en bok av Michael Crichton)
    • Daredevil (även om slutstriden är lite av en besvikelse)
    • Bud Spencer & Terence Hill (lätt nostalgiskt)
    • Red (med Bruce Willis)
    • Salt
    • Förhandlaren
    • Mission Impossible 4 (som är den bästa i serien)
    • Trubbel på Baker Street
    • The wedding singer
    • Den där Mary
    • Cutthroat island
    • Demolition man
    • nyinspelningen av 12 fördömda män (till skillnad från originalet)
    • nyinspelningen av Fönstret åt gården (med Christopher Reeve)
    • Dinner for schmucks
    • James Bond-filmerna med Timothy Dalton (eftersom de är de som mest liknar Flemings böcker, åtminstone om man struntar i vissa korta undantag)
  • ogillar några av de filmer man ”ska” tycka om – eller tycker i alla fall inte att de är något märkvärdiga: Gökboet, Sista natten med gänget, Picassos äventyr, Forest Gump, Född den 4:e juli, James Bond-filmerna med Pierce Brosnan, Dr Strangelove, Da Vinci-koden, och Stjärnornas krig (ja, till och med originalen!)
  • har svårt för i stort sett alla svenska filmer och all svensk TV. Det har gått så långt att jag inte ens försöker längre
  • tittar mer på TV än på film, där det finns så mycket mer banbrytande: se bara på några av de bästa TV-serierna i världen, samt Lie to me, Hämnd AB (som den här bloggen har fått sitt namn efter, ”nya” Mission Impossibe (från 1988-1989), MacGyver (som har lärt mig så mycket), Futurama, Scrubs, Frasier och ‘Allo ‘allo. Just nu fördjupar jag mig i Dr Who.
  • däremot har jag missat och struntat i några av de största serierna, som folk pratar om hela tiden: Game of thrones, The Sopranos, Seinfeld, True blood, How I met your mother och allt vad de heter. TV har helt enkelt blivit mindre relevant för mig (därför borde jag ändra verbet i förra punkten till ”tittade”, men det förstör symmetrin)
  • läser fortfarande guldålderns deckare, inte de där moderna svenska polisprocedur-romanerna
  • föredrar böckerna om Martin Beck framför filmerna
  • föredrar filmerna med Gösta Ekman som Martin Beck framför filmerna med Peter Haber
  • har oerhört svårt för Håkan Hellström och Ulf Lundell, Bob Dylan och Carola Häggkvist, Bruce Springsteen, Rolling stones
  • spelar inte spel på datorn, eller via telefonen
  • har lätt för att prata med kvinnor – och dem med mig
  • har inte svårt för att samtala, och berättar allt om mig för den som frågar (så länge det inte skadar mig eller någon annan, men då berättar jag det)
  • läser gärna böcker flera gånger om de är bra, och ser gärna om filmer om de är bra
  • har några bästsäljande men i Sverige ganska okända författare som favoriter, såsom Jeffery Deaver (en av få författare jag har en hel hyllmeter av), Jasper Fforde, John J. Nance, Richard Wiseman och Mary Roach
  • jag lyssnar på Povel Ramel och andra äldre svenska humorister – men inte till besatthet
  • jag hoppar över Melodifestivalen och Eurovision Song Contest
  • jag tittar inte på sport, varken på plats eller via TV
  • jag har aldrig sett ett helt avsnitt av någon talangjaktsprogram, eller Bingo-Lotto, och sedan 1990-talet inte en enda gala
  • driver eget företag, men jagar inte kunder hela tiden
  • antecknar fortfarande på papper
  • tycker att midsommar, jul och påsk (samt andra familjehögtider) bleknar i jämförelse med Halloween
  • anser att mitt jobb som författare inte är att skriva om mig själv, och skriver bara väldigt sällan om personliga saker (senaste tiden har det dock blivit en del sånt)
  • gillar basröster
  • har enligt andra väldigt lite prestige och har ofta inga problem med att ta kritik, bland annat eftersom jag är ganska kritisk mot mig själv
  • kan prata tämligen ledigt om att jag är smart och andra styrkor (den uppenbara motsägelsen mellan den här punkten och den förra löses enkelt när man träffar mig – försök gärna)
  • är uttalad ateist och pratar med barnen om det. En av mina favoritsysselsättningar är att lyssna och titta på The Atheist Experience, en TV-show där ett gäng ateister förklarar vad ateism är, och försöker ta itu med många fördomar om vad det är. Med tanke på att religion är den vanligaste formen av obevisade åsikter som folk ändå sällan drar sig för att göra allsköns hemskheter i dess namn, så tycker jag att det är en viktig fråga, och många med mig
  • dricker te, inte kaffe
  • har läst mycket om teorierna bakom trolleri, blåsningar och påverkan men har själv svårt för att ljuga
  • dricker inte sprit – men har ofta roligast på fester ändå. Det blir bara varken nubbe, eller öl, eller ett glas rött, eller cider, eller… – och jag tycker att nollhypotesen gäller, så den som förespråkar att man ska göra något som ska föra fram argument för det
  • äter inte kött men har ingen lust att diskutera det hela tiden
  • dömer restauranger på deras bröd (om de inte kan servera gott bröd till maten, då kan de troligen inte heller göra god mat). Om jag kunde leva på bröd, skulle jag nog göra det.
  • jobbar delvis inom IT-branschen, men kan inte programmera
  • kommer från arbetarklass, men har pluggat vidare som en av de första i släkten, och sedan, som den troligen förste i släkten framgångsrikt drivit företag, och bor dessutom två timmars bilresa från närmaste släkting
  • gillar listor – och tänker i form av listor, vilket betyder att jag också pratar i listor. Uppenbarligen.

Nu när du läst så mycket underligt om mig har jag en fråga: kan du fortfarande tänka dig att umgås?

Fotnoter

1. Jag tycker också om ett par filmer som man ”ska” tycka om, men vad är det för originellt med att gilla Blåsningen, De omutbara, King’s speech, Tillbaka till framtiden, Amélie från Montmartre, Den enfaldige mördaren, Schindler’s list, En fisk som heter Wanda, Fyra bröllop och en begravning, När lammen tystnar, etc. På samma sätt har jag inte heller listat åsikter som är majoritetsåsikter: mot rasism, mot kvinnoförtryck, mot svält, mot tortyr, mot sjukdomar och mot alternativmedicin.

Mitt liv på Wikipedia har tagit en ny vändning, eller två

Det var ett tag sedan jag skrev om Wikipedia här på min blogg. Anledningen är delvis att jag nuförtiden skriver om Wikipedia på Wikimedia Sveriges blogg. Men det finns en annan anledning som jag inte har skrivit särskilt mycket om på svenska, helt enkelt därför att jag inte har hunnit. Men nu stjäl jag mig till några minuter för att få förklara vad som har hänt.

Bookshelf-projektet

För en tid sedan blev jag kontaktad av min vän Frank Schulenburg, som en del av er minns från essän Tio tankar om kvalitet. Frank berättade om att de nyligen hade startat ett projekt som hette Bookshelf, och som innebar att man skulle samla ihop och skapa informationsmaterial om Wikipedia och dess systerprojekt. Eftersom jag är författare i grunden, och har skrivit ett och annat om Wikipedia (inklusive två videor), nappade jag genast.

Snart blev jag anställd på halvtid av Wikimedia Foundation för att hjälpa till som ämnesexpert, eller ”Advisor to the Project Manager of the Bookshelf Project” som min officiella titel löd.

Tillsammans med flera andra skapade vi sedan flera broschyrer, till exempel Welcome to Wikipedia.

Sedan tog projektet slut. Av någon anledning ville Wikimedia Foundation behålla mig, så de…

Stipendiatet

… gav mig ett stipendiat (org. Fellowship). Jag blev Wikimedia Foundations fjärde stipendiat. Istället för halvtid, var det här på heltid. För att förtjäna mitt uppehälle skulle jag nu försöka sprida kunskapen om Bookshelf-projektet så att broschyrerna och det andra materialet översattes och anpassades till så många språk som möjligt, och sedan en sak till:

Jag blev ansvarig för att förändra den process som nya användare går igenom när de skapa ett konto på Wikipedia. Eller som de uttrycker det så elegant på engelska, the Account Creation Improvement Project. För att förklara det kort: Facebook förklarar varför man ska skaffa konto där på 54 ord. Wikipedia varnar tänkbara nykomlingar under hela 681 ord.

Vi har funderat en hel del på vad som behöver förändras för att göra Wikipedia mer inbjudande. Det räcker inte bara med att ta bort varningsskyltarna och korta texterna. Vad vi behöver är något som får nykomlingarna att känna sig som en del av Wikipedia. Vi frågade faktiskt vad nykomlingarna förväntade sig när de skapade sitt konto. Resultatet blev att de verkligen ville ”vara en del av Wikipedia”. Vad betyder det? Ja, vi frågade det också. Se resultatet på den frågan här.

Vad gör jag nu?

Och efter enkäterna har vi börjat på nästa steg. Där skulle vi vilja att du hjälpte till. Hur? Jag är glad att du frågade.

På den här sidan håller vi just nu på att skriva de sidor som nya användare kommer se när de skapar sitt konto. Där kommer du in. Vad tycker du att nykomlingarna ska få sig till livs? En video som förklarar hur Wikipedia fungerar? En knapp som hjälper dem att skapa sin användarsida? En lång och tråkig (men varnande!) sida om hur farligt Wikipedia är? Ja, vad du än gör för sida så kommer vi att testa den – live på Wikipedia!

Det här försökte de med när de skulle ha den årliga insamlingskampanjen. Ni vet, den där kampanjen där Jimmy Wales var på alla sidor på Wikipedia. De testade alltså sidorna först och kom fram till att ingen annan sida kunde mäta sig med Jimmy Wales när det gällde att samla in pengar. Ändå gnällde folk. Inte nog med det, folk gnällde, trots att de hade haft chansen att ge förslag på vad helst som skulle finnas i insamlingsbannern. Knappt några hjälpte till att föreslå några banners, och trots det klagade de. En del jag har pratat med förklarade det med att de inte hade förstått att Jimmy skulle sitta där så länge.

Därför vill jag nu ge dig chansen igen att förändra stora saker på Wikipedia. Här är länken igen till den sida där vi utvecklar de sidor som alla nykomlingar kommer att möta.

Gå dit nu. Resten av inlägget är inte särskilt spännande, så sätt igång att göra egna versioner av de tre sidorna nu, så får vi se. Din version kanske vinner och blir översatt till 270 olika språk…!

Bevakningslistan

Det ovanstående har jag jobbat med under en tid nu. Det jag ska berätta nu om har med mitt liv Wikipedia att göra. Under det senaste året har jag inte varit särskilt aktiv på Wikipedia. Jag har nog till och med vissa månader halkat under gränsen för att vara en mycket aktiv Wikipedian, och någon enstaka månad gränsen för att vara en aktiv Wikipedian! Jag! Bäst att inte säga något till tidningarna om det.

Men nu tänkte jag att jag skulle komma tillbaka som artikelskribent. Jag har till och med gjort en sak för att inte hamna i samma fälla som jag har gjort tidigare, nämligen att nästan enbart skriva i diskussioner, och alltmer sällan i artiklar. Man kan se att jag fortfarande redigerar mest i artiklar här, men sista året frestade jag nog på den där statistiken rejält. Det jag gjorde för att försöka hålla mig till artiklar hade med bevakningslistan att göra. Jag brukar säga när jag föreläser att jag går till min bevakningslista ungefär lika ofta som jag kollar mina mail. Därför är det oerhört viktigt att de artiklar jag bevakar är intressanta, för annars riskerar jag ganska snabbt att lockas in i diskussioner om saker som inte gör Wikipedia bättre.

Till saken hör att min bevakningslista innehöll 4400 sidor. Det var alltifrån artiklar som jag har redigerat en enda gång till artiklar jag jobbat mycket med. 4400 sidor är mycket. För mycket. Så jag rensade lite. Jag gick in och klickade bort några artiklar. Jag orkade tills det var 4200 artiklar. Fy, det var många rutor att klicka i. Så började jag redigera listan i råformat (det kan man också göra). Det gick fortare, men efter en lång stund hade jag fortfarande 2700 artiklar kvar.

Då clickade jag ctrl+A och ctrl+Del och raderade allihopa i ett enda slag. Sedan började jag bygga upp bevakningslistan från början. Jag kanske borde ha sparat den ursprungliga listan någonstans, men det gjorde jag inte, så nu är det bara att fundera på vilka artiklar jag tycker är intressantast.

För tillfället har jag hela 25 sidor på min bevakningslista. Det är ganska skönt att inte hela tiden lockas in i oväsentligheter. Å andra sidan saknar jag litegrand att andra inte redigerar i samma artiklar som jag gör.

James Bond-projektet

Jag, Jan Ainali och Axel Pettersson satt på tioårsdagen av Wikipedia och tittade på artikeln om SMARTA mål och insåg hur mycket projekten på Wikipedia skiljer sig från projekten i den verkliga världen.

* Utanför Wikipedia är ett projekt något som ger ett förutbestämt resultat (eller misslyckas med det). På Wikipedia kan ett projekt vara hur stort som helst, till exempel Projekt Afrika. Hur ska man kunna se ifall det projektet är klart?

* En annan sak är att projekt ska vara tidsbestämda. När blir Projekt Kemi klart?

* I vanliga projekt finns det måttstockar för ifall projektet misslyckades eller lyckades. På Wikipedia rinner de flesta projekt ut i sanden, vilket alltså betyder att de misslyckas.

Tänk om vi kunde ändra det! Projekt tenderar att fokusera folks ansträngningar åt ett enskilt håll. Genom att genomföra projekten skulle vi kunna göra de artiklar vi är intresserade av på ett organiserat bättre. Ett exempel från engelskspråkiga är det militärhistoriska projektet, som för ett år sedan satte det ambitiösa målet att ha 500 utmärkta artiklar. Nu har man nått det målet!

Vi pratade om att kanske försöka införa något sådant på svenskspråkiga Wikipedia, men kom fram till att vi inte skulle sälja saken alls, utan se ifall vi kunde genomföra ett sånt projekt utan att säga något till någon så att vi hade en framgång att peka på innan vi föreslog att andra skulle anamma samma tankesätt.

Men jag kan inte hålla mig. Just nu har jag ett projekt för att förbättra artiklarna om de sammanlagt 25 James Bond-filmerna. (Jag var ett riktigt Bond-fan när jag var yngre och har fortfarande ganska många böcker om ämnet.) Det är ganska få artiklar (även om det är mycket för en enskild person), och jag har till och med funderat på hur bra artiklarna ska bli för att jag ska känna att jag kan gå vidare till nästa artikel. I vanlig ordning är jag ensam om mina artiklar (jag ser det tydligt på min bevakningslista eftersom den är såpass tom…), men jag hoppas fortfarande att någon annan ska hjälpa till. Det finns gott om arbete kvar. Så skriv upp dig på projektsidan och ta tag i en filmartikel!

Återigen

Nu är det här blogginlägget slut, men jag gissar att du redan har glömt bort vad som stod i mitten. Därför…

Ta chansen att förbättra de sidor som nykomlingarna får se. Vad behöver de? Vad vill vi ge dem? Gör din egen version här.

Plastpappa finns på nätet!

PLASTPAPPA – en komedi om ensamhet

Vald till Årets bästa film 1834!

Nu finns äntligen novellfilmen Plastpappa att beskåda på nätet. Länk finns nedan, men förbered dig redan nu för att skicka länken vidare via bloggar, Twitter, Facebook och röksignaler.

Handling

Var med och förfölj Jens Grahn (Jonas Rimeika) när han utvecklas från en ensam pojke till en väldigt ensam man. Jens lider nämligen av en underhållande förbannelse. Se honom försöka umgås med sina föräldrar, sina adoptivföräldrar och okända utan större framgångar. Hur ska det gå när han helt sonika bestämmer sig för att hitta en kvinna att skaffa barn med?

Om filmen

Plastpappa är en färgglatt absurd och rörande komedi av Lennart Guldbrandsson och Emil Lundaahl. I huvudrollerna: Jonas Rimeika, Betty Johannesson och Elsa Helin. Dessutom medverkar över 400.000 statister. Längd: 0:26:20.

Länk till filmen: http://vimeo.com/18811599.

Beställa filmen

Filmen går att beställa på DVD och super-8. DVD-versionen har såväl svenska som engelska undertexter.

Kontakt

Om du vill ha kontakt med filmmakarna Emil Lundaahl eller Lennart Guldbrandsson, se Kontaktsidan. Du kan även lämna en kommentar nedan.

Regionarkivet laddar upp unika bilder på Wikipedia

Lennart Guldbrandsson and Stefan HögbergNu har Wikimedia Sverige lyckats fixa en bilddonation som heter duga! Läs mer här. Bilderna kan börja läggas in i Wikipedias artiklar redan nu.

Regionarkivet är ett stort arkiv, som tar hand om massor av material, både från Göteborgs stad och andra ställen. Nu har de alltså beslutat sig för att gå i bräschen när det gäller tillgängliggörandet av sitt material på nätet. Det här är inte bara all heder åt dem, utan också en skön variation från det motstånd Wikimedia Sverige mött vid ett par andra tillfällen. Men förhoppningsvis kan Regionarkivets starka initiativförmåga också inspirera andra arkiv och museer att lägga sitt material under fria licenser så att alla får nytta av dem.

Som det ser ut nu kommer jag och Stefan (till höger på bilden ovan) att hålla ett gemensamt tal på tvådagarskonferensen FSCONS i november och berätta mer om det här, men redan nu kommer det här sätta press på andra som ännu inte läst på, orkat eller vänt sig från frågan om fria licenser. För kan Regionarkivet, kan alla. Om du tillhör de som är anställda på ett museum, ett arkiv eller något annat ställe (varför inte en tidning eller en TV-kanal?), så ring eller på annat sätt kontakta mig så kommer jag.

Wikipedia som universitetskurs

Idag meddelade Mittuniversitet att de kommer att ha en distanskurs om Wikipedia. I pressmeddelandet berättas bla. om orsaken till kursen, som är vällovlig nog: Wikipedia används och därför är det lika bra att folk får veta mer om hur det fungerar. Lärare på kursen är Magnus Eriksson, som jag träffade för en tid sedan när jag var uppe i Härnösand/Sundsvall. Jag har därefter varit med och tipsat om hur man ska lägga upp kursen och min bok om Wikipedia (som kommer i nytryckning i dagarna) är kurslitteratur. Förhoppningsvis blir det här bara den första kursen i en lång rad.