Världens bästa TV-serier

Det är vanskligt att utse ”världens bästa” någonting, men folk är fortfarande otroligt känslomässigt engagerade i TV, och det gör det här ämnet kanske ännu mer irriterande för vissa. Ändå tänkte jag försöka samla ihop de fem TV-serier som av olika anledningar kan sägas tillhöra de bästa i världen. Jag har då bland annat tänkt på hur länge de har gått, hur inflytelserika de varit, helhetstintryck och vilken TV-serie jag helst skulle ha med mig till en öde ö. Som ett exempel: TV-serien Mord och inga visor har gått länge, och tillhör de genrer jag gärna skulle se mer av på TV, men den har inte haft stort inflytande på andra serier. Andra serier som Sopranos har haft stort inflytande, men jag skulle inte vilja ha med mig den till en öde ö.

5 Simpsons

Simpsons

Så här såg Simpsons ut under den period de gick i Tracey Ullmans pratshow

Över 450 avsnitt efter att de började, fortsätter Simpsons att produceras. Bara det är inte bara rekord bland tecknade serier, det är också fortfarande kö bland kändisarna att få vara med som gästskådespelare. Som engelskspråkiga Wikipedia skriver:

It is currently the longest running prime time entertainment program with a consistent setting and recurring characters. While other prime-time shows have run longer, they are all news, sports, anthology or variety programs.

[källa]

(Liten anmärkning: den längsta TV-serien någonsin är Guiding light, som gått i över 15 000 avsnitt.)

4. Frasier

Frasier

Oh, baby I hear the blues is calling, tossed sallad and scrambled eggs...

Det unika med Frasier är dels att det är en sitcom med finess, dels att det är en uppföljare som fått fler utmärkelser än originalet. Dessutom innebär det här att Kelsey Grammer spelat samma rollfigur i tre olika TV-serier, vilket är om inte unikt, så åtminstone sällsynt.

3. CSI

CSI

Originalserien av CSI

Med tre samtidiga TV-serier på tittartoppen från samma franchise är det svårt att frångå hur stort CSI är. Över 500 avsnitt, serietidning, nöjespark, och en kommande långfilm, är också meriterande här. Att rättssystemet påverkas är också tungt vägande argument.

Men mitt tyngsta skäl att ta med CSI på listan är hur serierna har påverkat berättarstilen i moderna kriminalserier. Nu går det inte längre att bortse från hur kriminalteknikerna inverkar i brottsutredningen, men det är också mer detaljerade historier, där både så dåliga serier som The Mentalist och så bra serier som Lie to me har sitt ursprung.

För mig kommer CSI alltid att vara förknippad med förhörsscener där polisen Brass pressar de misstänkta genom att anklaga dem, medan Grissom sitter i bakgrunden och med ett höjt ögonbryn lugnt undrar:

Kan jag få se ditt högra öra?

(eller liknande)

2. Vita huset

Vita huset

Donna Moss, Josh Lyman och Sam Seaborn

Det är inte dåligt av en TV-serie att påverka rättssystemet, men det finns serier som gjort mer än så. Vita huset, en serie som började som det överblivna materialet från Aaron Sorkins filmmanus till Presidenten och miss Wade, har påverkat stora delar av det amerikanska folket att bli intresserad av politik. Vilken annan serie har gjort avsnitt om hur en lag kommer till, vad en pressekreterare gör, och har lärda diskussioner om konstitutionella och demokratiska frågor.

Vita huset var för övrigt en av de första TV-serierna där filmstjärnor frivilligt var med. Tidigare hade skiljelinjen mellan TV och film varit stor, men efter Vita huset gick stjärnorna mer ledigt från ena formen till den andra.

Hedersomnämnanden

* Arkiv X – som fick i skräckgenren på TV igen, och som skapade den stora vågen med serier om utomjordingar under 1990-talet

* Gunsmoke – en av de längsta TV-serierna någonsin, som också inspirerade till en våg av western-serier som vi knappt kan föreställa oss idag. Nästan varannan serie som gjordes var en western-serie under ett par år på 1950-talet. Inte helt olikt hur många svenska serier utspelar sig på 1800-början av 1900-talet.

* Cityakuten – som var en av de första prime-time-serierna att använda såpa-upplägget med flera sammanvävda intriger. Inte min kopp te, men svår att bortse ifrån.

Och nu världens bästa TV-serie:

1. Star Trek

Star Trek

Rödskjortor betyder inte samma sak längre

När det gäller TV-serier är det svårt att komma ifrån att Star Trek torde vara den serie som har påverkat TV-mediet, nej, hela historien mest.

Inte nog med att Star Trek har inspirerat uppfinningar och forskning…

Picard

Tea, Earl Grey, hot!

Inte nog med att vi tack vare Star Trek fick stjärnor…

Inte heller nog med att den gav en positiv syn på världen och att den bröt könsrollsmönster och överskred rasgränserna…

Första kyssen över ras-"gränserna" på TV

Första kyssen över ras-"gränserna" på TV. Bara det att Uhura inte var tjänstefolk inspirerade Whoopie Goldberg.

… inte nog med allt det.

Star Trek var den första TV-serien som fick en andra chans. Det är den enda serien som har två pilotavsnitt.

Och Star Trek var den första TV-serien som fick en hel bok om hur serien kom till. Reklamaren Stephen Edward Poe (som skrev under namnet Stephen Whitfield) var den förste som följde med bakom kulisserna på en TV-serie och skrev en bok om det. Det har blivit fler, om vi säger så, sen dess.

Inte heller nog med att Star Trek-serierna tillsammans finns i drygt 630 avsnitt och ett dussintal filmer, flera hundra skönlitterära böcker (och fackböcker), ett par nöjesparker, språket (”Scotty, beam me up”, ”warp”, etc), mm, mm. Det går nästan inte att överskatta seriens närvaro i vår kultur.

Nej, det är mer än så…

Star Trek mer eller mindre skapade science fiction-genren på TV, vilket i sin tur ledde till att vi fick science fiction på bioduken, vilket ledde till att science fiction-böckerna började sälja utanför den lilla skaran närmast sörjande. I själva verket, vore det som om…

… fiaskot Nudlar och 08:or (1996-1997) hade fått en gigantisk brevkampanj från de stora intellektuella författarna i Sverige som i utkanten av svenskt kulturliv satt och skrev romaner där allting skildrades ur två eller flera synvinklar – och det hade lett till att serien hade återuppväckts, gått i två säsonger till, blivit nerlagd, men sedan inspirerat andra manusförfattare att skriva en serie framgångsrika långfilmer där samma grepp används med vissa variationer – vilket i sin tur gjort att det hade producerats tre mycket, mycket framgångsrika serier i stil med Nudlar och 08:or, och att det senare kommit en EXPLOSION av Rashomon-berättelser i svensk TV, svenska böcker, filmer, tecknade serier och så vidare. En hel industri med tusentals anställda, egna spelregler och konferenser, priser, och internskämt.

Låter det otroligt? Men det var som hände med Star Trek. Och det är också enda gången (som jag vet) som det här har hänt i TV-historien. Åtminstone är det den första gången. Innan Star Trek fanns det inga konferenser för TV-serier – och definitivt inga universitetskurser.

Och det är därför det inte går att sätta någon annan serie som världens bästa serie.

Som jag trodde – Lie to me var bättre

Som jag trodde var det milsvida skillnader mellan The Mentalist och Lie to me. Låt mig bara kort skissa upp varför Lie to me är bättre.

1. Tim Roth är bättre än Simon Baker. Jag börjar med skådespeleriet eftersom det inte är det viktigaste. Men Roth är bättre. Det kan delvis bero på att Patrick Jane (ett namn jag stör mig på, bara det) ska vara excentrisk, men bara verkar sådär busrebellisk som Wolverine i X-men-filmerna medan Roth ligger någonstans mellan udda och Grissom – bara det är tillräckligt för att man ska vilja se serien.

2. Jag gillar närbilderna i Lie to me. Jag gillar till och med klippen som visar hur det ser ut i verkligheten: Saddam Husein, George W. Bush, Sarah Palin, etc. Och jag gillar hur de hela tiden konfronteras med folk som tror att de vet sanningen medan Lightman och hans kollegor ser saker ett steg längre med hjälp av vetenskap. Jane (jag tycker helt enkelt att det låter som en tjej) å andra sidan omger sig med klantar så att han ska verka smartare. Patetiskt.

3. Jane förklarar aldrig hur han löser fallen eller avslöjar lögnare. Däremot använder han hypnos som om han hade patent på det. Lightman däremot utnyttjar det här till max och berättar till och med för skurkarna vad han sett.

4. Intrigerna i Lie to me är mer komplexa. Eftersom det finns flera (kompetenta) rollfigurer går det att ha intriger i varje avsnitt, vilket skapar en kontrapunkt som är skönare än när det begränsas till en enda melodi.

Och det här är bara fyra skäl av flera.

Det skulle med andra ord inte förvåna mig om Lie to me läggs ner inom något avsnitt. Den serien är för bra. Inte Vita huset-bra, men riktigt bra. Missa inte nästa avsnitt på onsdag!

The Mentalist

Robin Tunney och Simon Baker i The Mentalist

Robin Tunney och Simon Baker i The Mentalist

Jag hade inte så höga förhoppningar om The Mentalist, när den hade premiär på TV3 häromdagen. Jag hade nämligen läst om serien här, och den analysen visade sig vara ganska på pricken. Fast hon glömde att nämna en sak: problemet med serien är att det saknas ledtrådar. Jag tyckte inte att idén är så dum med en tidigare bedragare (han påstod sig vara synsk) som använder sina kunskaper som polis. ”Jag är inte synsk, bara uppmärksam”-grejen hade kunnat bli riktigt cool. Om killen hade upptäckt något som man själv inte hade upptäckt. Om det hade funnits ledtrådar à la CSI:s superinzoomningar som gjort det till en lurig deckargåta istället för en ljummen soppa där han lägger en fälla för mördaren med hjälp av en rätt uppenbar lögn. Och om de andra poliserna inte hade varit så överdrivet dåliga. I jämförelse är Lestrade (från Sherlock Holmes) en rätt hyfsad deckare.

Låt mig istället visa ett exempel på hur man hade kunnat göra. Jeffery Deaver, en av mina favoritförfattare, skriver en bok om året om kriminalteknikern Lincoln Rhyme. Rhyme-böckerna tillhör de mest logiska böcker inom deckargenren jag läst sedan John Dickson Carr och Agatha Christie. Nu har Deaver börjat alternera Rhyme-böckerna med en serie om Kathryn Dance, som är expert på kroppspråk och på det sättet inte bara kan avslöja lögnare utan också använder deras kroppsspråk på ett sätt som Patrick Jane i The Mentalist bara kan drömma om. Hittills har det kommit en bok om Dance, en till är på väg, och hon introduceras dessutom i en av böckerna om Lincoln Rhyme.

Teamet i Lie to me

Teamet i Lie to me

Men, jag såg något annat som kan vara en bättre ersättning för The Mentalist, nämligen Lie to me. Den ska gå på TV4 med början onsdagen den 25 februari. Då tänker jag sitta klistrad. Serien följer en annan kroppsspråksexpert, spelad av Tim Roth. Serien bygger på en verklig forskares förmågor, inte helt olikt hur Conan Doyle skapade Sherlock Holmes. I Lie to me får man enligt trailern se detaljerna i folks ansikten när de ljuger. Det är de ledtrådarna som gör berättelserna, misstänker jag. Den 25 februari får vi se.