Vad Oscar Swartz lärde mig…

Under FSCONS som ägde rum förra helgen talade Oscar Swartz bland annat om det mänskliga behovet av att få andra att titta ditåt man pekar. Barn som misslyckas att få sina föräldrar att titta på den konstiga farbrorn höjer rösten tills föräldrarna måste titta. Hur han knöt ihop det med upphovsrättsindustrin och ett roligt experiment med apor är nästan för intressant för att berätta på så här liten yta. I alla fall, jag har anammat hans (och andras) tes och gjort en liten ”titta här”-grej, som så ofta förr, fast nu vet jag att jag har stöd för saken:

* det finns en anledning till att de som sysslar med Linux inte gör det lätt för sina användare. Kanske. Läs mer här.

* här är mer än 13000 ord, på bara några skärmlängder, och det tar bara två minuter att läsa alltihop.

* mer eller mindre smakfullt.

* har man inget att göra finns det hundratals sidor på något som kallas internet, att besöka.

Det här är kanske inte vad Oscar Swartz menade, men det är alltid risken när man talar på konferenser, att folk använder ens kommentarer och slutsatser på helt oväntade sätt. Ungefär som när folk gör det med vad jag säger.