Matilda snor alla bollar – en story om tidningar

I dagens GT (inte en tidning jag brukar läsa) finns en artikel om hur min sambo stjäl alla bollar och skrattar åt det. Faktiskt.

Det började igår när Matilda tog med våra två barn till Plaskis. Där möttes hon av GT:s buss. GT:s utsände berättade att eftersom Bruce Springsteen var i stan (verkligen? Svårt att se för alla uppslag i alla tidningar – sans och balans i rapporteringen, my ass!), så delar GT ut badbollar. Vår sexåring och hans kompis, 7 år, var störst där, och lyckades få tag på flera bollar. Sexåringen tänkte nämligen att han skulle ge några till sina kusiner som han ska hälsa på i övermorgon. Sedan fick GT:s fotograf ta några bilder på våra barn i deras nya båt som de var överlyckliga för. (både båten och bilderna) Han tog flera stycken, och fick noga veta deras namn. Därefter frågade han Matilda om namnet, och om det var hennes barnvagn. Matilda sa som det var. Killarna var överförtjusta över att få vara med i tidningen. Vi försöker tona ner förhoppningen: de kanske inte har med dem bland bilderna.

Dagen därpå kommer reportaget. Alla är spända. Ingen av båtbilderna är med. Däremot finns det en liten helbild med barnvagnen i centrum, med familjen bredvid. Flera GT-bollar finns med i bild. Artikeln och bildtexten har med samma citat av Matilda – tre gånger! ”Nu har vi badbollar till hela släkten”, för säkerhets skull med tillägget att hon skrattar.

Man kan le lite åt hur GT försöker vända en misslyckad reportageidé till något sensationellt, men för Matilda blev det en ögonöppnare om hur tidningar vinklar saker som de själva vill. En vän på besök kommenterade att det här är ganska vanligt. Hon tog exemplet med rättelserna (ett exempel som jag själv tagit tidigare): de är alltid avsevärt mycket mindre och ändå menar de att de gör sitt jobb. Den som har skrivit en insändare till en tidning vet att tidningen alltid får sista ordet (Second opinion lade ner sin verksamhet nyligen). Och många fnyser kanske lite föraktfullt när någon kändis säger sig ha blivit felciterad i media, eller felklippt för att få fram en bra skurk av ett förhastat ord, men när det händer en själv, då pausar man lite… och inser att de som är med i tidningen kanske också är människor som har bra och dåliga dagar, blir drivna till dramatiska beteenden av journalister, eller bara har otur att någon ser dem när de har sin värsta dag på länge. Jag är inte säker på att det går att göra något åt det.

För som jag brukar ta som mitt värsta exempel: en dag när jag var presskontakt för svenskspråkiga Wikipedia fick jag ett mail från en journaliststudent. Hon skickade med en artikel hon hade skrivit. Jag tyckte att jag kände igenom texten som hon attribuerade till mig, men eftersom jag inte blivit intervjuad av henne gjorde jag en sökning på några nyckelfraser. Döm om min förvåning när jag såg att personen bakom citaten var min företrädare som blev intervjuad i en annan artikel. Hon hade bara ersatt namnen och ville att jag skulle godkänna det. Min chock är litegrand att det här är nästa generations journalist. Hon hade kommit in på en journalistlinje, vilket i sig kräver ganska höga betyg. Men dessutom hade hon troligen läst källkritik och om hur man arbetar med texter på internet i skolan, eftersom hon inte verkade så gammal. Ändå betedde hon sig lika dåligt som journalisterna i sketchen av Lennie Norman.

Men nog om det. Nu ska jag gå och leka med mina badbollar. Hela släkten? Nä, de där badbollarna var bara till mig? Hahahahaha!

Felringt, så att säga

Man kan i viss mån mäta hur framgångsrikt Wikipedia är genom att titta på besöktsstatistik. Men det finns andra mått som jag tycker är mer tillförlitliga. Jag fick exempelvis en smärre chock när min pappa, som av födsel och ohejdad vana vägrar använda datorer på ett sätt som får våra svenska riksdagsledamöter att likna Barack Obama, berättade för mig om Wikipedia. Då har Wikipedia nått långt. När min farmor har börjat prata om Wikipedia kommer jag att pensionera mig från Wikimedia Sverige för då bör vi ha kommit så långt att Wikipedia används som den enda tillåtna källan på universiteten – i Uganda.

Ett annat mått på hur välkänt Wikipedia är, är alla fel som börjar uppstå. Jag tycker till exempel inte att det är konstigt att vi ser alltfler människor som inte vet vad Wikipedia är för något och försöker lägga in sina företag eller sina åsikter. Jag misstänker att folk gör samma misstag när det gäller telefonsamtal till SOS Alarm och frågar om vädret. Det är bara det att just nu drabbar det mig personligen. (Tänk på att Wikipedia drivs av frivilliga, inklusive det jag gör.) Eftersom jag är presskontakt står mitt telefonnummer och min epostadress väl synliga på Wikipedia. Det har inte varit några problem de senaste två-tre åren. För ett par månader sedan hände något. Folk började ringa som tokiga. Ett par gånger i veckan ringer folk och frågar om jag kan ta hand om biljettbokning till flyget. Det är förståeligt. Killen hade sökt på sitt flygbolag, hittade Wikipedia före flygbolagets webbplats, såg inget telefonnummer eller bokningsgrejer, men däremot länken Kontakt, klickade där, såg ett nummer och slog numret direkt – utan att tänka på att det står att numret inte går till en telefonkatalog.

Den senaste tiden har jag därför svarat på frågor om bostadsbyten, jultidningar, telefonnumret till Noomi Rapace (killen hade ett manus, ifall du skulle råka läsa det här, Noomi), vart man vänder sig för att överklaga felaktig vård av sjuk son, och inte minst Jehovas vittnen. Tänk dig själv om det skulle hända 2-3 gånger i veckan. Alltid nya frågor. Jag ser heller inte att det minskar, snarare tvärtom. Och numera drabbar det inte mig bara, utan också min sambo, som har fått lära sig olika varianter av ”Nej, du har ringt till presskontakten för svenskspråkiga Wikipedia”. Hur det kommer att bli när min fyraårige son börjar (få) svara i telefon mer regelbundet vill jag nog inte tänka på.

Med tanke på att jag på sätt och vis är Wikipedias ansikte utåt i Sverige kan jag inte med att bara lägga på eller vara otrevlig. Samtidigt bör det vara lätt att få tag på någon som kan svara på frågor om Wikipedia. Så hur gör jag? Jag tror att det som krävs är en tydligare skrivning i vänstermenyn (”Kontakta Wikipedia”), mer utbildning till folk som surfar på nätet, tydligare åtskillnad på Wikipedia och andra träffar i Googles lista (officiella webbplatser kanske har annan färg, eller Wikipedia läggs i högerkant), men kanske framför allt att vi ger någon betalt för att ta emot de där samtalen (inte nödvändigtvis mig) – för faktum är att det behövs någon sådan. Om någon telefontjänst vill sponsra Wikimedia Sverige så att vi har råd med en person som kan svara i telefon kan vi säkert fixa något coolt av det också.