Skillnaden mellan Valencia och Vallentuna

För snart två år sedan skrev jag ett blogginlägg om hur rättstavningsprogram ibland får för sig att man vill skriva konstutställning när man i själva verket vill skriva silikontuttar. (Det är roligt med språk.)

Nu har jag skäl att återvända till samma ämne. Rättstavningsprogrammen blir bättre, men ibland måste man tänka själv också. Här är några ytterligare exempel på dumma förslag jag har fått sen sist:

Den här punkturen är akut

Den här punkturen är akut

* Valencia (ville jag skriva) – Vallentuna (föreslog programmet)

* projicera – provocera

* vandaliserad – landaviserad

* akupunktur – akutpunktur

* motivationer – motovationer

* införsäljning – linförsäljning

* häftstift – hälftstift

* omtumlande – lomtalande

* låsproblem – lårproblem

* neråtrörelser – bakåtrörelser

* Sophia – sophink

* feelgood – medelgod

* svenskspråkiga – svenskskråpiga

* sponsring – sonspring

Jag kommer ibland osökt att tänka på Purres Stilblommor och grodor, som är en omistlig del av alla välsorterade hembibliotek. Eller Marie Carlssons samlingar av citat från bakom flik 2. Och det är inte dåligt för att vara ett datorprogram.

När silikontuttar blir konstutställning

Ibland får jag uppdrag som ligger lite utanför mitt egentliga expertområde (att fixa till andras texter så att de blir bättre), men det gör att min liv blir varierat. Häromdagen fick jag till exempel i uppdrag att korrekturläsa en bok. Det här var ett snabbt jobb, så det blev bara två genomläsningar: en på papper och en på datorn. Det är i den senare delen silikontuttarna från rubriken kommer in, vilket jag kommer till alldeles strax.

Jag har en ingift släkting som är korrekturläsare. Han tillhör verkligen ett utdöende släkte, trots att det finns många som stör sig på hur dåligt korrekturlästa dags- och kvällstidningar är. I alla fall, när vi träffades för några år sedan undrade jag hur han gjorde när han korrekturläste. Han sa: ”Jag läser väldigt långsamt och håller utkik efter de vanligaste felen.” Jag svarade: ”Men du använder väl rättstavningsprogrammen i datorn?” ”Vad är det?” undrade han, helt ärligt.

Numera kan jag nästan förstå honom, inte helt, men nästan. Och det är nu vi kommer till silikontuttarna. Det visar ju sig, som flera har noterat förut, att rättstavningsprogrammen inte är helt tillförlitliga. Nu pratar jag inte om att de inte har samma känsla för grammatik som min 3,5-åring här hemma, utan om ordförslagen man får istället när de stöter på ett ord de inte känner igen. Ibland blev förslagen ironiskt passande, fast fel.

(Här kanske jag ska tillägga att jag använder GNU/Linux, Ubuntu och OpenOfficeWriter. Det här är ett av få områden som jag tycker att Windows slår fri programvara med hästlängder och litegrand önskar att det fanns en bättre ordlista, för OpenOfficeWriter känner knappt igen några ord, och reagerar inte över saknade verb, etc.)

Dillröd?

Dillröd?

Så här föreslog ordbehandlaren att jag skulle skriva istället:
* Silikontuttar (stod det i texten) – konstutställning (föreslog den)
* Kulram – ramkul
* Toppluva – lopptuva
* Kimberly – imbecill
* Illröd – Dillröd
* Lillebrorsan – stilleben
* Mountainbike – container
* Rörmokeri – rörtokeri
* Jerusalem – Berusalem
* träningsupplägget – redovisningsuppgift
* smågodis – melodislinga
* labrador – lobradar
* prärievargarna – evakueringarna
* förlovningsmiddag – bedövningsmiddag
* trenchcoat – trendbrotten
* globalisering – globavisering
* piercningar – inverkningar
* mobbning – bombning
* skateboard – skattebetalar

Det finns säkert någon sensmoral med flera av de där, men banne mig om jag tänker tala om vad den är.