Tågtokigt

Ebbe Carlsson - filmen

Ebbe Carlsson – filmen

1988 hände mycket intressant:

* på Sahlgrenska gör man den första hjärttransplantationen med en svensk donator

* Tjejvasan införs

* Ebbe Carlssons livvakt fastnar i tullen med hemlig och olaglig avlyssningsutrustning och Carlsson själv blir avslöjad som statligt godkänd privatspanare i Palmemordet

* ett nytt parti kommer in i riksdagen – det första på 70 år

* tågtrafiken avregleras

* George Bush sr vinner presidentvalet i USA

* en Boeing 747 störtar i Lockerbie efter att en bomb exploderat i planet

Just nu ser vi effekterna av en av de här sakerna, och de flesta verkar inte ens tänka på det. Nä, det är inte Ebbe Carlsson-affären.

Sedan tågtrafiken avreglerades var det nämligen inte längre SJ som har hand om spåren och snöröjningen. Eller tågen. Dessutom finns det numera flera privata aktörer på spåren.

Lägg märke till att det här var 1988 – 22 år sedan. Folk är trots det fortfarande sura på SJ när tågen inte går i tid.

Själv är jag pragmatist och inser att ingenting kommer att fungera som det ska när det kommer minsta snöflinga. Eller minsta löv. Sverige är nämligen byggt för inomhusliv.

Jag pratade med en kompis som jobbar för SJ och han berättade en hel del om det här. Till exempel berättade han hur den där godsvagnen som välte i Hallsberg (där jag för övrigt tillbringade en hel del tid när jag var yngre) inte var den direkta orsaken till stoppet häromveckan mellan Göteborg och Stockholm. (Godsvagnen var för övrigt inte SJ:s, utan privatägd.) Istället låg orsaken i att de godståg (också privatägda) som fick vänta strax utanför Hallsberg hade förare som bodde i Hallsberg och som inte hade lust att sitta där och vänta. De stängde följaktligen ner loken, meddelade ägarna var de fanns och gick hem. Sedan frös tågen fast.

Den stora orsaken till alla förseningar är som alla förstår, hoppas jag, snön – och inte elak personal på SJ. Samma källa berättade att X2000 är mycket känsligare än andra tåg eftersom mycket teknik sitter så till att det kan frysa (till exempel den funktionen som gör att vagnarna lutar i kurvorna). På en sträcka kan så mycket som 30 ton snö fastna på de grejerna! Inte nog med att tåget blir mycket tyngre och saker fryser fast – när stora snöschok lossnar slår de sönder både lok och vagnar undertill. Så många vagnar har nu gått sönder att det inte kommer att finnas tillräckligt med verkstadsplatser att fixa allt – förrän i juni/juli! I sommar kommer alltså tågtrafiken vara uppe i full sula igen. Fram tills dess kan vi räkna med förseningar, inställda avgångar, och tunnare tågtidtabeller.

Växlarna är såklart särskilt känsliga. Jag frågade min kompis om de inte har värme i växlarna. Han sa då att de faktiskt har det, men att det skulle krävas grymt stora element för att se till så att snön inte blev smälte och sedan frös till is vid växlarna. Det är bättre att kunna sopa bort snön. Och det är trots allt inte sådana här vintrar så ofta.

Förresten är det inte så mycket tågen det hänger på: de körs ju reguljärt i Norrland och fungerar hyfsat bra.

Men tågproblemen är inte bara vintertid. Löv är också problem. När löven faller lägger de sig på spåren, blir överkörda och pressar ut saft. Den saften är såphal. Det här gör att tågen inte går att få upp i kanske 10-15 kilometer i timmen, och om de går att få upp i hastighet så går de nästan inte att stoppa. Därför lägger de ner grova pengar på att röja spåren från löv.

Hur som helst, är situationen som alltid mer tillkrånglad och tokig än vad man först kanske kan tro när man står där och bara vill att tågen ska gå som vanligt.

Jan Forsberg, vd SJ

Jan Forsberg, vd för SJ

Jag tycker därför lite synd om SJ-chefen Jan Forsberg och alla andra som talar med media å SJ:s vägnar. De får helt enkelt en massa skit som inte är deras, trots att det var 22 år sedan skiten var deras. Och när de försöker säga något om det, blir de beskyllda för att skylla ifrån sig. Självklart har de inte skött det här exemplariskt (vem gör det?), men ska man kasta skit på någon så tycker åtminstone jag om det är bra ifall man kollar upp först vem det är som ska ha skiten. Fast det kanske är för mycket att vänta sig?

Vad Västtrafik har gemensamt med arbetslöshetspolitiken

Tidtabell

Tidtabell

Igår presenterade Göteborgs-Posten de chockerande nyheterna att var fjärde spårvagn och buss inte var i tid. Det fick mig automatiskt att tänka på arbetslöshetspolitiken. För varje gång som liknande saker händer, som när SJ har problem med att få sina tåg att gå i tid, då kommer det en typ av förslag: stäng dörrarna i tid, gör reklam för att folk ska komma i tid till stationen/hållplatsen, undervisa folk i hur man kommer i tid till en hållplats och så vidare. Med andra ord: om folk bara hade vett att göra som de som bestämmer över transportmedlen vill, så skulle de gå i tid. Det är här Västtrafik liknar arbetslöshetspolitiken: om de arbetslösa bara gjorde rätt skulle de allihopa ha jobb. Och får de inte jobb så ska de undervisas och skällas på – inte alltid i den ordningen.

Fast så fungerar ju inte världen. Det kan ju finnas flera orsaker till att en person är arbetslös; inte minst att dess bransch inte anställer just nu. Och när det gäller spårvagnar finns det en högst rimlig alternativ tankemodell: jag skulle gissa att de allra, allra flesta, åtminstone när det gäller spårvagnar, går till en hållplats utan att ha någon som helst koll på tidtabellen, och bara chansar på att det snart ska komma en vagn. Ibland har man tur, ibland får man springa. Att därför tro att alla dessa helt plötsligt ska ändra på sig är naivt. Tabellerna är väl ändå till för att se till att spårvagnarna ska gå så att folk kan komma dit de vill, inte ett självändamål.

Så varför inte göra tabellerna med lite större sömsmån, så att spårvagnarna och tågen hinner med dem, även när världen inte visar sig från sin bästa sida? Ett sätt är att ha buffertplatser: viloställen där det finns några extraminuter att ta av, ifall spårvagnen blir sen.

När jag föreslog det här för min sambo, sa hon att det här säkert låter bra. Fram tills dess att man ska med spårvagnen till tåget och är sen. Då blir de här väntetiderna bara irriterande. Mitt svar är att spårvagnarna redan är irriterande långsamma, och att det här skulle lösa ett större problem, nämligen alla som missar sina anslutningar pga sena spårvagnar. Om man vet redan från början att spårvagnen tar ett par minuter extra, men att den å andra sidan aldrig är sen, då tror jag man skulle acceptera det.

Vad det skulle motsvara i arbetslöshetspolitiken är jag däremot osäker på. Så länge det innefattar att man inte nödvändigtvis lägger skulden på de som är arbetslösa.

Svensk biblioteksförening

Jag, Einar Spetz och Helena Francke var och föreläste för Svensk biblioteksförening på biblioteket i Norrköping igår. Det var bra arrangerat, men naturligtvis gick första tåget så långsamt att jag och Helena missade anslutningen och fick vänta i Katrineholm i drygt två timmar. SJ…

Efteråt hade vi wikifika. Där träffade jag Linus Tolke, som startade svenskspråkiga Wikipedia, Thureson, Lars Aronsson, nya medlemmen Sofia, Svens Welt, Nitramus och Einar Spetz. Det var mycket lyckat och de två timmarna bara flög fram.