Plastpappa finns på nätet!

PLASTPAPPA – en komedi om ensamhet

Vald till Årets bästa film 1834!

Nu finns äntligen novellfilmen Plastpappa att beskåda på nätet. Länk finns nedan, men förbered dig redan nu för att skicka länken vidare via bloggar, Twitter, Facebook och röksignaler.

Handling

Var med och förfölj Jens Grahn (Jonas Rimeika) när han utvecklas från en ensam pojke till en väldigt ensam man. Jens lider nämligen av en underhållande förbannelse. Se honom försöka umgås med sina föräldrar, sina adoptivföräldrar och okända utan större framgångar. Hur ska det gå när han helt sonika bestämmer sig för att hitta en kvinna att skaffa barn med?

Om filmen

Plastpappa är en färgglatt absurd och rörande komedi av Lennart Guldbrandsson och Emil Lundaahl. I huvudrollerna: Jonas Rimeika, Betty Johannesson och Elsa Helin. Dessutom medverkar över 400.000 statister. Längd: 0:26:20.

Länk till filmen: http://vimeo.com/18811599.

Beställa filmen

Filmen går att beställa på DVD och super-8. DVD-versionen har såväl svenska som engelska undertexter.

Kontakt

Om du vill ha kontakt med filmmakarna Emil Lundaahl eller Lennart Guldbrandsson, se Kontaktsidan. Du kan även lämna en kommentar nedan.

Johan Falk – the saga continues

Filmaffischen

Nyligen hade den första av sex nya filmer om Johan Falk premiär. Den första filmen om Johan Falk, Noll tolerans kom 1999, den andra, Livvakterna, 2001, den tredje, Den tredje vågen, 2003 och nu är alltså Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser ute på biograferna. Själv såg jag den senaste igår, efter att ha gått igenom de tre första för någon vecka sedan, och kommer se resterande filmer på bio vartefter de kommer (om de inte körs på TV direkt, som Beckfilmerna – enligt GT ska alla visas på TV4 eftersom TV4 är med och producerar dem). Nästa som kommer heter för övrigt Vapenbröder och är skriven av Fredrik T Olsson, som jag för övrigt gick parallellklass på IHTV med. (Henrik Dorsin och hans parhäst Rikard Ulvshammar gick i min klass.) De tidigare har varit skrivna av Anders Nilsson och Joakim Hansson.

De här filmerna börjar bli ett eget litet fenomen. De är nämligen:

a) inte baserade på böcker, såsom Martin Beck, Wallander, Irene Huss, Erik Winter, Polisen i Strömstad, Carl Hamilton, Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Annika Bengtzon, Roland Hassel, Van Veeteren, Studierektorn, etc, etc,

b) inte pretentiösa medelåldersdraman, fulla av svenska ”toppskådespelare” som får sitta och muttra medan pianoplink gör alla oerhört rörda

c) baserade på faktiska moraliska dilemman och personer. Noll tolerans handlar om hot mot vittnen, Livvakterna om hostile takeovers, Den tredje vågen om hur buset håller på att få övermakt över polisen, och Johan Falk – GSI handlar om… inte enbart bankrån, för att hålla en av filmens överraskningar åtminstone lite diskret. Det är sällan svenska filmer och TV-serier lyckas med att göra något som är aktuellt, viktigt och spännande, på samma gång.

Jag tänker här inte ta upp en del av den kritik som tagits upp, eftersom andra gjort det bättre. Jag nöjer mig med att säga att dialogen har blivit lite bättre i den senaste filmen och att det är svårt att skriva bra dialog, framför allt om sådana här saker. Det är ju inte Jed, Toby, Sam, Josh och CJ vi pratar om direkt.

På sätt och vis har Johan Falk-filmerna haft ett positivt inflytande på svensk film- och TV-produktion. Titta bara på hur det såg ut innan Noll tolerans. Och på filmsidan var Mannen på takets helikopterkrasch (en scen som tar någon minut), Göta kanals båtsemester och Jönssonligan det vi såg som bra action. Sedan 1999 har det helt enkelt hänt saker. Därför ska det bli mycket spännande att se ifall Johan Falk håller i sig. Det finns redan en del orosmoln:

Mikael Tornving, Jakob Eklund och Anders Nilsson* Mikael Tornving verkar gilla att spela hård polis. Inte undra på. Det verkar tyvärr vara den enda roll han kan spela. Jag försökte – jag verkligen försökte titta på Playa del Sol, men blev påmind om att Tornving har ett läge att spela: Elak mot andra. Sådant har jag nog av från annat håll. Därför satt jag och väntade på att hans rollfigur skulle visa sig vara någon form av förrädare. Man sätter liksom inte Jan Bylund att spela Nobelprisvinnare, man låter inte  Michael Madsen spela tönt eller Steve Buscemi att spela… ja, normal. Mikael Tornving ska spela stridis – men vart ska den rollen ta vägen sedan? (Jag är förresten helt beredd på att låta Tornving överbevisa mig om att han kan spela något annat. Bring it on.)

* Jakob Eklund verkar inte gilla rollen som Johan Falk. Citat som ”när han väl tackade ja, ångrade han sig direkt.” är inte lysande reklam för filmerna. Det är lite som en intervju jag läste med Denzel Washington (som är en av mina favoritskådespelare) angående filmen Déjà Vu. Han skulle berätta om filmens handling och sa då att han knappt själv förstod den. Jaha, men vad bra då. Hade det inte varit enkelt att instruera honom exakt vad han skulle säga: ”Jag spelar en polis som…” etc. Mediaträning, helt enkelt. Tyvärr är det bara en halvbra film – och eftersom jag gillar de som skrev filmen utgår jag ifrån att manuset faktiskt var bra. Det säger de också i DVD-kommentarerna, att det var regissören Tony Scott som tog bort viktiga intrigelement och gjorde filmen sämre än vad den hade behövt vara. Det påminner mig. Jag måste ta och leta reda på manuset på nätet. För det visste ni, va? De flesta manus går att få tag på ganska enkelt, via till exempel Daily Script eller Drew’s Script-o-rama (googla, bara). Jag förstår väl att Eklund kanske blivit lite felciterad eller att journalisten vridit till det lite, men det vore roligt om inte bara Mikael Tornving trivdes.

* polisen medverkar glatt. Det var nästan lite roligt att polisen vägrade hjälpa teamet bakom de tre första filmerna. Men kolla eftertexterna nu. Det finns därför en risk att filmerna blir smått censurerade för att passa polisen och då blir de inte lika vassa. Jag hoppas att det här inte betyder något mer än att polisen kommit in i 2000-talet, men jag kommer att se lite mer skeptiskt på filmerna.

* scenen där Johan Falk försöker få Mikael Tornving att prata. Var det inte tvärtom det brukade vara?

* andra än Anders Nilsson och Joakim Hansson tar över skrivandet av rollfiguren Johan Falk. I Sverige har vi så stark äganderätt normalt, så varför inte nu? Vem annars klarar av att göra en Sällberg (”…Ja…”), en Falk (”Men vafan…”) eller den delikata relationen mellan Johan och Anja, eller för den delen den där enda scenen i varje film där de visar upp något som faktiskt ser ut att göra ont? (I Noll tolerans – glida ner utan handskar längs en wire, i Livvakterna – slå huvudet mot en glasflisa, Den tredje vågen – killen med hjälmen som blir skjuten i ansiktet, och i Johan Falk – GSI – eh, nej, det får ni se själva. Sorry.)

Nä, det här kommer att gå bra. Det gjorde det ju för en annan enstörig machokille som började smått och blev allt större. Vem ser inte möjligheterna här: actionfigurer på MacDonald’s, T-shirts med texten ”Men vafan” och ”En hel världsdel håller på att stjälas”, och när Jakob Eklund till slut hänger upp SWAT-västen, förlåt GSI-västen, att Alexander Skarsgård tar över rollen, självklart då med sin Marie Richardsson som motspelare. En dag att se fram emot. The saga continues…

Klichéer i svensk film

Någon gång 2003 skrev jag följande text om svensk film. Den var lite cynisk, om man säger så. Jag hoppas att ni ser det här som det tidsdokument det är och inte tror att jag hyser samma känslor och tankar numera.

Vad svenska filmer handlar om

1. Den svenske polisen – alltid överviktig, medelålders man som lyssnar på opera medan han väntar på att hans föräldrar (eller hund) ska dö.

2. Den modige lille skolpojken som blir mobbad av sina klasskompisar och hittar en märklig låtsasmorfar som ger honom en fickkniv, så att allt löser sig.

3. Den medelålders gifte mannen som träffar en ny kvinna, är otrogen, bråkar med sin fru och sen löser sig allt – inte, eftersom frun utvecklar cancer, och då går mannen tillbaka till henne.

4. Idyllen på landet som efter diverse märkliga händelser visar sig vara just en idyll.

5. Den unge invandraren som blir kär i en svensk, vilket inte gillas av någon, varken hans eller hennes föräldrar. Till slut inser alla att man ska komma överens.

6. Krister Henriksson är trygg, Sten Ljunggren är otrevlig, Regina Lund är folkhemsbusig/-konstig, Björn Kjellman är svärmorsdröm, Pernilla August är mamma, Alexandra Rappaport är arg, Kjell Bergkvist är förbannad, Per Oscarsson är virrig, och Sven Wollter väser.

7. Berättelsen som utspelar sig på 1940- eller 50-talet, där en ung pojke blir utsatt för hårda lärare, hårda men välvilliga föräldrar, och träffar en flicka som han blir kär i på avstånd.

8. De tre klantarna som ska genomföra ett projekt (inbrott på IKEA, tävla över Göta kanal, rädda en polisstation, etc), under vilket diverse farsartade händelser pågår, allt medan de kommer med dåliga ordvitsar och fullständigt meningslösa lögner.

9. Den tunga, svart-vita ångest-filmen där alla talar väldigt långsamt och känslosamt, står i snygga poser och gör upp med sina föräldrar.

10. Den samhällskritiska komedin som inte bara lyckas med att slå in öppna dörrar utan också lyckas med att vara helt allvarlig.

11. Kostymdramat (gärna 17- eller 1800-tal), där någon kung eller hovlig person är huvudperson. Men den högt uppsatte personen bestämmer inget som får konsekvenser för landet, utan ägnar sina dagar åt att läspa, ha erektionsproblem och bli mördad/begå självmord.

12. Den skakiga handkameran – som liknar Dogma, men som inte tillför något till historien utan bara stör. Kallas även Beck-fenomenet.

13. Filmmusiken som består av långsamt pianoplink och som är skrivet av Stefan Nilsson.

14. Sällskapsresan. Stig-Helmer och Ole åker på en TILL resa, träffar två NYA kvinnor, och råkar ut för ÄNNU ett mystiskt brott.

15. Café-scener som känns hämtade ur Vita lögner.

16. Huvudpersonen som går omkring med en ständigt rynkad panna, muttrar cyniska repliker och beter sig oförståeligt elakt mot sina nära och kära.

17. Och allt är skrivet av Jonas Gardell.

Vad skönt det är att saker har ändrats så mycket sedan dess! Det hade varit fruktansvärt om samma filmer görs nu.