Lägg undan jokrarna och spelreglerna

Jag hjälper stundom folk att skriva. Det har jag skrivit om förut. En av de frågor som jag stöter på är den om jokrar och spelregler.

Ta en titt på bilden nedanför kanske du förstår.

Så där ser en kortlek ut när du tar ut den ur förpackningen. Det jag vill att du fokuserar på är den nedersta raden. Där finns jokrarna och ibland andra kort, såsom spelregler eller reklam för tillverkarna. När du tar ut kortleken ur förpackningen lägger du förmodligen undan jokrarna och spelreglerna utan att tänka särskilt mycket på det.

Men när det gäller skrivande är det många som koncentrerar sig på jokrarna och spelreglerna. Särskilt vanligt är det när man skriver uppsatser.

Titta till exempel på de här instruktionerna för hur man skriver en uppsats. Av 12 rubriker handlar 11 rubrikerna om jokrarna och spelreglerna. Visst behöver man veta vad man skriver i ett abstract och hur man gör en källförteckning, men för sjutton! 11 av 12 rubriker handlar om formfrågor. Och behöver man dubbelt så mycket utrymme för att beskriva hur en källförteckning ska se ut som man behöver för själva uppsatsens innehåll, då kanske man får räkna med att uppsatserna är oläsligt tråkiga. (De här instruktionerna är, för den som tror det, inte ensamma. Tanken är inte att peka ut de här som särskilt dåliga. I själva verket finns det många som delar upp punkt sex i flera olika avsnitt: Tidigare forskning, Syfte, Problemformulering, Metod, etc, och ägnar en massa utrymme åt att beskriva de delarna också.)

Risken blir, som jag har märkt många gånger, att de som ska skriva uppsatser förlorar sig i formalia. ”Är min syftesbeskrivning bra skriven?” snarare än ”Skriver jag intressant om mina fynd?”

Och ja, det spelar roll om man skriver intressant – även när det gäller uppsatser!

Det ökar chansen att andra läser vad man har skrivit. Inte minst ökar det antalet lekmän som är intresserade.

Så jag hoppas att fler som skriver om hur man skriver eller hjälper andra med uppsatser, arbetar för att få folk att bortse från jokrarna i början av arbetet, och lägga energin där den hör hemma: på själva uppsatsämnet.

Om du skriver själv: tänk tillbaka på kortleken. Tänk dig att uppsatsskrivandet är som att stoppa tillbaka en kortlek i asken: börja med att sortera in korten efter färg (sortera upp allt du vill skriva om), ta varje del för sig, och därefter sorterar du in delarna i nummerordning (bestäm vad varje del av uppsatsens innehåll ska handla om och skriv delen), lägg ihop allt i en hög (ett dokument), och till sist: lägg dit jokrarna.

Förresten var det inte jag som tänkte på kortleken som metafor först. Möjligen var det Wink Martindale:

Open access ökar tillgång till forskningsresultat

Tidigare har det varit si och så med vetenskaplig publicering på internet från svenska forskare. Det har ibland mötts av kommentarer om att det inte ger tillräckliga meriter (eller impact, som det kallas – och ja, det finns en skala för impact). Men nu börjar det röra på sig. Nyligen skrev Vetenskapsrådet ett pressmeddelande om sitt nya krav på forskarna: nu krävs det att man publicerar sina rön fritt tillgängligt för alla för att kunna få bidrag från Vetenskapsrådet. Det här innebär att det på sikt kommer att bli enklare för forskare att ta reda på vad andra håller på med, men också att forskningen kommer fler än forskarna till del. Inte minst kommer media få tillgång till förstahandsinformation från forskare. Dit hör på sätt och vis också Wikipedia. Jag vet att det inte ska läggas in egen forskning i Wikipedia, men ju fler källor det finns på nätet av hög kvalitet, desto lättare blir det för de som skriver på Wikipedia att öka kvaliteten. Med tanke på hur välanvänt Wikipedia är, är det här något som i sin tur kommer att sprida sig till skolor och universitet (för jag måste säga att jag inte mötte mycket forskning under mina sju och ett halvt år på eftergymnasiala studier, varav fem och ett halvt år vid Uppsala universitet). Vem vet? Det här kanske gör att Sverige får bättre forskning också…