Open access ökar tillgång till forskningsresultat

Tidigare har det varit si och så med vetenskaplig publicering på internet från svenska forskare. Det har ibland mötts av kommentarer om att det inte ger tillräckliga meriter (eller impact, som det kallas – och ja, det finns en skala för impact). Men nu börjar det röra på sig. Nyligen skrev Vetenskapsrådet ett pressmeddelande om sitt nya krav på forskarna: nu krävs det att man publicerar sina rön fritt tillgängligt för alla för att kunna få bidrag från Vetenskapsrådet. Det här innebär att det på sikt kommer att bli enklare för forskare att ta reda på vad andra håller på med, men också att forskningen kommer fler än forskarna till del. Inte minst kommer media få tillgång till förstahandsinformation från forskare. Dit hör på sätt och vis också Wikipedia. Jag vet att det inte ska läggas in egen forskning i Wikipedia, men ju fler källor det finns på nätet av hög kvalitet, desto lättare blir det för de som skriver på Wikipedia att öka kvaliteten. Med tanke på hur välanvänt Wikipedia är, är det här något som i sin tur kommer att sprida sig till skolor och universitet (för jag måste säga att jag inte mötte mycket forskning under mina sju och ett halvt år på eftergymnasiala studier, varav fem och ett halvt år vid Uppsala universitet). Vem vet? Det här kanske gör att Sverige får bättre forskning också…

Vågor eller partiklar?

Det har blivit mycket YouTube-filmer den senaste tiden, men här kommer en till. Om man någon gång behöver få förklarat för sig hur konstig kvantvärlden är, är det här ett bra ställe att börja på:

Favoriter just nu på YouTube

Lite ovanligt för mig, men här är mina favoriter just nu på YouTube:

10.Kassie DePaiva och Dale Midkiff från TV-serien Time Trax. Framför allt sången Misty Mountain. Jag försökte få tag på den här låten i flera år innan YouTube dök upp.

9. Daft Bodies – Harder, Better, Faster, Stronger. Två tjejer dansar och illustrerar hela texten på sina kroppar. Inte helt politiskt korrekt, kanske, men det finns manliga motsvarigheter – och naturligtvis är de lika bra.

8.James Randi förklarar homeopati och det är först då man förstår hur klockren pseudovetenskap som homeopati verkligen är. För den som behöver en dos av verkligheten rekommenderas Randi.org dagligen, eller åtminstone veckovis. Han ger en miljon dollar till den som kan bevisa att den har övernaturliga förmågor. Antal vinnare? Nja, det har inte varit någon som har kommit så långt. Än.

7. En tribut till kompositören John Williams med hjälp av en a capella-Star wars-sång.

För dig som inte ser det kan jag berätta à la Bullen att det faktiskt inte är den killen i videon som framförde sången.

6. Scott Joplins The entertainer (känd från filmen Blåsningen) i en annorlunda version, nämligen i Ray Conniffs stil.

5. Samma orkester som i nummer sex, Horacio Saavedra, gör om The hues corporations discolåt Rock the boat, den här gången à la Bert Kaempfert. De sätter sig, de här versionerna.

4. Tjeckiska sångerskan Hana Zagorová gör om Johnny Cymbals doo wop-låt, Mister Bassman. På tjeckiska.

3.Fatboy Slims Weapon of choice har fått en fantastisk video med skådespelaren Christopher Walken, som kanske inte är känd för att spela snälla typer på film. Han dansar. Videon har fått en svensk uppföljare med Mikael Persbrandt i samma roll, då som reklam för en fastighetsvärd.

2.Världens troligen bästa korttrollare, Ricky Jay, är i toppform. Jag har sett den här videon kanske tio gånger och trots att jag vet hur det borde gå till kan jag inte se hur han gör.

och slutligen nummer 1:

Captain Disillusion är en hjälte som avslöjar fejkar på YouTube. En välbehövlig och rolig figur. ”Love with your heart. Use your head for everything else.” Prenumerera nu!


Vad mycket det finns att veta

Jag gör research nästan dagligen och det finns en sak som slår mig i stort sett varje dag. Man kan bara fortsätta från ett dokument till en bok till en tidskrift till en webbplats till en person till en film till ett TV-program och vidare hur länge som helst. Det finns inget stopp. Att bara läsa allt innehåll i Wikipedia skulle ta flera år, om man läste dygnet runt – och det är två terabytes. Tänk då YouTubes kanske 600 terabytes! Själv är jag rätt stolt över att jag brukar läsa mellan 20 och 40 böcker per år (gör matten så ser du att det är ganska imponerande), ser 40-80 filmer varje år och tittar på kanske 500 timmar TV-serier varje år. Ändå finns det mycket mer. Så många tidningar jag bara bläddrar i. Så många böcker jag skulle vilja läsa. Så många filmer jag aldrig hinner fånga på bio och sedan missar på TV. Så många personer man skulle kunna träffa och få nya insikter av. Tanken slår mig som sagt ofta, eftersom det är sånt jag jobbar med.

Finns det någon poäng med de tankarna? Kanske. Jag kan tänka mig flera:

1. Det är ganska löjligt att vara blasé.

2. Det finns alldeles för mycket att göra för att man (någon) ska behöva känna att man inte hinner med allt.

3. Det finns alltid saker att skriva om.

Och funkar inte det, kan man alltid fundera på att bara läsa saker för sakens skull. Allmänbildning är inte så dumt.

Det enda nackdelen är väl att det tar så mycket tid från det som man *också* skulle kunna göra…