Tre saker du kan göra för att snabbt bli bättre som författare

Här är en tredje text som jag skrev för Vulkan:

Tre saker du kan göra för att snabbt bli bättre

Som nybörjare finns det egentligen tre saker man kan göra för att snabbt bli bättre som författare. Genom att göra alla tre kan man faktiskt bli ganska bra snabbt, på något halvår eller så.

 

Läs

Det känns bara nästan onödigt att påpeka att man blir bättre författare genom att läsa andra som skriver. Många verkar tro att man kan bli bra i vakumm, men med tanke på att skrivande är som vilket hantverk som helst – till exempel fotboll – vore det förmätet att tro att alla som tidigare har ”hantverkat” inte har fattat galoppen: för att lära sig måste man först titta på andra för att se hur de gör. Tänk dig att försöka lära dig spela fotboll utan att någonsin ha sett någon spela fotboll. För författare börjar det med att man läser. Och om man inte gillar att läsa, varför ska man då skriva? (Jag är medveten om att det finns gott om folk som bara skriver för att de måste, men det är ett ämne för en annan gång. Jag lovar att det finns lösningar där också!) Så läs: klassiker, kiosklitteratur, tecknade serier, facklitteratur, noveller, tegelstenar, på baksidan av mjölkpaket, etc. Bry dig inte så mycket om vad du läser; var inte snobbig, för det kommer att straffa sig senare. När du har läst åtminstone 100 böcker har du mycket god chans att skriva bättre, men det finns mer du kan göra.

Skriv av

För drygt 10 år sedan bestämde jag mig för att lära mig att skriva riktigt bra. En av de första sakerna jag gjorde var att skriva av andra författares texter, bokstav för bokstav, stycke för stycke. Inte nog med att jag lärde mig det rätt komplicerade formatet som filmmanus använder, jag fattade varför skribenterna skrev si eller så på ett mycket tydligare sätt än om jag bara läst texten. Jag skrev aldrig av någon hel bok (även om jag översatte en), men de brottstycken jag imiterade var så bra att jag lärde mig massor om hur man varierar sin meningsbyggad, hur man bygger upp ett stycke och liknande saker som är för komplicerat för att lära sig genom att prata om det.

Skriv om

Den tredje saken man lär sig oerhört mycket av är att skriva om, d.v.s. bearbeta sin egen text. När man försöker titta på det man själv skrivit med neutral blick snarare än den förälskade eller skamtyngda blick man ofta har i början, då går det fort att bli bra. Mitt eget rekord för att skriva om en och samma text är 40 gånger! Det var visserligen ett extremfall och nu skulle jag inte längre göra så många versioner, men jag lärde mig massor på varje omskrivning. Det finns så många sätt att uttrycka samma sak, det finns så många sätt som folk kan missförstå eller missa viktiga saker, och det finns så många småsaker man kan göra roligare/mer spännande/mer trovärdigt – och det finns så många saker som man inte kan förstå de första gångerna man skriver en text. För mig brukar det exempelvis dröja till tredje gången jag går igenom en text innan jag förstår det djupare temat, vad texten egentligen handlar om.

Läs, skriv av, skriv om

Med de tre stegen bakom sig kommer du ha förstått så mycket om att skriva som du inte ens visste att du inte visste, så att du blir trygg i ditt skrivande – och det är tryggheten som gör hela skillnaden. För fler manustips, läs min bok Manusförfattarens guide som säljs via Vulkan och används på skrivarutbildningar runtom i Sverige.

Tre ord

Den här texten skrev jag för flera år sedan för Vulkan. I likhet med den förra försvann den vid byte av system, men nu finns den här:

Tre ord

I många fall behövs det inte många ord. ”Jag gillar dig”, ”Han är död” eller till och med ”Förlåt”. Det är lätt att glömma att det inte behöver vara svårare än så när man skriver. Lättast är att börja långt och sedan stryka. I gamla tiders Hollywood skrev manusförfattarna tre-fyra timmar manus till en 90-minutersfilm. Därefter kom en chef och strök det som inte absolut behövdes. Med den metoden skrevs Casablanca, Trollkarlen från Oz, Riddarfalken från Malta och hundratals andra storfilmer.

Bland mina favorittips finns en visdom som är nerkokt på det sättet. Den innehåller tre ord, nämligen de här:

Hopp och förtvivlan

Förtvivlan och hopp… Man behöver inte tänka mer på hur man ska lägga upp en text om man bara håller de tre orden i minnet. Variera delar där hopp frodas med delar där förtvivlan gror, så håller du läsaren på sträckbänken. ”På vilken ton kommer det att sluta?” är den fråga läsaren ställer sig. Ju längre du håller det ovisst, desto bättre. Det skapar både framåtrörelse och känsloreaktioner.

Förtvivlan är en naturlig följd av konflikt, medan hopp behövs för att både rollfigurer och läsare ska orka fortsätta. Båda krävs. Med för mycket förtvivlan blir det existentiellt. Med för mycket hopp blir det naivt. Titta gärna på vilken bok, vilken film eller vilken TV-serie som helst. Där finns hopp och förtvivlan, om vartannat. Det borde det göra i din text också, men gör det det?

Mina två bästa skrivtips

Den här texten skrev jag ursprungligen för Vulkan, men efter att de gjort om sin webbplats försvann den texten. Då hette den och löd så här:

Mina två bästa tips

Jag får betalt för att läsa. Det är ett underbart jobb där jag får ligga i soffan och träda in i alla möjliga världar. Ofta får jag dessutom läsa böckerna innan någon annan får det. Jag får tycka och tänka helt fritt om vad författaren borde förbättra i texten utan att själv behöva göra något av arbetet. Många av dem tackar mig också för det. Kan man ha det bättre?

Jobbet som manusredaktör för Vulkan har jag haft sedan årsskiftet och tidigare har jag sysslat med liknande uppgifter på frilansbasis sedan 2001, trots att jag egentligen är utbildad manusförfattare. Anledningen till att jag gör det är att det har hjälpt mig mycket i mitt eget skrivande. Efter att ha läst så många texter som inte har något egentligt mål eller med en historia som helt uppenbart bygger på författarens eget liv, har jag fått en del nya perspektiv på det här med att skriva. En del av det jag lärt mig har jag tidigare samlat i boken Manusförfattarens guide (Vulkan 2007), men i den här rutan kommer jag att ge dig många tips framöver, oavsett om du är nybörjare eller proffs. Med de tipsen kommer du att klättra förbi de som gör de vanligaste misstagen och kan ägna dig åt att ladda din MacGuffin eller att hitta bättre exempel (två tekniker som vi återkommer till). Lägg den här sidan bland dina favoriter så kör vi.

Redan nu ska du få mina två bästa tips. Jag återkommer till de här hela tiden och det beror på att de är så avgörande för om en text ska bli bra eller inte. Nyfiken?

1. Börja med en bra idé. Självklart är det roligast att bara börja skriva, men om man vill att det ska bli något av ens text, då lönar det sig att lägga ner lite tid och tankemöda på att hitta på en idé som lockar läsare. Om du tror att ditt skrivande kan rädda en halvbra idé, tänk då på hur bra ditt skrivande skulle kunna göra en riktigt bra idé. Så här vet du ifall din idé är bra: folk lyser upp när du berättar om vad du skriver på. Testa det själv. Ser de artigt intresserade ut, eller undrar de vilket geni som hittat på den idén? Här faller 99% av alla som vill sälja sina böcker till vanliga förlag.

2. Tänk dig att du är skurken. De allra flesta som skriver tar på sig hjälterollen. Där missar de ett ypperligt tillfälle att göra texten riktigt bra. För om skurken är du, då måste ju hjälten vara en ännu bättre människa och då kommer du också att göra skurken rättvisa. Underskatta inte hur viktig skurken är för en text: utan skurken hittar du nämligen inga bra idéer.

Än så länge har vi bara skrapat på ytan. Tro mig, du kommer att vilja återkomma hit.

Manusförfattarens guide

Med början idag och drygt tre veckor framöver kommer jag att lägga upp hela min bok Manusförfattarens guide här på bloggen, ett kapitel i taget.

Boken är licensierad CC-by-sa 3.0 vilket betyder att du får kopiera, sprida och remixa materialet utan kostnad eller utan att be om lov, så länge du anger källa (så här: ”Källa: Manusförfattarens guide av Lennart Guldbrandsson”) och fortsätter att sprida materialet enligt samma licens.

Bok finns även att köpa i tryckt version från Vulkan.

Baksidestext

Vill du skriva bättre?

Skriver du för byrålådan eller är du erfaren författare? Skriver du romaner, TV-serier eller uppsatser? Då har den här boken hundratals tips om hur du blir bättre – eller t.o.m. bra!

  • hur slipper man skrivkramp?
  • hur kramar man varenda droppe ur sina idéer?
  • hur skapar man intriger och rollfigurer?
  • hur håller man en TV-serie fräsch år efter år?
  • vad är MacGuffin och Element X?

Lennart Guldbrandsson har jobbat som skrivcoach och manuskonsult sedan 2002 och har hjälpt hundratals personer att skriva bättre. I den här boken krossar han flera myter och regler om att skriva. Efter att ha läst den kommer du att vara redo att göra karriär!

Det här är helt enkelt den enda bok om att skriva du behöver!

”Genial!”
(Ana Martinez, skribent/författare)

”Jag lärde mig en hel del av artikeln om Arkiv X”
(Morgan Jensen, manusförfattare, Medicinmannen, Häxdansen)

”Lennart har förmågan att genom skarpt intellekt och mycket erfarenhet vrida och vända på en berättelse tills alla delar kommer på rätt plats.”
(Pia Tjäder, regissör)

Missa inte fusklistorna i slutet av boken!

Innehållsförteckning

Utan fler krusiduller, här hittar du boken:

Förord
Skrivarliv
Skrivkramp
Den tråkigaste nyckeln till framgång
Varning för vanilj!
Att krama ur citronen
Intrigen
Sidan 30-problemet
Att intrigera (del 1, 2, 3, 4, 5)
Konflikt (del 1 och 2)
Antagonisten
Element X
Något riktigt viktigt
Rollfigurerna
Den helige idioten
Att skapa rollfigurer
Karaktäristika (del 1 och 2)
Karaktärisering
Praktiskt skrivande
Hur man slipper Talking heads
Hur man håller en TV-serie fräsch år efter år
Är du redo?
Bilagor
Bilaga 1: Listor som är bra att ha
Bilaga 2: Rekommenderad läsning

Anmärkning: Boken presenteras här med fler bilder och med länkar till olika webbplatser än originalboken. Dessutom har jag rättat flera av de korrekturfel som finns i boken. Ni får gärna kommentera bokens olika avsnitt på respektive sida.

Manusredaktörens tricks

Det finns många tricks för att få ens jobb att gå snabbare. Jag har till exempel varit i ett bageri en gång och sett hur de gör kakor och semlor och tårtor på löpande band. Jag har läst böcker om tecknare som återanvänder delar av rutor för att slippa teckna om likartat material. Jag har själv stått vid ett löpande band och lagt korvar i fack och vet hur snabbt man kan räkna saker utan att ens se på dem.

Men på något sätt verkar en del förvänta sig att det ska vara annorlunda inom skrivarbranschen: att allt som är masstillverkat automatiskt skulle vara sämre. I själva verket är det oftare tvärtom. Den som serietillverkar sånt som går att serietillverka, får mer tid åt att göra vettiga saker, som att skriva bra intriger eller hitta på nya idéer. Det här pratar man inte om, för det tar bort lite av mystiken med att skriva. Det är synd.

Som manusredaktör finns det också tricks man kan ta tillvara på. Här beskrivs några av dem. Författaren, Alex Epstein, har skrivit två av de bästa böckerna om att skriva som jag har stött på. För min del har jag skrivit lite på Vulkans webbplats om hur man gör.

Min och Vulkans skrivkurs

I den här broschyren (pdf) kan du läsa mer om den skrivkurs som jag och Vulkan anordnar. Kursen består av sex inspirerande steg som tar dig från idé till en text du kan vara stolt över. Nästa kurs börjar den 16 november. Ladda ner och sprid, länka och blogga om. Du kan anmäla dig till info@vulkan.se. Ordinarie pris är 8500 kr, men under hela 2009 kostar det bara 5800 kr! Vilket fynd!

Svenska officiella Wikipediaböcker

Jan Ainali, Lennart och Linda Skugge

Jan Ainali, jag och Linda Skugge

Nu har PediaPress, de som gör de officiella Wikipediaböckerna, sagt ja till Vulkan. se som den första nationella partnern. Vi är alltså före såväl amerikanare och fransmän som italienare. Det här är en funktion som kommer att visas under bokmässan. Pressmeddelandet skickades ut idag och finns i sin helhet på Vulkans webbplats. Linda Skugge gör där en intressant jämförelse mellan Vulkan och Wikipedia. Missa inte!

För den som inte orkar klicka på länken ovan kan jag berätta att de officiella Wikipediaböckerna skapar man själv genom att klicka på ett par knappar med markören. Inget sånt där jobbigt skrivande alltså…

Mina föreläsningar under Bokmässan

Jag har tidigare nämnt att jag kommer att hålla en del föreläsningar under Bok- & Biblioteksmässan. Här är mitt schema, som det ser ut för tillfället:

  • torsdag 14.30 ”Så fungerar Wikipedia” Biblioteksscenen (E-hallen)
  • lördag 13.30 ”Så här redigerar du på Wikipedia” Grafiska torget (G-hallen)
  • lördag 15.00 ”Hur vet man att uppgifter på Wikipedia är sanna?” Grafiska torget (G-hallen)
  • söndag 13.30 ”Hur vet man att uppgifter på Wikipedia är sanna?” Grafiska torget (G-hallen)
  • söndag 15.00 ”Så här redigerar du på Wikipedia” Grafiska torget (G-hallen)

Dessutom kommer jag att vara på Vulkans scen (i V-hallen) ett par gånger under mässan. Vulkan är som du säkert känner till Linda Skugges print-on-demand-förlag. Där kommer jag dels tala om den svenska funktionen för Wikipedia som vi kommer att annonsera snart (ssssch…), dels om den här skrivkursen som du gärna får anmäla dig till redan nu genom att maila till info@vulkan.se. Och du får naturligtvis gärna komma och besöka mina föreläsningar. Det sägs att det kommer att likna torgmöten mer än föreläsningar. Kommer jag att klara det?

Och när ska jag hinna shoppa efter böcker? Det vill jag veta.

Vulkanierna på Enterprise

TV Tomes logga

TV Tomes logga

För flera år sedan skrev jag ett inlägg på TVTome.com, det som senare blev TV.com och sjönk avsevärt i kvalitet. Inlägget handlade om hur vulkanierna i Star Trek: Enterprise var för olika de andra Star Trek-seriernas vulkanier för att det skulle vara roligt. Det var som om de var en helt annan ras än den som Spock, Sarek och de andra tillhörde. Jag redovisade några drag som jag tyckte var uppenbara brott mot de etablerade karaktäristika som vulkanierna har:

* T’Pol går omkring i tajta och för korta, sexiga kläder – istället för den vanliga säckiga badrocken eller uniformen. Kolla Val’Eris i Star Trek VI för ett exempel.

* T’Pol verkar mer än lovligt intresserad av Archer (de där insmörjningsscenerna i karantänen är inte bara nästan pinsamma)

Spock och en riktig vulkansk kvinna

Spock och en riktig vulkansk kvinna

* Vulkanierna verkar arga och sura, snarare än coola och intelligenta. T’Pol tex trutar truligt med munnen hela tiden, snarare än att förbli oprovocerad och komma med bättre repliker tillbaka. Jag tycker att Deep Space Nine-avsnittet ”Take me out to the holosuite” gör det här mycket bra om man vill göra vulkanierna till antagonisterna.

Det roliga var att jag fick mothugg. Det var en eller ett par där som tyckte att ”vadå? Hon är väl precis som vilken vulkanier som helst?” En ville försvara T’Pols beteende med att ”men det beror på att de är i The Expanse”. Då hade jag aldrig sett ett enda avsnitt från The Expanse-grejen (från säsong 3 och framåt). Men inte ens det är ju förklaringen. Hon har varit konstig ända sedan början av serien.

Numera träffas jag och två kompisar (hej på er, om ni läser det här) och tittar igenom hela Enterprise. Det är nämligen den enda Star Trek-serien jag inte sett i sin helhet. Och just T’Pol är ett stort ämne där. Vi har kommit fram till att hon antingen blev satt på Enterprise för att hon var för jobbig för de andra vulkanierna eller att vi hör fel och att det är en annan ras som heter Bulkanier fast med ett mjukt b. Den rasen är ytligt sett lik vulkanierna, men de klär och beter sig olika. Att de inte har setts till efteråt är synd. Undra vad som hade hänt ifall Kirk hade haft en T’pol-liknande tjej-Bulkan vid sin sida.

Fast det verkar vara det stora huvudsakliga problemet med Enterprise: rollfigurerna. Vi pratar rätt mycket om historierna, men just de bleka rollfigurerna är det vi återkommer till oftast.En normal scen i Enterprise

Vi har till exempel svårt att minnas allihop, och det är knappast ett bra tecken. Mitt favoritexempel är ändå att hela gänget utom Malcolm Reed involveras när det är Malcolms födelsedag för att försöka ta reda på vad han gillar för mat. Och hela avsnittet slutar med att de inte vet mer om honom än de gjorde i början – vilket inte beror på att han ljugit. Det är talang, att vara så konturlös att inte ens Stjärnflottans bästa kan ta reda på något om en…

Förresten upptäckte jag en rolig sajt idag… http://www.cynicscorner.org/index.html

Det är märkligt…

Det är märkligt vad glad man kan bli av att en siffra blir högre. Själv blev jag nyligen jätteglad när siffran 45 hade bytts ut mot siffran 46. Alldeles innan hade jag funderat på vad det fanns för roligt i livet, och efteråt satt jag och gnuggade händerna med ett brett leende på läpparna och ett Ms Crabappel-likt ”Ha!” som bara ville komma fram – och som också gjorde det lite då och då.

Siffran var den som angav hur många ex jag har sålt av min bok Manusförfattarens guide på Vulkan.se

Då kan du tänka dig hur glad jag skulle bli om den siffran blev 47.