Vem äger vårt svenska kulturarv?

Sedan debattartikeln vi skrev om att upphovsrätten borde uppmuntra till skapande, snarare än att hindra det (Svenska Dagbladet, den 14 mars) har Wikimedia Sveriges kamp för att sprida fri information tagit två intressanta vändningar.

Första vändningen

Sveriges museer och arkiv har som uppgift att föra vårt svenska kulturarv vidare. Det rör sig exempelvis om många hundratusen bilder som är för gamla för att omfattas av upphovsrätten. Sådana bilder är perfekta för Wikipedia. Nätuppslagsverket Wikipedia innehåller nämligen bara bilder som är fria, antingen för att de är för gamla eller för att upphovsrättsinnehavaren tillåter fri användning.

Därför har stödföreningen Wikimedia Sverige tagit kontakt med flera museer och arkiv. Namnet Wikipedia lockar en del intresse – de vet att Wikipedia är välbesökt. Kopplingen får dem dessutom att verka ”framåt”.

När vi nämner Wikipedias fria licenser ryggar de tillbaka. Så här vill nämligen de att det ska fungera: om man vill köpa en tryckt version av ett fotografi, går man till museet eller arkivet och betalar pengar för det. Vill man använda en bild som de har digitaliserat, får man betala för rätten att använda bilden. De tror att fria licenser skulle sätta ett stopp för det.

Målningen Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström (1845-1933) har alla uppgifter man förväntar sig hitta i en korrekt bildhänvisning. Så museer behöver inte vara rädda för att vi ska glömma dem om bilden finns med i Wikipedia.

Därför har de avbrutit all kontakt och till och med tagit ner en av sina bildbanker för att de tror att vi tänker ”sno” deras bilder.

Det hade väl varit okej – om det hade varit så de fria licenserna fungerade! Men nu är ju situationen den omvända: det är inte vi som stjäl.

Till att börja med: Vi vänder oss inte mot att man tar betalt för sitt jobb – inte alls. Saken är bara den att museeer och arkiv försöker ta betalt för något som de inte äger. De påstår att de äger det, men det är inte samma sak som att faktiskt göra det.

Dagens upphovsrätt ger ett slags skydd för upphovspersonen och dennes efterlevande. Ett fotografi som är av konstnärlig art (fråga mig inte vad det betyder för det vet inte ens advokaterna) är skyddat i 70 år efter fotografens död. Om man vill använda ett sådant fotografi måste man vända sig till rättighetsinnehavaren och troligen betala för det. Inte ens det säger vi något om: fotografer måste kunna tjäna pengar. Bilder som inte längre omfattas av upphovsrätt är däremot fria för vem som helst att använda. Det är en av orsakerna till att Shakespeares pjäser sätts upp så ofta: man behöver inte betala någon royalty.

Icke så med museer och arkiv. För att ta ett exempel: låt oss säga att vi vill använda ett fotografi från jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Eftersom fotografen dog samma år har fotot passerat de där 70 åren. Arkivet som har fotografiet i sin samling vill behålla upphovsrätten, eftersom de då har monopol på att kunna tjäna pengar på bilden. De scannar in bilden digitalt – och hävdar att inscanningen blir ett nytt verk som arkivet har upphovsrätten till, åtminstone i 70 år framöver. Med den logiken kan man komma precis vart som helst. Utom till ett effektivt spridande av fotografiet, men det målet har liksom försvunnit någonstans på vägen.

Nämnde jag att de summor som de får in på den försäljningen, enligt dem själva, är marginell? De säljer helt enkelt inte särskilt många bilder. Kanske är det för krångligt att köpa av dem. Kanske är det inte tillräckligt många som är beredda att betala för de där bilderna. Men det finns en möjlighet till, nämligen att inte tillräckligt många känner till vilka fantastiska skatter som finns i våra arkiv och museer.

Med Wikipedia skulle den saken kunna ändras.

Andra vändningen

Om situationen i Sverige som bäst kan kallas oklar, finns det stora saker att glädjas åt utomlands. I månadsskiftet mars/april annonserade nämligen Sächsische Landes- und Universitätsbibliothek i Dresden att de tänker släppa hela 250 000 bilder under en fri licens. Bilderna kan därmed användas av folk i hela världen. Bilderna läggs in på alla möjliga språkversioner av Wikipedia direkt. Större spridning av bilderna är svår att tänka sig. Wikipedia är trots allt en av världens tio mest besökta webbplatser.

Dresden är heller inte det första exemplet. I slutet av 2008 la det tyska riksarkivet Bundesarchiv 100 000 bilder under en fri licens. Bilderna finns numera i ett otal Wikipedia-versioner – och det har gjort att Bundesarchiv har fått ökad webbtrafik, att de har fått gratis PR och medianärvaro, och inte minst att de har sålt dubbelt så många tryckta bilder som innan.

Den här bilden är tagen på månen - och är fri för vem som helst att använda. Foto: Neil Armstrong. Public domain. NASA

I USA torde situationen vara ännu mer omvälvande för de svenska museerna och arkiven. Där läggs nämligen allt som skapas i offentlig tjänst under en fri licens. Alla bilder som NASA tar ute i rymden, alla bilder som Vita husets fotografer tar, alla bilder som amerikanska soldater i tjänst tar får man alltså använda fritt.

Med sådana framgångar i ryggen kan inte Wikimedia Sverige annat än fortsätta kampen för att alla ska ha tillgång till fri information. Därför undrar vi:

* vilket svenskt museum eller arkiv blir först med att släppa sina bilder fria? (En annan av fördelarna ur museerna och arkivens synvinkel, förutom den rent ekonomiska vinsten, är att wikipedianer är duktiga på att fixa till metadata, så att bildtexter och annat blir rätt.)

* vilket eller vilka svenska riksdagspartier ser till så att det våra svenska myndigheter och andra offentliganställda producerar görs tillgängligt för allmänheten? Vi har redan betalt för det en gång via skattsedeln. Varför tillhör det då inte oss?

* vilket eller vilka svenska riksdagspartier lägger bilder på sina riksdagsledamöter under en fri licens först (efter Miljöpartiet)?

* vem äger vårt svenska kulturarv?