Lejonet, tandläkaren och vad som är viktigt

Jag har under de senaste dagarna sett många inlägg på sociala medier om ett lejon som skjutits av en tandläkare, och det är såklart hemskt, men det är _ett_ lejon. Någon jämförde det med mordet på Sandra Bland, en kvinna som togs in för en mindre trafikförseelse och senare hittades död i sin cell, vilket också är hemskt, och jag kan förstå att det är enklare att uppröras över lejonet och tandläkaren, eftersom vi har vant oss vid att det varken är säkert att polisen gjorde något fel trots att det kanske verkar så (de har trots allt våldsmonopol) eller att det går att få rätt mot polisen även om de gjort fel. Så folk vänder sig mot tandläkaren som så uppenbart gjort något tabu.

Men så finns det de som tar in ytterligare saker, såsom flyktingarna i Medelhavet och undrar varför vi inte tycker _ännu mer_ synd om dem, och det är är klart att det är mer synd om dem, och om folk som tvingas _tigga_ på gatorna (när gjorde vi det till en normal sak?), och om dem som utsatts för katastrofer i Syrien som är så mycket vardagsmat att vi knappt registrerar det längre, och om elever i skolskjutningar, och om personer som utsätts för högerextremt och vänsterextremt våld, och om kvinnor som trakasseras på nätet i antal som aldrig skulle ha accepterats om det hade varit män, och tusentals andra saker. Och visst upprörs vi då och då, men det där är svåra saker att lösa. Så vi går tillbaka till lejonet och tandläkaren, eller den där kvinnan som skojade på Twitter om att hon inte kunde få AIDS eftersom hon var vit och blev en Fruktansvärd Person, eller andra som har gjort mer eller mindre puckade saker. För där känns det som att vi kan påverka saken, även om det bara gäller att bli ännu en i raden av personer som fördömer något. Och jag tror att den tiotusenåttonde människan som säger samma sak kanske inte tillför så väldigt mycket till den fördömda personens utbildning i hur man blir en bättre människa.

De där sakerna förs ibland in i diskussionen när det gäller småsaker, som lejonet och tandläkaren: varför fokuserar vi inte på de större sakerna? Och svaret tror jag är att vi inte orkar, utan bara vill ösa lite galla och få bort lite av frustrationen över att inte mäkta med att förändra världen. Men det är där problemen uppstår – de verkliga problemen. Visst är det hemskt för alla dem som utsätts för det där, oavsett om de förtjänar det eller inte, men inga av de där sakerna kommer att vara saker vi fokuserar på om fem eller femtio år, när vi tittar tillbaka.

Det är där vi kommer in på panoramafriheten. Jag engagerade mig när EU var på väg att förbjuda vanliga människor från att publicera bilder på offentliga statyer och byggnader på nätet. Vi vann (kan vi väl säga)! Anledningen till att jag fokuserade på det var att det är ett steg i att harmonisera upphovsrätten i EU på ett sätt som gör det enklare att leva och som faktiskt fungerar. Det var just kampanjen som gjorde att det blev som det blev.

Det är där jag landar här: att det går att göra saker om man drar ihop tillräckligt mycket folk för att göra något, men att vi måste se till att fokusera på rätt saker. När femtio personer skällt på en person, gå vidare, för annars blir du bara en del av en mobb. Antingen fattar personen ganska snabbt att den gjort fel, eller så räcker inte ens tiotusen personer som skäller.

Så vad är det viktiga? Låt mig ge två förslag:

* vi håller på att förändra klimatet så mycket att vi människor snart inte kan leva på jorden. Kind of a big deal! Jag fattar att det kan kännas som att det inte går att göra så mycket, och att frustrationen lättare går att komma över genom att skälla på en tandläkare, men låt frustrationen hänga kvar lite snarare än att titta bort. Det är det enda som hjälper om vi faktiskt vill göra något åt problemet! Vi kan inte lita på att någon annan löser problemet, även om det börjar se bättre ut. Var frustrerad och se till att ställa krav på dig själv och andra. Har du några idéer om hur man gör? Eller kan du själv göra något för att bli en del av en större rörelse som i sin tur kan förändra klimatet? Awesome! Men det kommer inte att hända om du inte tillåter dig själv att vara lite frustrerad.

* bina håller på att försvinna, inte av klimatet, utan av en blandning av sjukdomar och besprutningsmedel. Om bina dör ut, då dör vi människor också ut. Det är samma sak här: vill vi människor egentligen leva på den här planeten eller är det viktigare att slippa känna sig besvärad ett tag och få bort frustrationen genom att ventilera på någon idiot?

Där har vi två mål som är fan så mycket viktigare än något av de andra katastrofer som du ser i ditt nyhetsflöde. Fokusera på dem. Annars kommer vi människor inte att finnas kvar om hundra år.

Eller så tittar på de glänsande föremålen. Upp till dig.