Varför göra det svårare än det måste vara?

Sagan om ringen är inte ensam. Det är så väldigt lätt att missa de enkla lösningarna. Kanske finns det något att lära av de som är latast ändå?

Och det finns fler i samma stil.

Johan Falk – the saga continues

Filmaffischen till Johan Falk - GSI

Nyligen hade den första av sex nya filmer om Johan Falk premiär. Den första filmen om Johan Falk, Noll tolerans kom 1999, den andra, Livvakterna, 2001, den tredje, Den tredje vågen, 2003 och nu är alltså Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser ute på biograferna. Själv såg jag den senaste igår, efter att ha gått igenom de tre första för någon vecka sedan, och kommer se resterande filmer på bio vartefter de kommer (om de inte körs på TV direkt, som Beckfilmerna – enligt GT ska alla visas på TV4 eftersom TV4 är med och producerar dem). Nästa som kommer heter för övrigt Vapenbröder och är skriven av Fredrik T Olsson, som jag för övrigt gick parallellklass på IHTV med. (Henrik Dorsin och hans parhäst Rikard Ulvshammar gick i min klass.) De tidigare har varit skrivna av Anders Nilsson och Joakim Hansson.

De här filmerna börjar bli ett eget litet fenomen. De är nämligen:

a) inte baserade på böcker, såsom Martin Beck, Wallander, Irene Huss, Erik Winter, Polisen i Strömstad, Carl Hamilton, Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Annika Bengtzon, Roland Hassel, Van Veeteren, Studierektorn, etc, etc,

b) inte pretentiösa medelåldersdraman, fulla av svenska “toppskådespelare” som får sitta och muttra medan pianoplink gör alla oerhört rörda

c) baserade på faktiska moraliska dilemman och personer. Noll tolerans handlar om hot mot vittnen, Livvakterna om hostile takeovers, Den tredje vågen om hur buset håller på att få övermakt över polisen, och Johan Falk – GSI handlar om… inte enbart bankrån, för att hålla en av filmens överraskningar åtminstone lite diskret. Det är sällan svenska filmer och TV-serier lyckas med att göra något som är aktuellt, viktigt och spännande, på samma gång.

Jag tänker här inte ta upp en del av den kritik som tagits upp, eftersom andra gjort det bättre. Jag nöjer mig med att säga att dialogen har blivit lite bättre i den senaste filmen och att det är svårt att skriva bra dialog, framför allt om sådana här saker. Det är ju inte Jed, Toby, Sam, Josh och CJ vi pratar om direkt.

På sätt och vis har Johan Falk-filmerna haft ett positivt inflytande på svensk film- och TV-produktion. Titta bara på hur det såg ut innan Noll tolerans. Och på filmsidan var Mannen på takets helikopterkrasch (en scen som tar någon minut), Göta kanals båtsemester och Jönssonligan det vi såg som bra action. Sedan 1999 har det helt enkelt hänt saker. Därför ska det bli mycket spännande att se ifall Johan Falk håller i sig. Det finns redan en del orosmoln:

Mikael Tornving (längst fram i mitten)

* Mikael Tornving verkar gilla att spela hård polis. Inte undra på. Det verkar tyvärr vara den enda roll han kan spela. Jag försökte – jag verkligen försökte titta på Playa del Sol, men blev påmind om att Tornving har ett läge att spela: Elak mot andra. Sådant har jag nog av från annat håll. Därför satt jag och väntade på att hans rollfigur skulle visa sig vara någon form av förrädare. Man sätter liksom inte Jan Bylund att spela Nobelprisvinnare, man låter inte  Michael Madsen spela tönt eller Steve Buscemi att spela… ja, normal. Mikael Tornving ska spela stridis – men vart ska den rollen ta vägen sedan? (Jag är förresten helt beredd på att låta Tornving överbevisa mig om att han kan spela något annat. Bring it on.)

* Jakob Eklund verkar inte gilla rollen som Johan Falk. Citat som “när han väl tackade ja, ångrade han sig direkt.” är inte lysande reklam för filmerna. Det är lite som en intervju jag läste med Denzel Washington (som är en av mina favoritskådespelare) angående filmen Déjà Vu. Han skulle berätta om filmens handling och sa då att han knappt själv förstod den. Jaha, men vad bra då. Hade det inte varit enkelt att instruera honom exakt vad han skulle säga: “Jag spelar en polis som…” etc. Mediaträning, helt enkelt. Tyvärr är det bara en halvbra film – och eftersom jag gillar de som skrev filmen utgår jag ifrån att manuset faktiskt var bra. Det säger de också i DVD-kommentarerna, att det var regissören Tony Scott som tog bort viktiga intrigelement och gjorde filmen sämre än vad den hade behövt vara. Det påminner mig. Jag måste ta och leta reda på manuset på nätet. För det visste ni, va? De flesta manus går att få tag på ganska enkelt, via till exempel Daily Script eller Drew’s Script-o-rama (googla, bara). Jag förstår väl att Eklund kanske blivit lite felciterad eller att journalisten vridit till det lite, men det vore roligt om inte bara Mikael Tornving trivdes.

* polisen medverkar glatt. Det var nästan lite roligt att polisen vägrade hjälpa teamet bakom de tre första filmerna. Men kolla eftertexterna nu. Det finns därför en risk att filmerna blir smått censurerade för att passa polisen och då blir de inte lika vassa. Jag hoppas att det här inte betyder något mer än att polisen kommit in i 2000-talet, men jag kommer att se lite mer skeptiskt på filmerna.

* scenen där Johan Falk försöker få Mikael Tornving att prata. Var det inte tvärtom det brukade vara?

* andra än Anders Nilsson och Joakim Hansson tar över skrivandet av rollfiguren Johan Falk. I Sverige har vi så stark äganderätt normalt, så varför inte nu? Vem annars klarar av att göra en Sällberg (”…Ja…”), en Falk (”Men vafan…”) eller den delikata relationen mellan Johan och Anja, eller för den delen den där enda scenen i varje film där de visar upp något som faktiskt ser ut att göra ont? (I Noll tolerans – glida ner utan handskar längs en wire, i Livvakterna – slå huvudet mot en glasflisa, Den tredje vågen – killen med hjälmen som blir skjuten i ansiktet, och i Johan Falk – GSI – eh, nej, det får ni se själva. Sorry.)

Nä, det här kommer att gå bra. Det gjorde det ju för en annan enstörig machokille som började smått och blev allt större. Vem ser inte möjligheterna här: actionfigurer på MacDonald’s, T-shirts med texten “Men vafan” och “En hel världsdel håller på att stjälas”, och när Jakob Eklund till slut hänger upp SWAT-västen, förlåt GSI-västen, att Alexander Skarsgård tar över rollen, självklart då med sin Marie Richardsson som motspelare. En dag att se fram emot. The saga continues…

Från jorden till månen

Från Jorden till månen

I kväll kommer den lysande miniserien Från Jorden till månen återigen på SVT. Tack, Sveriges Television! Från den förra gången de visade den har jag mycket fina minnen. Det första avsnittet är riktigt bra (”Kan vi verkligen göra det Kennedy lovade?”) men ett av de bästa avsnitten över huvud taget, av alla serier jag sett, är avsnittet efter månresan. De som kommer tvåa till månen, det var ett roligt gäng. Man ville bara åka med dem. Fast man måste ha sett avsnittet när de åker till månen först, för att riktigt uppskatta skillnaden mellan Neil Armstrong och Alan Bean. Men det är väl värt det.

Kolla dessutom in den rollistan: Tom Hanks, Brett Cullen, Cary Elwes, Winona Ryder, Gary Cole, Ted Levine, Ronny Cox, Blythe Danner, Al Franken (numera senator), Stephen Root, Alan Ruck, och så vidare.

I kölvattnet av Michael Jacksons död

I kölvattnet av Michael Jacksons död kommer det säkerligen hända allt möjligt, från dokumentärer och “avslöjande” böcker, till folk som påstår att Jackson inte är död, att han blev mördad, att han blev kidnappad av aliens, etc. Men för egen del hoppas jag att fler kommer att göra som den här killen gjort:

eller för den delen de här killarna:

Ska TV-avgiften vara billigare pga sommarens repriser?

De senaste dagarna har ett par insändare kommit med samma åsikt som brukar dyka upp så här till sommartid. Insändarförfattarna menar nämligen att TV-avgiften bör sänkas på sommaren eftersom de visar så många repriser. För de allra flesta är det kanske en insändare som man läser, tycker “ja, det kanske inte vore någon dum idé” och sedan bläddrar vidare i tidningen. Men låt mig ta de där insändarna på allvar. Någon har ju ändå satt sig ner och skrivit, troligen för att de har en passion för frågan.

Priset

Det kostar för närvarande drygt 6 spänn om dagen att ha TV. 6 kronor om dagen är mindre än DN:s 10 kronor om dagen och SvD 11 kronor, och lika mycket som GP. 6 kronor är också vad det kostar med bredband. Om man röker någorlunda normalt kostar det drygt 40 spänn per dag. En bil kostar åtminstone 65 kronor om dagen. Så dyrt är det alltså inte med TV-avgiften. Och vad skulle avgiften sänkas till så att man sparar pengar? Jag gissar att man skulle spara mer på att skaffa ett nytt kylskåp.

Andra liknande grejer

Ett liknande exempel är när man får ett hus billigare för att det är litet. Men TV-avgiften liknar ju mer en restaurang än ett husköp. Man betalar för maten och äter man inte upp får man i alla fall betala fullt pris. Det är ju inte Radiotjänsts fel om man inte tittar lika mycket.

Är det så mycket repriser?

Ibland kan det vara nödvändigt att titta på premissen, d.v.s. vad man utgår ifrån i frågan. I det här fallet kan man behöva ställa sig frågan ifall det är så mycket repriser: det går ju ändå ganska många TV-program även under sommaren – nyheter, sport, långfilmer, barnprogram, reportage, dokumentärer. På sommaren kommer ofta ett par deckarserier och Allsång på skansen, som brukar ha mycket höga tittarsiffror.

Jeremy Brett som Sherlock Holmes

Men det är ju en hel del repriser…

Okej, det är en del repriser. Och? För min del är repriserna dels en del av TV-landskapet som existerar även utanför sommaren, dels något som gör sommaren till de absolut största TV-årstiderna. Min DVD-inspelare går varm på sommaren för att de visar så mycket bra grejer som jag missade första gången. Kanal 9 repriserar Sherlock Holmes, till exempel. Det är en serie som jag har längtat efter.

Slutsats

Det kan låta bra att sänka en kostnad, men försök att se det i lite större perspektiv än så.

Poirot och TV4

David Suchet som Hercule Poirot

Det är mycket positivt att TV4 visar Poirot. Visserligen visar de serien på TV4+, och visserligen visar de två avsnitt i rad, men de visar den åtminstone. David Suchet är utmärkt som Poirot, med ytterligt artig och mjuk röst, sådan karaktäristisk mustasch och sådan intelligent blick, medan Hugh Fraser gör en trovärdig kapten Hastings. Agatha Christies barnbarn sa tydligen att det var synd att hans mormor aldrig fick se Suchets rolltolkning, eftersom det är den bästa.

Fast det är ju en sak till när det gäller TV4. De började inte att visa serien från början – nej, nej. De började med avsnitt 51 (Dolken från Tunis) och gick därefter framåt. Sedan ett uppehåll. Därefter började en ny omgång visas. Jippi, en chans att fånga serien från början! Trodde jag. Istället visar de serien från och med avsnitt 39 (Äventyret med den egyptiska graven)! Vad hände med avsnitt 1, avsnitt 2, etc?

Jag kan förstå att det finns inköpsmässiga skäl, men hur vore det att lägga lite mer krut på att visa serier i ordning? Hercule Poirot skulle sannerligen inte ha samtyckt…

Dåliga förstaversioner

Det finns en myt om skrivande: att det är klart så fort man skrivit klart sin förstaversion. Man skriver och så är man klar. I verkligheten utvecklas ens material ofta ganska mycket från förstaversionen till när det är klart. Mitt rekord för att skriva om samma material är någonstans runt 30 versioner. Det var visserligen ganska extremt, men det blev bättre än den första versionen.

Men nyligen hittade jag en topplista över filmmanus som… ja, ska vi säga, förändrades en hel del till det bättre från förstaversionerna. Läs den. Den är en välbehövlig motvikt till alla de där kommentarerna om att manuset var bra men att filmen sög. Nu hoppas jag visserligen på både bra manus och bra film, men det finns också andra exempel på hur idén långsamt vittras ner till att bli en soppa. Stackars killar. Själv har jag mest haft bra exempel: jag anser ofta att det jag har skrivit har blivit bättre som film än som manus. Om man ser till helheten i alla fall.

Busig Darth Vader

Som vanligt, verkar det som, har jag dykt ner i YouTube-arkivets mörka vrår för att leta reda på de filmer man inte hittar annars. Här är en där Darth Vader busar:

Bokstavlig video

Jag ber om ursäkt för ännu en utflykt till de bokstavliga videornas värld, men Total eclipse of the heart är bara tvungen att få ett inlägg. Här är den tidigare topplistan. Och här är Bonnie Tyler:

Wikipedia som universitetskurs

Idag meddelade Mittuniversitet att de kommer att ha en distanskurs om Wikipedia. I pressmeddelandet berättas bla. om orsaken till kursen, som är vällovlig nog: Wikipedia används och därför är det lika bra att folk får veta mer om hur det fungerar. Lärare på kursen är Magnus Eriksson, som jag träffade för en tid sedan när jag var uppe i Härnösand/Sundsvall. Jag har därefter varit med och tipsat om hur man ska lägga upp kursen och min bok om Wikipedia (som kommer i nytryckning i dagarna) är kurslitteratur. Förhoppningsvis blir det här bara den första kursen i en lång rad.